Under de senaste två decennierna har det skett en dramatisk ökning av allmänhetens acceptans för homosexualitet, liksom för samkönade äktenskap. Ändå har de partipolitiska skillnaderna i fråga om acceptans av homosexualitet ökat.
I fråga om synen på de utmaningar som kvinnor står inför säger en majoritet av amerikanerna att kvinnor fortsätter att stöta på hinder som gör det svårare för dem att ta sig fram än män. Åsikterna om de hinder som kvinnor står inför är uppdelade längs könsgränserna, men klyftan mellan partierna är större än klyftan mellan könen.
De flesta amerikaner säger nu att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk och ha goda värderingar; det är första gången som en majoritet uttrycker denna åsikt i en mätning som sträcker sig tillbaka till 2002. Medan republikanernas åsikter har hållit sig stabila under denna period, säger en ökande andel av demokraterna att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person.
Förändrade åsikter om acceptans av homosexualitet
Sju av tio säger nu att homosexualitet bör accepteras av samhället, jämfört med bara 24 procent som säger att det bör avrådas av samhället. Andelen som säger att homosexualitet bör accepteras av samhället har ökat med 7 procentenheter under det senaste året och med 19 procentenheter från för 11 år sedan.
Den ökande acceptansen av homosexualitet har parallellt ökat allmänhetens stöd för samkönade äktenskap. Ungefär sex av tio amerikaner (62 %) säger nu att de är för att tillåta homosexuella att gifta sig lagligt. (För mer information om synen på samkönade äktenskap, se: För mer information: ”Support for Same-Sex Marriage Grows, Even Among Groups That Had Had Been Skeptical”, publicerad den 26 juni 2017.)
Samtidigt som acceptansen av homosexualitet har ökat i alla partiska och demografiska grupper, är det fortfarande vanligare att demokraterna än republikanerna säger att homosexualitet bör accepteras av samhället. 83 % av demokraterna och de oberoende med demokratisk inriktning säger att homosexualitet bör accepteras av samhället, medan endast 13 % säger att homosexualitet bör avrådas. Andelen demokrater som anser att homosexualitet bör accepteras av samhället har ökat med 20 procentenheter sedan 2006 och har ökat från 54 procent som hade denna åsikt 1994.
Av republikaner och republikanskt orienterade personer är det fler som anser att homosexualitet bör accepteras (54 procent) än som avskräcks (37 procent) av samhället. Detta är första gången en majoritet av republikanerna har sagt att homosexualitet bör accepteras av samhället i Pew Research Centers undersökningar från 1994. För tio år sedan hade bara 35 % av republikanerna denna åsikt, vilket inte skiljer sig mycket från de 38 % som sade detta 1994.
Den ökande acceptansen av homosexualitet har varit bred, och majoriteter i de flesta demografiska grupper har nu denna åsikt. Skillnader kvarstår dock mellan demografiska grupper när det gäller storleken på den majoritet som anser att homosexualitet bör accepteras av samhället.
Åldern är starkt korrelerad med stödet för acceptans av homosexualitet. Totalt sett anser 83 procent av de 18-29-åriga att homosexualitet bör accepteras av samhället, jämfört med 72 procent av de 30-49-åriga, 65 procent av de 50-64-åriga och 58 procent av de 65-åriga och äldre.
Finns det fortfarande hinder för kvinnor att avancera?
De flesta amerikaner (55 %) säger att ”det finns fortfarande betydande hinder som gör det svårare för kvinnor än för män att ta sig fram”, medan 42 % säger att ”de hinder som en gång i tiden gjorde det svårare för kvinnor än för män att ta sig fram är nu i stort sett borta.”
Nästan två tredjedelar (64 %) av kvinnorna säger att det fortfarande finns betydande hinder som gör det svårare för kvinnor att ta sig fram, medan 34 % säger att de i stort sett är borta. Däremot är männen något mer benägna att säga att hindren för kvinnors framsteg nu till stor del är borta (51 %) än att säga att betydande hinder fortfarande finns kvar (46 %). Klyftan mellan könen på den här frågan är bland de största som har setts för de politiska värderingar som mäts i den här undersökningen.
Omkring sju av tio svarta (69 %) anser att det fortfarande finns betydande hinder som gör att det är svårare för kvinnor än för män att ta sig fram. Detta kan jämföras med 53 % av de vita och 52 % av de spansktalande.
Både bland svarta och vita speglar könsskillnaderna i stort sett de allmänna skillnaderna. Till exempel säger 77 % av de svarta kvinnorna och 60 % av de svarta männen att det fortfarande finns betydande hinder för kvinnors avancemang (bland vita säger 62 % av kvinnorna och 43 % av männen detta). Bland latinamerikaner finns det dock ingen uttalad könsklyfta.
Fler forskarstuderande säger att det fortfarande finns betydande hinder för kvinnors framsteg (70 %) än att de i stort sett har försvunnit (28 %). Ungefär sex av tio högskoleutbildade (59 %) säger också att kvinnor fortfarande möter betydande hinder som män inte möter. Åsikterna är mer delade bland dem som har viss collegeerfarenhet och dem som inte har mer än en gymnasieexamen.
