• 18A. Belgian Blond Ale
• 18B. Belgisk Dubbel
• 18C. Belgisk tripel
• 18D. Belgisk Golden Strong Ale
• 18E. Belgian Dark Strong Ale

18A. Belgian Blond Ale

Doft: Lätt jordig eller kryddig humledoft tillsammans med en lätt söt Pils-maltkaraktär. Visar en subtil jästkaraktär som kan innehålla kryddiga fenoler, parfymerad eller honungsliknande alkohol eller jästa, fruktiga estrar (vanligen apelsinliknande eller citronliknande). Lätt sötma som kan ha en lätt sockerliknande karaktär. Subtil men komplex.

Utseende: Ljus till djup guldfärg. Generellt sett mycket klar. Stort, tätt och krämigt vitt till gräddvitt skum. Bra huvudhållning med belgisk spets.

Smak: Mjuk, lätt till måttlig Pils-maltsötma inledningsvis, men avslutar medeltorr till torr med en viss mjuk alkohol som blir tydlig i eftersmaken. Medelhög humle- och alkoholbitterhet för att balansera. Lätt humlesmak, kan vara kryddig eller jordig. Mycket mjuk jästkaraktär (estrar och alkoholer, som ibland är parfymerade eller apelsin-/citronliknande). Lätt kryddig fenolisk karaktär är valfri. Lite lätt karamelliserat socker eller honungsliknande sötma i gommen.

Munkkänsla: Medelhög till hög kolsyra, kan ge en bubblig känsla i munnen. Medelstor kropp. Lätt till måttlig alkoholvärme, men smidig. Kan vara något krämig.

Allmänt intryck: En måttligt stark golden ale som har en subtil belgisk komplexitet, något söt smak och torr avslutning.

Kommentarer: Liknande styrka som en dubbel, liknande karaktär som en Belgian Strong Golden Ale eller Tripel, fast lite sötare och inte lika bitter. Har ofta en nästan lagerliknande karaktär, vilket ger den en renare profil i jämförelse med de andra stilarna. Belgarna använder termen ”Blond”, medan fransmännen stavar det till ”Blonde”. De flesta kommersiella exemplen ligger i intervallet 6,5 – 7 % ABV. Många trappistbordsöl (singlar eller Enkels) kallas ”Blond” men dessa är inte representativa för denna stil.

Historia: Relativt nyligen utvecklad för att ytterligare tilltala de europeiska Pils-drickarna och blir mer populär i takt med att den marknadsförs och distribueras på bred front.

Ingredienser: Belgisk Pils-malt, aromatisk malt, socker, belgiska jäststammar som producerar komplexa alkohol-, fenol- och parfymerade estrar, humle av ädelhumle, Styrian Goldings eller East Kent Goldings. Inga kryddor används traditionellt, även om ingredienserna och biprodukterna från jäsningen kan ge ett intryck av kryddor (som ofta påminner om apelsiner eller citroner).

Commersiella exempel: Leffe Blond, Affligem Blond, La Trappe (Koningshoeven) Blond, Grimbergen Blond, Val-Dieu Blond, Straffe Hendrik Blond, Brugse Zot, Pater Lieven Blond Abbey Ale, Troubadour Blond Ale

Tillbaka till början

18B. Belgian Dubbel

Doft: Komplex, fyllig maltsötma; malten kan ha inslag av choklad, karamell och/eller rostat bröd (men aldrig rostade eller brända aromer). Måttliga fruktiga estrar (vanligtvis russin och plommon, ibland även torkade körsbär). Ibland kan det också vara banan eller äpple. Kryddiga fenoler och högre alkoholer är vanliga (kan inkludera lätt kryddnejlika och kryddor, peppriga, rosenliknande och/eller parfymerade toner). De kryddiga egenskaperna kan vara måttliga till mycket låga. Alkoholen, om den finns, är mjuk och aldrig het eller löslig. Ett litet antal exempel kan innehålla en svag arom av ädelhumle, men humle saknas vanligtvis. Ingen diacetyl.

Utseende: Mörk bärnsten till koppar i färgen, med ett attraktivt rödaktigt färgdjup. Generellt klar. Stort, tätt och långvarigt krämigt offwhite-huvud.

Smak: Liknande egenskaper som arom. Rik, komplex medellång till medelfyllig maltig sötma i smaken men slutar måttligt torrt. Komplext samspel mellan malt, ester, alkohol och fenol (russinartade smaker är vanliga; smaker av torkad frukt är välkomna; kryddighet i form av kryddnejlika är valfri). Balansen är alltid mot malten. Medel-låg bitterhet som inte är långvarig i slutet. Låg ädel humlesmak är valfri och förekommer vanligtvis inte. Ingen diacetyl. Bör inte vara lika maltig som en bock och bör inte ha sötma av kristallmalt-typ. Inga kryddor.

