Aktiviteter i det dagliga livet (ADL)

Aktiviteter i det dagliga livet (ADL eller ADL) är ett begrepp som används inom hälso- och sjukvården för att referera till människors dagliga aktiviteter för egenvård. Sidney Katz et al kom först med begreppet på 1950-talet och begreppet har reviderats sedan dess. Fysioterapeuter och annan hälso- och sjukvårdspersonal använder ofta en persons förmåga eller oförmåga att utföra ADLs som ett mått på deras funktionella status, särskilt när det gäller personer efter en skada, med funktionshinder och äldre.

En National Health Interview Survey från 2016 i USA visade att 20,7 % av de vuxna som var 85 år eller äldre, 7 % av de som var 75-84 år och 3,4 % av de som var 65-74 år behövde hjälp med ADLs. Totalt sett behövde 6,4 % av vuxna över 65 år hjälp med personlig omvårdnad 2016.

En tydlig trend framträder med ökad omsorgsgivande på grund av den snabba ökningen av antalet äldre vuxna och på grund av att den snabbast växande kohorten av äldre vuxna är de som är 80 år och äldre. Mer än hälften av 85-89-åringarna (59 procent) behöver omsorg på grund av hälsoskäl eller funktionshinder. Från och med 90 års ålder är det bara en minoritet av individerna (24 procent) som inte behöver hjälp av andra. Demens är ofta en orsak till att man behöver anhörigvårdare. År 2011 i USA klassificerades 3,5 miljoner av de 4,9 miljoner äldre vuxna som fick hjälp av hälso- eller funktionsskäl som sannolikt demenssjuka.

Basiska och instrumentella ADLs

Generellt sett måste äldre vuxna kunna hantera ADLs och IADLs för att kunna leva självständigt utan hjälp av en annan person.

Basiska ADL – detta är de grundläggande egenvårdsuppgifterna

• Gående (ambulerande) förmåga att ta sig runt i hemmet eller utomhus.
• Matning, förmåga att få mat från en tallrik i munnen.
• Påklädning och skötsel, förmåga att välja kläder, ta på sig dem och sköta sitt personliga utseende på ett lämpligt sätt.
• Toalettbesök, förmåga att ta sig till och från toaletten, använda den på lämpligt sätt och rengöra sig själv.
• Badning, förmåga att tvätta ansiktet och kroppen i badet eller duschen.
• Förflyttning, förmåga att förflytta sig från en kroppsposition till en annan. Detta inkluderar att kunna förflytta sig från en säng till en stol eller till en rullstol. Detta kan också innefatta förmågan att resa sig från en säng eller stol för att ta tag i en rullator eller annat hjälpmedel.

Instrumentell ADL- kräver mer komplexa tankeförmågor, inklusive organisatoriska färdigheter.

• Hantera ekonomi, t.ex. betala räkningar och förvalta ekonomiska tillgångar.
• Hantera transporter, antingen genom att köra bil eller genom att organisera andra transportmedel.
• Handla och förbereda måltider. dvs. allt som krävs för att få en måltid på bordet. Det omfattar även inköp av kläder och andra saker som behövs i det dagliga livet.
• Hushållsstädning och hemunderhåll. Att städa köket efter att ha ätit, att hålla bostadsutrymmena någorlunda rena och prydliga och att hålla sig ajour med hemunderhållet.
• Att sköta kommunikationen, t.ex. telefon och post.
• Att sköta medicineringen, dvs. att skaffa mediciner och ta dem enligt anvisningarna.

Fysioterapi

Fysioterapeuter bedömer ADL och IADL som en del av bedömningen av en äldre persons ”funktion”. Problem med ADLs och IADLs återspeglar vanligtvis problem med fysisk hälsa och/eller kognitiv hälsa. Att identifiera funktionella svårigheter kan hjälpa oss att diagnostisera och hantera problem som påverkar deras vardag.

Fysioterapeuter hjälper människor att utföra ADLs genom träningsterapi och förbättring av styrka och ledrörlighet. Förbättrad gånghastighet, greppstyrka, smärtlindring, förbättrad balans etc. förbättrar alla en persons förmåga att utföra ADLs. Fysioterapeuter har också till uppgift att uppmuntra till motion, förskriva övningar och vid behov hänvisa till träningsprogram, t.ex. Otago-övningsprogrammet. Alla dessa aktiviteter kan bidra till att underlätta utförandet av ADL. Hjälp uppnås också genom råd och undervisning om användning av hjälpmedel, t.ex. 4-hjuliga rullatorer, ortoser

En studie från 2016 om effekterna av sjukgymnastik i slutenvården på äldre personers ADL-status visade att sjukhusets sjukgymnastikprogram var mycket effektivt när det gällde att minska risken för fallolyckor, förbättra den fysiska förmågan, öka styrkan i handgrepp och förbättra subjektiva parametrar som t.ex. smärtintensitet, självrapporterat välbefinnande och rörlighet.

En systematisk genomgång från 2014 av funktionell träning på muskelstyrka, fysisk funktion och aktiviteter i det dagliga livet hos äldre vuxna drog slutsatsen att funktionell träning kan vara ett bättre alternativ än enbart muskelstyrketräning om målet är att minska ADL-handikapp hos äldre vuxna. för att förbättra ADL:erna är således balansprogram ett bra alternativ.

Resultatmått

Diverse resultatmått är tillgängliga. Både 1. ADL-specifika resultat och 2. Allmänna resultatmått

ADL-specifika: t.ex. Katz ADL, Barthel-index, Lawton IADL-skalan, Bristol Activities of Daily Living Scale, FIM.

Allmänt: t.ex. TUG, 10 meters gång, greppstyrka, Berg balansskala, Romberg-test, BOOMER.