Fiskar med strålfenor Fossilt område: Late Silurian – Recent
Atlantiska sillen
Vetenskaplig klassificering
Kungarike: Animalia Familj: Chordata Infraphylum: Gnathostomata Superklass: Osteichthyes Klass: Actinopterygii Klein, 1885
Underklasser
Chondrostei Neopterygii Se text för ordningar.

Actinopterygii, är en stor taxonomisk klass (eller underklass) av fiskar, kända som ”strålfeniga fiskar”, vars varierande antal arter omfattar ungefär hälften av alla kända levande ryggradsdjur och 96 procent av alla fiskarter. Bland aktinopterygerna finns de mest kända fiskarna, såsom störar, gärsar, ålar, karpar, sillar, ansjovis, kattfiskar, guldfiskar, piranhas, åror, sjöhästar, abborrar, ciklider, hackspettar, laxar och öringar.

De strålfeniga fiskarna kallas så eftersom de har lepidotrichia eller ”fenstrålar”, deras fenor är skinnvävar som stöds av beniga eller horniga taggar (”strålar”), i motsats till de köttiga, flikiga fenorna som är karakteristiska för Sarcopterygii, som tillsammans med aktinopterygii utgör överklassen Osteichthyes, eller beniga fiskar. Aktinopterygiernas fenstrålar fäster direkt vid de proximala eller basala skelettelementen, radialerna, som utgör länken eller förbindelsen mellan dessa fenor och det inre skelettet (t.ex,

Som grupp spelar de strålfeniga fiskarna en enorm roll inte bara i akvatiska ekosystem, både i havet och i sötvatten, där de fungerar både som byte och rovdjur, utan också inom olika områden av människans försörjning, från handel till rekreation, estetik, rekreation och näring. Dessa fiskar tillhandahåller viktig näring för miljontals människor, betraktas i akvarier och under vatten, eftersträvas genom sportfiske och spelar en grundläggande roll i näringskedjorna, vilket säkerställer hälsosamma ekosystem och kontrollerar bytespopulationer, inklusive insekter (Jonna 2004). Utöver detta har deras extraordinära mångfald och geografiska utbredning – de är allestädes närvarande i sötvattens- och havsmiljöer från djuphavet till de högsta bergsströmmarna (vissa arter vågar sig till och med utanför vattnet) och med en spektakulär uppsättning färger, kroppsformer och beteenden – bidragit starkt till människans njutning av naturen.

Översikt

Actinopterygii (pluralformen av Actinopterygius) placeras vanligen som en klass av ryggradsdjur (ITIS 2017; Jonna 2004; Nelson 1994), i allmänhet med det överordnade taxonet Osteichthyes (benfiskarna) angivet som en överklass. I vissa klassificeringssystem anges dock Osteichthyes inte som en överklass utan som en klass, i vilket fall Actinopterygii anges som en underklass. Alternativt väljer Nelson (1994), samtidigt som han använder Actinopterygii som en klass, att inte använda Osteichthyes som ett formellt taxon överhuvudtaget eftersom det ”uppenbarligen inte är en monofyletisk grupp.”

Med en sådan stor mängd arter tenderar Actinopterygias egenskaper att spridas ut över ett betydande område. Många, men inte alla, av Actinopterygians har till exempel fjäll, som antingen kan vara av den mer primitiva ganoidformen (diamantformad, blank, hård och flerskiktad), eller de mer avancerade cykloid- eller ctenoidformerna, som överlappar varandra lite som takpannor från huvud till stjärt för att minska luftmotståndet. Cykloidskalorna har släta kanter och ctenoidskalorna har grova kanter. Andra kännetecken är att näsborrarna sitter relativt högt upp på huvudet med inre näsborrar som saknas, spirakel (ett hål bakom ögat genom vilket vissa broskfiskar pumpar vatten till gälarna) saknas vanligen, bröstradialbenen är fästade vid skelettkomplexet scapulo-coracoid (utom hos Polypteriformes), interoperkel- och branchiostegalstrålar (benliknande infrastruktur) är vanligen närvarande, och benig gularplatta (som skyddar svalget och underkäken) saknas vanligen (Nelson 1994). Denna grupp anses vara monofyletisk. Existerande arter kan variera i storlek från Paedocypris, på 7,9 millimeter (0,3 tum), till den massiva havssolfisken, på 2 300 kilo (5 100 lb), och den långbenta aarfisken, på minst 11 meter (36,1 fot).