Munkkänsla: Medelstor och fyllig kropp. Medelhög kolsyra, vilket kan påverka upplevelsen av fyllighet. Låg alkoholvärme. Mjuk, aldrig varm eller löslig.

Allmänt intryck: En djupt rödaktig, måttligt stark, maltig, komplex belgisk ale.

Kommentarer: En djupt rödaktig, måttligt stark, maltig, komplex belgisk ale: De flesta kommersiella exemplen ligger i intervallet 6,5 – 7 % ABV. Traditionellt flaskkonditionerad (”refermenterad på flaska”).

Historia: Ursprung: Ursprunget är kloster på medeltiden och återupplivades i mitten av 1800-talet efter Napoleons tid.

Ingredienser: Ingredienser: Ingredienser: Ingredienser som är typiska för de flesta kommersiella dryckerna, t.ex: Belgiska jäststammar som är benägna att producera högre alkoholer, estrar och fenoler används vanligen. Vattnet kan vara mjukt till hårt. Intryck av komplex kornsammansättning, även om traditionella versioner vanligtvis består av belgisk Pils-malt med karamelliserad sockersirap eller annat oraffinerat socker som ger en stor del av karaktären. Hembryggare kan använda belgisk Pils eller blek basmalt, malt av München-typ för malthalt, Special B för russinsmak, CaraVienne eller CaraMunich för smak av torkad frukt och andra specialsorter för karaktär. Mörk karamelliserad sockersirap eller sockerarter för färg och smak av rom och russin. Humle av Noble-typ, engelsk typ eller Styrian Goldings används vanligen. Inga kryddor används traditionellt, även om en återhållsam användning är tillåten.

Commersiella exempel: Westmalle Dubbel, St Bernardus Pater 6, La Trappe Dubbel, Corsendonk Abbey Brown Ale, Grimbergen Double, Affligem Dubbel, Chimay Premiere (Red), Pater Lieven Bruin, Duinen Dubbel, St. Feuillien Brune, New Belgium Abbey Belgian Style Ale, Stoudts Abbey Double Ale, Russian River Benediction, Flying Fish Dubbel, Lost Abbey Lost and Found Abbey Ale, Allagash Double

Tillbaka till början

18C. Belgian Tripel

Doft: Komplex med måttlig till betydande kryddighet, måttliga fruktiga estrar och låga alkohol- och humlearomer. Generösa kryddiga, peppriga, ibland kryddnejlika fenoler. Estrar påminner ofta om citrusfrukter som apelsiner, men kan ibland ha en lätt banankaraktär. En låg men distinkt kryddig, blommig och ibland parfymerande humlekaraktär finns vanligtvis. Alkoholerna är mjuka, kryddiga och lågintensiva. Inga varma alkohol- eller lösningsmedelsaromer. Maltkaraktären är lätt. Ingen diacetyl.

Utseende: Djupt gul till djupt guld i färgen. God klarhet. Sprudlande. Långvarigt, krämigt, stenigt, vitt skum som resulterar i karakteristisk ”belgisk spets” på glaset när det bleknar.

Smak: Långvarigt, krämigt, stenigt, vitt skum som resulterar i karakteristisk ”belgisk spets” på glaset när det bleknar: Smak: Äktenskap av kryddiga, fruktiga och alkoholiska smaker som stöds av en mjuk maltkaraktär. Låga till måttliga fenoler är peppriga i karaktären. Estrar påminner om citrusfrukter som apelsin eller ibland citron. En låg till måttlig kryddig humlekaraktär finns vanligtvis. Alkoholerna är mjuka, kryddiga, ofta lite söta och har låg intensitet. Bitterheten är vanligtvis medelhög till hög från en kombination av humlebitterhet och jästproducerade fenoler. En kraftig kolsyra och bitterhet ger en torr avslutning med en måttligt bitter eftersmak. Ingen diacetyl.

Munkkänsla: Medellätt till medellång kropp, men lättare än vad den höga gravitationen antyder (tack vare sockret och den höga kolsyran). Hög alkoholhalt ger en behaglig krämighet men liten eller ingen uppenbar värmande känsla. Ingen varm alkohol eller lösningsmedelskaraktär. Alltid sprudlande. Aldrig sammandragande.

Allmänt intryck: Liknar starkt en Strong Golden Ale men något mörkare och något fylligare. Har vanligtvis en mer rundad maltsmak men bör inte vara söt.

Kommentarer: Hög alkoholhalt men smakar inte starkt av alkohol. De bästa exemplen är smygande, inte uppenbara. Hög kolsyra och lufttäthet bidrar till att framhäva de många smakerna och öka upplevelsen av en torr avslutning. De flesta trappistversioner har minst 30 IBU och är mycket torra. Traditionellt flaskkonditionerad (”omjäst på flaska”).