Det finns en stor partipolitisk klyfta i åsikterna om huruvida kvinnor fortfarande står inför större utmaningar än män. Med nästan tre mot en (73 % mot 25 %) är det fler demokrater och demokratiskt orienterade personer som anser att kvinnor fortfarande står inför betydande hinder som gör det svårare för dem att ta sig framåt än män. Republikaner och republikaner med en tendens till republikanism har den motsatta uppfattningen: 63 % säger att de hinder som en gång i tiden gjorde det svårare för kvinnor att ta sig fram nu till stor del har försvunnit; färre (34 %) säger att betydande hinder fortfarande kvarstår.
Inom båda partikoalitionerna är kvinnor mer benägna än män att säga att betydande hinder för kvinnors framsteg fortfarande kvarstår. Bland demokraterna säger 79 procent av kvinnorna att kvinnor fortfarande står inför betydande hinder, jämfört med 65 procent av männen.
Under republikanerna säger en stor majoritet av männen (70 procent) att de hinder som kvinnor en gång stod inför nu i stort sett är borta. En mindre majoritet av republikanska kvinnor (53 %) delar denna åsikt.
Åsikter om religion, dess roll i politiken
När det gäller religion och moral säger de flesta amerikaner (56 %) att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk och ha goda värderingar. 42 % säger att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk och ha goda värderingar.
Andelen av allmänheten som säger att det inte är moraliskt nödvändigt att tro på Gud har ökat under de senaste sex åren. År 2011 sade ungefär lika många att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person (48 %) som att det inte är nödvändigt (49 %). Denna attitydförändring har åtföljts av en ökning av andelen amerikaner som inte identifierar sig med någon organiserad religion.
Republikanerna är i stort sett delade om huruvida det är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk (50 % säger att det är det, 47 % säger att det inte är det), vilket är föga förändrat under de 15 år som gått sedan centret först ställde frågan. Men andelen demokrater som säger att tron på Gud inte är ett villkor för moral har ökat under denna period.
Omkring två tredjedelar (64 %) av demokraterna och demokraterna som lutar åt det demokratiska hållet säger att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk och ha goda värderingar, vilket är en ökning från 51 % som sa detta 2011.
Den växande klyftan mellan partierna i denna fråga är parallell med den växande klyftan mellan partierna när det gäller religiös tillhörighet.
Omkring sex av tio vita (62 %) anser att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person. Däremot säger ungefär sex av tio svarta (63 %) och 55 % av latinamerikanerna att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person med goda värderingar.
Det finns ett starkt samband mellan ålder och andelen som säger att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person. Med 57 % mot 41 % är det fler av dem som är 65 år och äldre som säger att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk och ha goda värderingar. Däremot säger 73 % av dem i åldern 18-29 år att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person (endast 26 % säger att det är nödvändigt).
De med högre utbildning är mindre benägna att säga att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk än de med lägre utbildning. Totalt sett säger 76 % av dem som har en doktorsexamen att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person och ha goda värderingar, jämfört med 69 % av dem som har en högskoleexamen, 58 % av dem som har viss erfarenhet av högskolestudier och bara 42 % av dem som inte har någon erfarenhet av högskolestudier.
De flesta svarta protestanter (71 %) och vita evangelikala protestanter (65 %) säger att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person. Men åsiktsbalansen är omvänd bland vita mainlineprotestanter: Med 63 % mot 34 % säger de att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person.
Av katolikerna anser 61 % av latinamerikanerna att det är nödvändigt att tro på Gud för att vara en moralisk person, medan 57 % av de vita katolikerna inte anser att så är fallet. En överväldigande andel religiöst obundna amerikaner (85 %) säger att det inte är nödvändigt att tro på Gud för att vara moralisk.
När det gäller religionens roll i regeringens politik anser de flesta amerikaner att de två bör hållas åtskilda från varandra. Ungefär två tredjedelar (65 %) anser att religionen bör hållas åtskild från regeringens politik, jämfört med 32 % som anser att regeringens politik bör stödja religiösa värderingar och trosuppfattningar.
En knapp majoritet av republikanerna och republikanerna som lutar åt republikanerna (54 %) anser att religionen bör hållas åtskild från regeringens politik. Konservativa republikaner är dock jämnt fördelade. 49 % anser att regeringspolitiken bör stödja religiösa värderingar och övertygelser, medan 48 % anser att religionen bör hållas åtskild från politiken. Moderata och liberala republikaner anser med ungefär två mot en (67 % till 31 %) att religionen bör hållas åtskild från regeringens politik.
Men bland demokrater och demokraterna anser 76 % att religionen bör hållas åtskild från regeringens politik. En bred majoritet på 86 % av de liberala demokraterna säger detta; en något mindre majoritet av de konservativa och moderata demokraterna (69 %) har denna åsikt.
Vita evangeliska protestanter är en grupp där en knapp majoritet säger att regeringens politik bör stödja religionen: 54 % anser detta, medan 43 % anser att religionen bör hållas åtskild från politiken. Som jämförelse anser majoriteten av både svarta protestanter (55 %) och vita mainline-protestanter (70 %) att religionen bör hållas åtskild från regeringens politik.