American Government

okt 24, 2021

Lärandemål

I slutet av det här avsnittet kommer du att kunna:

  • förklara hur intressegrupper skiljer sig från politiska partier
  • utvärdera de olika typerna av intressen och vad de gör
  • jämföra offentliga och privata intressegrupper

Och även om begreppet intressegrupper inte nämns i U.USA:s författning, var författarna medvetna om att individer skulle slå sig samman i ett försök att använda regeringen till sin fördel. I Federalist nr 10 varnade James Madison för farorna med ”fraktioner”, minoriteter som skulle organisera sig kring frågor som de kände starkt för, eventuellt till nackdel för majoriteten. Men Madison ansåg att det var värre att begränsa dessa fraktioner än att möta det onda som de skulle kunna åstadkomma, eftersom sådana begränsningar skulle kränka de individuella friheterna. I stället var det naturliga sättet att kontrollera fraktioner att låta dem blomstra och konkurrera mot varandra. Det stora antalet intressen i Förenta staterna tyder på att många av dem verkligen har blomstrat. De konkurrerar med liknande grupper om medlemskap och med motståndare om tillgång till beslutsfattare. Vissa menar att det kanske finns för många intressen i Förenta staterna. Andra hävdar att vissa har fått ett oproportionerligt stort inflytande över den offentliga politiken, medan många andra är underrepresenterade.

Madisons definition av fraktioner kan tillämpas på både intressegrupper och politiska partier. Men till skillnad från politiska partier fungerar intressegrupper inte i första hand för att välja kandidater under en viss partibeteckning eller för att direkt kontrollera regeringens verksamhet. Politiska partier i USA är i allmänhet mycket bredare koalitioner som representerar en betydande del av medborgarna. I det amerikanska tvåpartisystemet spänner det demokratiska och det republikanska partiet ut relativt breda nät för att försöka omfatta stora delar av befolkningen. Intresseorganisationer kan visserligen stödja eller motsätta sig politiska kandidater, men deras mål är vanligen mer frågespecifika och snävt inriktade på områden som skatter, miljö och vapenrättigheter eller vapenkontroll, eller så är deras medlemskap begränsat till vissa yrken. De kan företräda intressen som sträcker sig från välkända organisationer som Sierra Club, IBM eller American Lung Association till obskyra organisationer som North Carolina Gamefowl Breeders Association. Med några anmärkningsvärda undantag har specifika intressegrupper således ett mycket mer begränsat medlemskap än politiska partier.

Politiska partier och intressegrupper arbetar båda tillsammans och konkurrerar om inflytande, även om det sker på olika sätt. Även om intressegruppernas verksamhet ofta överskrider partilinjerna, uppfattas många intressen som mer stödjande för det ena partiet än för det andra. American Conservative Union, Citizens United, National Rifle Association och National Right to Life är mer benägna att ha förbindelser med republikanska lagstiftare än med demokratiska. Americans for Democratic Action, Moveon.org och Democratic Governors Association har alla starkare förbindelser med det demokratiska partiet. Partier och intressegrupper konkurrerar dock med varandra, ofta om inflytande. På delstatsnivå observerar vi vanligtvis ett omvänt förhållande mellan dem när det gäller makt. Intressegrupper tenderar att ha större inflytande i stater där de politiska partierna är jämförelsevis svagare.

Vad är intressegrupper och vad vill de?

Definitionerna är många när det gäller intressegrupper, som ibland kallas särintressen, intresseorganisationer, påtryckningsgrupper eller bara intressen. De flesta definitioner anger att intressegrupp anger en formell sammanslutning av individer eller organisationer som försöker påverka det statliga beslutsfattandet och/eller utformningen av den offentliga politiken. Ofta utövas detta inflytande av en lobbyist eller ett lobbyföretag.