Historia: Ursprungligen populariserades den av trappistklostret i Westmalle.

Ingredienser: Den ljusa färgen och den relativt lätta kroppen för en öl av denna styrka är resultatet av att man använder Pilsnermalt och upp till 20 % vitt socker. Ofta används ädelhumle eller Styrian Goldings. Belgiska jäststammar används – de som producerar fruktiga estrar, kryddiga fenoler och högre alkoholhalter – ofta med hjälp av något varmare jäsningstemperaturer. Kryddtillsatser är i allmänhet inte traditionella, och om de används bör de inte kunna kännas igen som sådana. Ganska mjukt vatten.

Commersiella exempel: Westmalle Tripel, La Rulles Tripel, St Bernardus Tripel, Chimay Cinq Cents (White), Watou Tripel, Val-Dieu Triple, Affligem Tripel, Grimbergen Tripel, La Trappe Tripel, Witkap Pater Tripel, Corsendonk Abbey Pale Ale, St. Feuillien Tripel, Bink Tripel, Tripel Karmeliet, New Belgium Trippel, Unibroue La Fin du Monde, Dragonmead Final Absolution, Allagash Tripel Reserve, Victory Golden Monkey

Tillbaka till början

18D. Belgian Golden Strong Ale

Doft: Komplex med betydande fruktiga estrar, måttlig kryddighet och låga till måttliga alkohol- och humlearomer. Estrarna påminner om lättare frukter som päron, apelsiner eller äpplen. Måttligt kryddiga, peppriga fenoler. En låg till måttlig men distinkt parfymerad, blommig humlekaraktär är ofta närvarande. Alkoholerna är mjuka, kryddiga, parfymerade och av låg till måttlig intensitet. Inga aromer av heta alkoholer eller lösningsmedel. Maltkaraktären är lätt. Ingen diacetyl.

Utseende: Gult till medelgult i färgen. God klarhet. Sprudlande. Massivt, långvarigt, stenigt, ofta pärlband, vitt skum som resulterar i karakteristisk ”belgisk spets” på glaset när det bleknar.

Smak: Smak: Äktenskap av fruktiga, kryddiga och alkoholiska smaker som stöds av en mjuk maltkaraktär. Estrar påminner om päron, apelsiner eller äpplen. Låga till måttliga fenoler är peppriga till sin karaktär. En låg till måttlig kryddig humlekaraktär är ofta närvarande. Alkoholerna är mjuka, kryddiga, ofta lite söta och har låg till måttlig intensitet. Bitterheten är vanligtvis medelhög till hög, vilket beror på en kombination av humlebitterhet och jästproducerade fenoler. Den kraftiga kolsyran och bitterheten leder till en torr avslutning med en låg till måttligt bitter eftersmak. Ingen diacetyl.

Munkkänsla: Mycket starkt kolsyrat. Lätt till medelstor kropp, även om den är lättare än vad den betydande gravitationen skulle kunna antyda (tack vare sockret och den höga kolsyran). Mjuk men märkbar alkoholvärme. Ingen varm alkohol eller lösningsmedelskaraktär. Alltid sprudlande. Aldrig sammandragande.

Allmänt intryck: En gyllene, komplex, sprudlande, stark belgisk ale.

Kommentarer: Liknar starkt en Tripel, men kan vara ännu blekare, lättare och ännu krispigare och torrare. Den torrare avslutningen och den lättare kroppen tjänar också till att göra den bestämda humlen och kryddigheten mer framträdande. Hänvisningar till djävulen ingår i namnen på många kommersiella exemplar av denna stil, med hänvisning till deras potenta alkoholstyrka och som en hyllning till det ursprungliga exemplet (Duvel). De bästa exemplen är komplexa och delikata. Hög kolsyra bidrar till att framhäva de många smakerna och till att öka upplevelsen av en torr avslutning. Traditionellt flaskkonditionerad (”omjäst på flaska”).

Historia: Ursprungligen utvecklades den av Moortgat-bryggeriet efter andra världskriget som ett svar på den växande populariteten av pilsneröl.

Ingredienser: Ingredienser: Ingredienser: Olja, brännvin, brännvin, brännvin, brännvin och brännvin: Den ljusa färgen och den relativt lätta kroppen för en öl av denna styrka är resultatet av att man använder Pilsnermalt och upp till 20 % vitsocker. Ofta används ädelhumle eller Styrian Goldings. Belgiska jäststammar används – de som producerar fruktiga estrar, kryddiga fenoler och högre alkoholhalter – ofta med hjälp av något varmare jäsningstemperaturer. Ganska mjukt vatten.