De flesta beniga fiskar tillhör Actinopterygii; det finns endast åtta levande arter av fiskar med loppfenor (klassen Sacopterygii), inklusive lungfiskar och coelacanther. Nelson (1994) och Jonna (2004) känner igen 42 ordningar, 431 familjer, över 4 000 släkten och cirka 24 000 arter av strålfeniga fiskar. Detta är ungefär hälften av antalet arter av kända existerande ryggradsdjur. Omkring 42 procent av arterna av benfiskar är kända endast eller nästan endast från sötvatten (Nelson 1994). Arter av fiskar upptäcks dock inte bara kontinuerligt, utan vissa tros också dö ut snabbare än de kan upptäckas (Jonna 2004).

Actinopterygians klassificeras i allmänhet i två grupper – Chondrostei och Neopterygii (Jonna 2004; Nelson 1994; ITIS 2018). Till Chondrostei hör paddelfiskar, störar och bichirer (ITIS 2017). Till Neopterygii hör Amiiformes (bowfines), Semionotiformes eller Lepisosteiformes (gars) och Teleostei (moderna benfiskar). De flesta fiskar i dag passar in i Teleostei, och cirka 23 000 av de 24 000 aktinopterygierna är teleoster.

Det finns andra klassificeringar av aktinopterygierna. Till exempel listar Lundberg (2006) förutom Chondrostei och Neopterygii även ett taxon av Actinopterygii som kallas Cladistia, som består av bichirerna, rörfiskarna, Polypteriformes och Polypteridae.

Mångfald

De strålfeniga fiskarna är utomordentligt varierande när det gäller kroppsform, färg, habitat, beteende och så vidare. De lever i nästan alla typer av livsmiljöer med undantag för land som är konstant torrt (och vissa arter tillbringar en avsevärd tid utanför vatten), inklusive havets djup upp till 7 000 meter, underjordiska grottor, ökenkällor och flyktiga bassänger, höghöjdsjöar och polarhav, och inklusive temperaturer från -1,8 °C till nästan 40 °C, salthalter från 0 till 90 miljondelar, pH-nivåer från fyra till över tio och nivåer av löst syre ner till noll (Jonna 2004). Actinopterygians kan simma, gå, flyga eller vara orörliga, de livnär sig på nästan alla typer av organiskt material, de uppvisar en enorm variation av färger och de har olika typer av sensoriska system, inklusive syn, hörsel, kemoreception, elektroreception, sidolinjeförnimmelse och så vidare (Jonna 2004). Den elektriska ålen och olika andra fiskar kan producera elektriska organladdningar (EOD), som kan vara av låg spänning för elektrolokalisering och hög spänning för att bedöva byten eller erbjuda skydd.

Fossilregister

Den tidigaste kända fossila aktinopterygiianen är Andreolepis hedei, som dateras 420 miljoner år tillbaka i tiden (sen silur). Detta mikrovertebrat har upptäckts i Ryssland, Sverige och Estland (PD 2008). Även om de uppträdde i devon för cirka 400 miljoner år sedan, blev aktinopterygerna inte dominerande i sötvatten förrän under karbon (för 360 miljoner år sedan), då de började invadera haven (Jonna 2004).

Klassificering

Nedan följer en förteckning över de olika grupperna ned till ordningsnivå, ordnade i vad som har föreslagits representera den evolutionära sekvensen ned till ordningsnivå, främst baserat på den långa historien av morfologiska studier. Denna klassificering, liksom alla andra taxonomier baserade på fylogenetisk forskning, är i ständig förändring. Många av dessa ordningsgrupper och grupperingar på högre nivå har inte fått stöd i både den senaste morfologiska och molekylära litteraturen. Exempel på bevisligen parafyletiska eller onaturliga grupper är Paracanthopterygii, Scorpaeniformes och Perciformes (Johnson och Wiley 2007). Listan följer Froese och Pauly (2018), med noteringar när detta skiljer sig från Nelson (2006) och ITIS (2017).