Formellt sett är en lobbyist någon som företräder intresseorganisationen inför regeringen, vanligtvis kompenseras för detta och måste registrera sig hos den regering där han eller hon lobbar, oavsett om det är en delstatlig eller federal. Lobbyistens främsta mål är vanligtvis att påverka politiken. De flesta intresseorganisationer bedriver lobbyverksamhet för att uppnå sina mål. Som man kan förvänta sig anlitar intresseorganisationen en lobbyist, anställer en internt eller låter en medlem frivilligt lobba för dess räkning. För närvarande kan vi begränsa vår definition till den relativt breda definitionen i Lobbying Disclosure Act. Denna lag kräver registrering av lobbyister som företräder en intressegrupp och ägnar mer än 20 procent av sin tid åt detta. Klienter och lobbyföretag måste också registrera sig hos den federala regeringen på grundval av liknande krav. Dessutom kräver kampanjfinansieringslagarna att kampanjbidrag som organisationer ger till politiska kandidater avslöjas.

Besök den här webbplatsen för att undersöka donationer och kampanjbidrag som organisationer ger till politiska kandidater.

Lobbying är dock inte begränsat till Washington, DC, och många intressegrupper bedriver lobbying där samt i en eller flera delstater. Varje delstat har sina egna lagar som beskriver vilka personer och enheter som måste registrera sig, så definitionerna av lobbyister och intressen, och av vad lobbying är och vem som måste registrera sig för att göra det, varierar också från delstat till delstat. Även om en medborgare som kontaktar en lagstiftare för att diskutera en fråga i allmänhet inte betraktas som lobbying, kan därför en organisation som ägnar en viss mängd tid och resurser åt att kontakta lagstiftare klassificeras som lobbying, beroende på lokal, delstatlig eller federal lag.

Som en följd av detta finns det i stort sett ingen heltäckande förteckning över alla intressegrupper som kan tala om för oss hur många det finns i Förenta staterna. Uppskattningarna av antalet varierar kraftigt, vilket tyder på att om vi använder en bred definition och inkluderar alla intressen på alla regeringsnivåer kan det finnas mer än 200 000. Efter antagandet av Lobbying Disclosure Act 1995 hade vi en mycket bättre förståelse för antalet intressen som är registrerade i Washington DC, men det var inte förrän flera år senare som vi hade en fullständig räkning och kategorisering av de intressen som är registrerade i var och en av de femtio delstaterna. Statsvetare har kategoriserat intressegrupper på ett antal olika sätt.

För det första kan intressegrupper ha formen av medlemsorganisationer, som individer frivilligt går med i och till vilka de vanligtvis betalar avgifter. Medlemsgrupper består ofta av människor som har gemensamma frågor eller bekymmer, eller som vill umgås med andra som delar deras åsikter. National Rifle Association (NRA) är en medlemsgrupp som består av medlemmar som förespråkar vapenrättigheter. För dem som förespråkar en större reglering av tillgången till skjutvapen, t.ex. bakgrundskontroller före vapenköp, är Brady Campaign to Prevent Gun Violence (Brady-kampanjen för att förhindra vapenvåld) en medlemsorganisation som väger in på andra sidan av frågan.

En Florida-medlem i NRA visar stolt upp sitt stöd för rätten till skjutvapen (a). I december 2012 uppmanade CREDO, ett telekommunikationsföretag i San Francisco som stöder progressiva ändamål, NRA att sluta blockera kongressen från att anta lagstiftning om vapenkontroll (b). (kredit a: ändring av arbete av Daniel Oines; kredit b: ändring av arbete av Josh Lopez)

Interessegrupper kan också bildas för att representera företag, företagsorganisationer och regeringar. Dessa grupper har inga enskilda medlemmar utan är snarare utgreningar av företags- eller regeringsenheter som har ett tvingande intresse av att bli representerade inför en eller flera grenar av regeringen. Verizon och Coca-Cola kommer att registrera sig för att bedriva lobbyverksamhet för att påverka politiken på ett sätt som gynnar dem. Dessa företag kommer antingen att ha en eller flera interna lobbyister, som arbetar för en intressegrupp eller ett företag och företräder sin organisation i egenskap av lobbyister, och/eller kommer att anlita en kontraktslobbyist, personer som arbetar för företag som företräder en mängd olika klienter och som ofta anlitas på grund av sina resurser och sin förmåga att kontakta och utöva påtryckningar på lagstiftare, för att företräda dem inför den lagstiftande församlingen.

