TY – JOUR

T1 – Administrering av melatonin och metformin förhindrar skadliga effekter av cirkadian störning och fetma hos hanråttor

AU – Thomas, Anthony P.

AU – Hoang, Jonathan

AU – Vongbunyong, Kenny

AU – Nguyen, Andrew

AU – Rakshit, Kuntol

AU – Matveyenko, Aleksey V.

N1 – Information om finansiering: Detta arbete stöddes av National Institutes of Health Grant R01DK098468 (till A.V.M.), ett forskarinitierat bidrag från Takeda Pharmaceuticals och Center for Regenerative Medicine (Mayo Clinic, Rochester, MN).Förlagsupphovsrätt:Copyright © 2016 by the Endocrine Society.Copyright:Copyright:Copyright 2017 Elsevier B.V., All rights reserved.

PY – 2016/12

Y1 – 2016/12

N2 – Cirkadiska störningar och fetma samverkar för att predisponera för utveckling av diabetes mellitus typ 2 (T2DM), vilket tyder på att terapeutisk inriktning på både cirkadiska och metabola dysfunktioner bör övervägas som en potentiell behandlingsmetod.För att undersöka denna hypotes studerade vi råttor som samtidigt utsattes för cirkadian störning och dietinducerad fetma (CDO), en råttmodell som nyligen visat sig återskapa fenotypiska aspekter av överviktig T2DM (t.ex. cirkadian störning, fetma, insulinresistens och ödeläggelse). CDO-råttor behandlades därefter dagligen (under 12 veckor) med tidsbestämd oral tillförsel av vehikel, melatonin (en känd kronobiotisk substans), metformin eller kombinationsbehandling av båda terapeutiska substanserna. Enbart melatoninbehandling förbättrade den cirkadiska aktivitetsrytmen, dämpade induktionen av β-cellsvikt och förbättrade glukostoleransen. Enbart metformin ändrade inte den cirkadiska aktiviteten men förbättrade insulinkänsligheten och glukostoleransen. Viktigt är att kombinationen av melatonin och metformin hade synergistiska effekter för att modifiera progressionen av metabolisk dysfunktion hos CDO-råttor genom förbättrad adipositet, cirkadisk aktivitet, insulinkänslighet och ö-cellsvikt. Denna studie tyder på att hantering av både cirkadiska och metabola dysfunktioner bör övervägas som ett potentiellt förebyggande och terapeutiskt alternativ för behandling av fetma och T2DM.

AB – Cirkadisk störning och fetma samverkar för att predisponera för utveckling av typ 2-diabetes mellitus (T2DM), vilket tyder på att terapeutisk inriktning på både cirkadiska och metabola dysfunktioner bör övervägas som en potentiell behandlingsmetod.För att undersöka denna hypotes studerade vi råttor som samtidigt utsattes för cirkadian störning och dietinducerad fetma (CDO), en råttmodell som nyligen visat sig återskapa fenotypiska aspekter av överviktig T2DM (t.ex. cirkadian störning, fetma, insulinresistens och ödeläggelse). CDO-råttor behandlades därefter dagligen (under 12 veckor) med tidsbestämd oral tillförsel av vehikel, melatonin (en känd kronobiotisk substans), metformin eller kombinationsbehandling av båda terapeutiska substanserna. Enbart melatoninbehandling förbättrade den cirkadiska aktivitetsrytmen, dämpade induktionen av β-cellsvikt och förbättrade glukostoleransen. Enbart metformin ändrade inte den cirkadiska aktiviteten men förbättrade insulinkänsligheten och glukostoleransen. Viktigt är att kombinationen av melatonin och metformin hade synergistiska effekter för att modifiera progressionen av metabolisk dysfunktion hos CDO-råttor genom förbättrad adipositet, cirkadisk aktivitet, insulinkänslighet och ö-cellsvikt. Denna studie tyder på att hantering av både cirkadiska och metabola dysfunktioner bör övervägas som ett potentiellt förebyggande och terapeutiskt alternativ för behandling av fetma och T2DM.

UR – http://www.scopus.com/inward/record.url?scp=85001975624&partnerID=8YFLogxK

UR – http://www.scopus.com/inward/citedby.url?scp=85001975624&partnerID=8YFLogxK