av Albert Fish
- systerprojekt: Wikidata item.
Albert Fish var en amerikansk seriemördare som gav sig på små barn. Han blev själv misshandlad som barn och fann nöje i att tortera sina offer innan han slutligen dödade dem. Vid rättegången hävdade han att han var sinnessjuk och insisterade på att han hade handlat på Guds order. Följande brev skickades till Grace Budds föräldrar den 12 november 1934.
– Utdrag från Albert Fish på Wikipedia, den fria encyklopedin online.
Min kära fru Budd,
1894 skeppade en vän till mig som däcksarbetare på ångaren Tacoma, kapten John Davis. De seglade från San Francisco till Hongkong i Kina. Vid ankomsten dit gick han och två andra i land och blev berusade. När de återvände var båten borta.
Vid den tiden rådde hungersnöd i Kina. Kött av alla slag kostade mellan 1 och 3 dollar per pund. Lidandet var så stort bland de mycket fattiga att alla barn under 12 år såldes för mat för att hindra andra från att svälta. En pojke eller flicka under 14 år var inte säker på gatan. Man kunde gå in i vilken affär som helst och be om biff – kotletter – eller grytkött. En del av en pojkes eller flickas nakna kropp togs fram och precis det man ville ha skars av den. En pojkes eller flickas bakdel som är den sötaste delen av kroppen och som såldes som kalvkotlett gav det högsta priset.
John stannade där så länge att han fick smak för människokött. När han återvände till New York stal han två pojkar, en 7-åring och en 11-åring. Han tog dem till sitt hem och klädde av dem nakna och band dem i en garderob. Sedan brände han allt de hade på sig. Flera gånger varje dag och natt smiskade han dem – torterade dem – för att göra deras kött gott och mört.
Först dödade han den 11-årige pojken, eftersom han hade den fetaste rumpan och naturligtvis mest kött på den. Varje del av hans kropp kokades och åts upp utom huvudet — ben och inälvor. Han rostades i ugnen (hela rumpan), kokades, grillades, stektes och gräddades. Den lilla pojken stod på tur och gick samma väg. Vid den tiden bodde jag på 409 E 100 st, nära — höger sida. Han berättade så ofta hur gott människoköttet var att jag bestämde mig för att smaka det.
Söndagen den 3 juni –1928 besökte jag dig på 406 W 15 St. Jag tog med mig grytost — jordgubbar. Vi åt lunch. Grace satt i mitt knä och kysste mig. Jag bestämde mig för att äta henne.
Under förevändning att ta med henne till en fest. Du sa ja till att hon kunde gå. Jag tog henne till ett tomt hus i Westchester som jag redan hade valt ut. När vi kom dit sa jag åt henne att stanna utanför. Hon plockade vilda blommor. Jag gick upp på övervåningen och tog av mig alla mina kläder. Jag visste att om jag inte gjorde det skulle jag få hennes blod på dem.
När allt var klart gick jag till fönstret och kallade på henne. Sedan gömde jag mig i en garderob tills hon kom in i rummet. När hon såg mig helt naken började hon gråta och försökte springa ner för trappan. Jag tog tag i henne och hon sa att hon skulle berätta för sin mamma.
Först klädde jag av henne naken. Hur hon sparkade — bet och klöste sig. Jag kvävde henne till döds och skar henne sedan i små bitar så att jag kunde ta med mig köttet till mina rum. Koka och äta det. Hur söt och öm hennes lilla rumpa rostades i ugnen. Det tog mig nio dagar att äta upp hela hennes kropp. Jag knullade henne inte trots att jag kunde ha gjort det om jag hade velat. Hon dog som oskuld.”