• Underklass Chondrostei
  • Ordnad Polypteriformes, inklusive bichirerna och rörfiskarna
  • Ordnad Acipenseriformes, inklusive störar och paddelfiskar
• Underklass Neopterygii
  • Infraklass Holostei
    • Ordningsföljd Lepisosteiformes, gärarna
    • Ordningsföljd Amiiformes, Bogfenorna
  • Infraklass Teleostei
    • Överordning Osteoglossomorpha
      • Ordningsföljd Osteoglossiformes, De beniga fiskarna med tunga
      • Ordningsföljd Hiodontiformes, inklusive mooneye och goldeye
    • Överordning Elopomorpha
      • Ordningsföljd Elopiformes, inklusive damfiskar och tarponer
      • Ordning Albuliformes, benfiskar
      • Ordning Notacanthiformes, inklusive halosaurier och taggiga ålar
      • Ordning Anguilliformes, De äkta ålarna och gulperna
      • Ordningsföljd Saccopharyngiformes, inklusive gulperna
    • Överordning Clupeomorpha
      • Ordningsföljd Clupeiformes, inklusive sill och ansjovis
    • Superorder Ostariophysi
      • Order Gonorynchiformes, inklusive mjölkfiskar
      • Order Cypriniformes, inklusive barber, karpar, danios, guldfiskar, loacher, minnows, rasboras
      • Ordning Characiformes, inklusive characiner, blyertsfiskar, hattfiskar, piranhas, tetror.
      • Ordna Gymnotiformes, inklusive elektriska ålar och knivfiskar
      • Ordna Siluriformes, Kattfiskar
    • Överordning Protacanthopterygii
      • Ordningsföljd Salmoniformes, inklusive lax och öring
      • Ordningsföljd Esociformes Gädda
      • Ordningsföljd Osmeriformes, inklusive smältfiskar och galaxen
    • Överordning Stenopterygii
      • Ordningsföljd Ateleopodiformes, jellynosfiskar
      • Ordningsföljd Stomiiformes, inklusive borstmunnarna och de marina kläckfiskarna
    • Superorder Cyclosquamata
      • Ordningsföljd Aulopiformes, inklusive Bombayankan och lansettfiskar
    • Överordning Scopelomorpha
      • Ordningsföljd Myctophiformes, inklusive lanternfiskar
    • Överordning Lampridiomorpha
      • Ordningsföljd Lampriformes, inklusive årderfiskar, opah- och bandfiskar
    • Överordning Polymyxiomorpha
      • Ordningsföljd Polymixiiformes, skäggfiskar
    • Överordning Paracanthopterygii
      • Ordningsföljd Percopsiformes, inklusive grottfiskar och öringborrar
      • Ordning Batrachoidiformes, paddfiskar
      • Ordning Lophiiformes, inklusive späckhuggare
      • Ordning Gadiformes, inklusive torsk
      • Ordning Ophidiiformes, inklusive pärlfiskar
    • Överordning Acanthopterygii
      • Ordning Mugiliformes, Mulletfiskar
      • Ordning Atheriniformes, inklusive silversidor och regnbågsfiskar
      • Ordning Beloniformes, inklusive flygfiskar
      • Order Cetomimiformes, valfiskar
      • Order Cyprinodontiformes, inklusive levande bärare, dödfiskar
      • Order Stephanoberyciformes, inklusive ryggskinnsfiskar
      • Order Beryciformes, inklusive huggtandar och tallkottfiskar
      • Order Zeiformes, inklusive dories
      • Order Gobiesociformes, klumpfiskar
      • Order Gasterosteiformes inklusive pigghajar, rörfiskar, sjöhästar
      • Order Syngnathiformes, inklusive sjöhästar och rörfiskar
      • Order Synbranchiformes, inklusive sumpålar
      • Ordning Tetraodontiformes, inklusive filéfiskar och kulakfiskar
      • Ordning Pleuronectiformes, plattfiskar
      • Ordning Scorpaeniformes, inklusive skorpionfiskar och skulpiner
      • Ordning Perciformes 40 procent av alla fiskar, inklusive anabantider, centrarchider (inkl. abborre och solfisk), ciklider, gobies, gouramis, makrill, abborrar, scats, vitling, vassänger

Notiser

• Froese, R. och D. Pauly (red.). 2018. FishBase Fishbase.org. Hämtad den 25 juni 2018.
• Integrated Taxonomic Information System (ITIS). 2017. Actinopterygii ITIS Taxonomic Serial No.: 161061. Hämtad 25 juni 2018.
• Integrated Taxonomic Information System (ITIS). 2018. Neopterygii ITIS Taxonomic Serial No.: 553120. Hämtad den 25 juni 2018.
• Johnson, G. D. och E. O. Wiley. 2007. Percomorpha Tree of Life. Hämtad den 25 juni 2018.
• Jonna, R. 2004. Actinopterygii Animal Diversity Web. Hämtad 25 juni 2018.
• Lundberg, J. G. 2006. Actinopterygii. De strålfeniga fiskarna Tree of Life Version 07 augusti 2006 (tillfällig). Hämtad 25 juni 2018.
• Nelson, J. S. 2006. Världens fiskar. John Wiley & Sons. ISBN 0471250317.
• Nelson, J. S. 1994. Fishes of the World, 3rd ed. New York: John Wiley & Sons. ISBN 0471547131.
• Paleontology Database (PD). 2008. Andreolepis Paleontology Database. Hämtad 25 juni 2018.