Commersiella exempel: Duvel, Russian River Damnation, Hapkin, Lucifer, Brigand, Judas, Delirium Tremens, Dulle Teve, Piraat, Great Divide Hades, Avery Salvation, North Coast Pranqster, Unibroue Eau Benite, AleSmith Horny Devil

Tillbaka till början

18E. Belgian Dark Strong Ale

Doft: Komplex, med en rik maltsötma, betydande estrar och alkohol och en valfri lätt till måttlig kryddighet. Malten är rik och stark och kan ha en München-typisk kvalitet ofta med en doft av karamell, rostat bröd och/eller bröd. De fruktiga estrarna är starka till måttligt låga och kan innehålla toner av russin, plommon, torkade körsbär, fikon eller katrinplommon. Kryddiga fenoler kan förekomma, men har vanligtvis en pepprig kvalitet som inte är kryddnejlika. Alkoholerna är mjuka, kryddiga, parfymerade och/eller rosenliknande och har låg till måttlig intensitet. Humle är vanligtvis inte närvarande (men en mycket svag arom av ädelhumle är acceptabel). Ingen diacetyl. Ingen arom av mörk/rostad malt. Inga heta alkoholer eller aromer av lösningsmedel. Inga igenkännbara kryddtillsatser.

Utseende: Djupt bärnstensfärgad till djupt kopparbrun i färgen (”mörk” i detta sammanhang innebär ”djupare färgad än gyllene”). Stort, tätt, mustigt, ihållande grädd- till ljusbrunt färgat skum. Kan vara klar till något disig.

Smak: Liknande doft (samma kommentarer om malt, ester, fenol, alkohol, humle och kryddor gäller även för smaken). Måttligt maltig eller söt i smaken. Avslutet är varierande beroende på tolkning (äkta trappistversioner är måttligt torra till torra, Abbey-versioner kan vara medeltorra till söta). Låg bitterhet för en öl av denna styrka; alkoholen ger en del av balansen till malten. Sötare och mer fylliga öl kommer att ha en högre bitterhet för att balansera. Nästan alla versioner är maltiga i balansen, även om några få är lätt bittra. De komplexa och varierade smakerna ska smidigt och harmoniskt smälta samman.

Munkkänsla: Hög kolsyra men inget kolsyra-”bett”. Mjuk men märkbar alkoholvärme. Fylligheten kan variera beroende på tolkning (autentiska trappistversioner tenderar att vara medellätta till medelstarka, medan öl i abbey-stil kan vara ganska fylliga och krämiga).

Allmänt intryck: En mörk, mycket fyllig, komplex, mycket stark belgisk ale. Komplex, rik, mjuk och farlig.

Kommentarer: Äkta trappistversioner tenderar att vara torrare (belgarna skulle säga ”mer lättsmält”) än Abbey-versioner, som kan vara ganska söta och fylliga. Högre bitterhet är tillåten i öl i Abbey-stil med högre FG. Öl av typen Barleywine (t.ex. Scaldis/Bush, La Trappe Quadrupel, Weyerbacher QUAD) och kryddade/juliga öl (t.ex. N’ice Chouffe, Affligem Nöel) ska anmälas i kategorin Belgian Specialty Ale (16E), inte i denna kategori. Traditionellt flaskkonditionerad (”omjäst på flaska”).

Historia: De flesta versioner är unika till sin karaktär och återspeglar de enskilda bryggeriernas särdrag.

Ingredienser: Belgiska jäststammar som är benägna att producera högre alkoholer, estrar och ibland fenoler används vanligen. Vattnet kan vara mjukt eller hårt. Intryck av en komplex spannmålsblandning, även om många traditionella versioner är ganska enkla, med karamelliserad sockersirap eller oraffinerat socker och jäst som står för en stor del av komplexiteten. Hembryggare kan använda belgisk Pils eller blek basmalt, malt av München-typ för att ge maltighet och andra belgiska specialsorter för att ge karaktär. Karamelliserad sockersirap eller oraffinerat socker gör kroppen lättare och ger färg och smak (särskilt om mörkt socker används). Vanligtvis används humle av ädel typ, engelsk typ eller steirisk Goldings humle. Kryddor används i allmänhet inte; om de används, håll dem diskreta och i bakgrunden. Undvik amerikansk/engländsk kristallmalt (dessa ger fel typ av sötma).

Commersiella exempel: Westvleteren 12 (gul lock), Rochefort 10 (blå lock), St. Bernardus Abt 12, Gouden Carolus Grand Cru of the Emperor, Achel Extra Brune, Rochefort 8 (grön lock), Southampton Abbot 12, Chimay Grande Reserve (Blue), Brasserie des Rocs Grand Cru, Gulden Draak, Kasteelbier Bière du Chateau Donker, Lost Abbey Judgment Day, Russian River Salvation