Fråga: ”Återställer Gud apostelns och profetens ämbeten i kyrkan i dag?”
Svar: ”Är Gud i färd med att återupprätta apostelns och profetens ämbeten i kyrkan i dag? Rörelsen för att återupprätta apostelns och profetens ämbeten baserar påståendet att apostlar och profeter ska vara en del av kyrkan på Efesierbrevet 4:11-12. Dessa verser säger: ”Och han gav några till apostlar och några till profeter och några till evangelister och några till pastorer och lärare, för att utrusta de heliga till tjänstgöring, till uppbyggnad av Kristi kropp.”

Under kyrkans första århundrade fanns det ett apostelämbete och det fanns en andlig gåva som apostel. Apostelämbetet eller apostelpositionen innehades av Jesu tolv lärjungar plus Matthias, som tog Judas plats, och Paulus. De som innehade apostelämbetet eller apostelpositionen var särskilt utvalda av Kristus (Mark 3:16-19). Ersättaren för Judas ses i Apostlagärningarna 1:20-26. Observera i detta avsnitt att Judas ställning kallades för ett ämbete. Det bör också noteras att Paulus var utvald av Kristus (1 Kor 15:8-9; Galaterbrevet 1:1; 2:6-9). Dessa män fick uppgiften att lägga grunden för kyrkan. Man bör förstå att det var för den universella kyrkan som dessa män var en del av grunden (Efesierbrevet 2:20). Kyrkans (den universella kyrkans) grund lades under det första århundradet. Detta är anledningen till att apostelämbetet inte längre fungerar.
Det fanns också en andlig gåva som apostel (detta ska inte förväxlas med ämbetet – de är åtskilda). Bland dem som hade den andliga gåvan fanns Jakob (1 Korintierbrevet 15:7; Galaterbrevet 1:19), Barnabas (Apg 14:4, 14; 1 Korintierbrevet 9:6), Andronikos och Junias (Romarbrevet 16:7), möjligen Silas och Timoteus (1 Tessalonikerbrevet 1:1; 2:7) och Apollos (1 Korintierbrevet 4:6, 9). Denna sistnämnda grupp hade apostelgåvan men inte det apostoliska ”ämbetet” som tilldelades de tolv och Paulus. De som hade apostelns gåva var alltså de som förde fram evangeliets budskap med Guds auktoritet. Ordet ”apostel” betyder ”en som sänds ut som en auktoritativ delegat”. Detta gällde både de som innehade apostelämbetet (som Paulus) och de som hade den andliga gåvan (som Apollos). Även om det finns män som dessa idag, män som sänds av Gud för att sprida evangeliet, är det bäst att INTE referera till dem som apostlar på grund av den förvirring detta orsakar eftersom många inte är medvetna om de två olika användningarna av termen apostel.
Profetens gåva var en tillfällig gåva som gavs av Kristus för att lägga grunden till den universella kyrkan. Profeterna var också grundläggande för den universella kyrkan (Efesierbrevet 2:20). Profeten förkunnade ett budskap från Herren för de troende på det första århundradet. Dessa troende hade inte den fördel som vi har genom att ha en fullständig bibel. Den sista boken i Nya testamentet (Uppenbarelseboken) färdigställdes inte förrän sent under det första århundradet. Så Herren tillhandahöll begåvade män som kallades profeter som förkunnade budskap från Gud till folket tills Skriftens kanon var komplett.
Det bör noteras att den nuvarande läran om återställandet av profetens och apostlens ämbete är långt ifrån vad Skriften beskriver om de män som innehade profetens gåva och apostlens ämbete. De som undervisar om återställandet av ämbetet lär att de män som gör anspråk på att vara apostlar och profeter aldrig ska talas emot, aldrig ska ifrågasättas, eftersom den som talar emot dem talar emot Gud. Ändå berömde aposteln Paulus folket i Beréa för att de kontrollerade vad han sa mot Guds ord för att försäkra sig om att han talade sanning (Apg 17:10-11). Aposteln Paulus sade också till dem i Galatien att om någon, inklusive han själv, lärde ut ett annat evangelium, skulle den personen ”förbannas” (Galaterbrevet 1:8-9). I allting fortsatte Paulus att hänvisa människor till Bibeln som den slutliga auktoriteten. De män som idag påstår sig vara apostlar och profeter gör sig själva till den slutliga auktoriteten, något som Paulus och de tolv aldrig gjorde.
Det bör också noteras att Skriften hänvisar till dessa män i förfluten tid. I 2 Petrus 3:2 och även i Judas 3-4 står det att folket inte ska avvika från det budskap som apostlarna gav (förfluten tid). Hebreerbrevet 2:3-4 talar också i förfluten tid om de som utförde (i det förflutna) tecken, underverk, mirakel och den helige Andes gåvor.