Samhällsorgan, som t.ex. kommuner och verkställande avdelningar, som t.ex. utbildningsdepartementet, registrerar sig för att utöva påtryckningar för att maximera sin andel av budgeten eller för att öka sin autonominivå. Dessa statliga institutioner representeras av en kontaktperson för lagstiftning, vars uppgift är att presentera frågor för beslutsfattarna. Ett statligt universitet till exempel anställer vanligtvis en lobbyist, en kontaktperson för lagstiftningsfrågor eller en person med ansvar för regeringsärenden för att företräda sina intressen inför den lagstiftande församlingen. Detta inkluderar lobbying för ett visst universitets andel av budgeten eller för dess fortsatta självständighet från lagstiftare och andra tjänstemän på statlig nivå som kan försöka spela en större tillsynsroll.

Under 2015 fick tretton delstater sina budgetar för högre utbildning nedskurna från föregående år, och nästan alla delstater har sett vissa nedskärningar i finansieringen av högre utbildning sedan recessionen inleddes 2008. Under 2015, liksom i många delstater, lobbade universitet och community colleges i Mississippi den lagstiftande församlingen om förestående budgetnedskärningar. Dessa exempel belyser behovet av att universiteten och de statliga högskolesystemen har representation inför den lagstiftande församlingen. På federal nivå kan universiteten lobba för forskningsmedel från regeringsdepartementen. Försvarsdepartementen och Homeland Security kan till exempel vara villiga att finansiera vetenskaplig forskning som bättre kan göra det möjligt för dem att försvara nationen.

Interessegrupper innefattar också sammanslutningar, som typiskt sett är grupper av institutioner som går samman med andra, ofta inom samma bransch eller industri (branschorganisationer), och som har liknande intressen. I American Beverage Association ingår Coca-Cola, Red Bull North America, ROCKSTAR och Kraft Foods. Trots att dessa företag är konkurrenter har de gemensamma intressen när det gäller tillverkning, tappning och distribution av drycker samt reglering av deras affärsverksamhet. Logiken är att det finns en styrka i antal, och om medlemmarna kan utöva lobbyverksamhet för skattelättnader eller lättade regler för en hel bransch kan alla dra nytta av detta. Dessa gemensamma mål hindrar dock inte enskilda föreningsmedlemmar från att anställa interna lobbyister eller kontraktera lobbyföretag för att företräda sitt eget företag eller sin egen organisation. Faktum är att många medlemmar i föreningar är konkurrenter som också söker representation individuellt inför lagstiftaren.

Besök webbplatsen för en förening som American Beverage Association eller American Bankers Association och titta på de viktigaste frågorna som den tar upp. Är det några av de frågor som den bryr sig om som förvånar dig? Vilka områden tror du att medlemmarna kan komma överens om? Finns det frågor som medlemmarna kan vara oense om? Varför skulle konkurrenter gå samman när de normalt sett konkurrerar om affärerna?

Till sist, ibland är det enskilda personer som frivilligt representerar en organisation. De kallas amatörlobbyister eller frivilliga lobbyister och kompenseras vanligtvis inte för sina lobbyinsatser. I vissa fall kan medborgare lobba för favoritprojekt eftersom de bryr sig om en viss fråga eller sak. De kan vara medlemmar i en intressegrupp eller inte, men om de registrerar sig för att bedriva lobbyverksamhet får de ibland smeknamnet ”hobbyister”.

Lobbyister som företräder en rad olika organisationer använder olika tekniker för att uppnå sina mål. En metod är insides lobbying eller direkt lobbying, som för intressegruppens budskap direkt till en regeringstjänsteman, t.ex. en lagstiftare. Taktik för intern lobbying är bland annat att vittna vid lagstiftningsutfrågningar och hjälpa till med att utarbeta lagförslag. Många undersökningar av lobbyister har bekräftat att de allra flesta förlitar sig på dessa interna strategier. Nästan alla rapporterar till exempel att de kontaktar lagstiftare, vittnar inför den lagstiftande församlingen, hjälper till att utarbeta lagstiftning och kontaktar verkställande organ. Att försöka påverka regeringsutnämningar eller att ge regeringsmedlemmar tjänster är något mindre vanliga insidertaktiker.

Många lobbyister använder sig också av extern lobbying eller indirekt lobbyingtaktik, varigenom intresset försöker få ut sitt budskap till allmänheten. Dessa taktiker inkluderar att utfärda pressmeddelanden, placera berättelser och artiklar i media, ingå koalitioner med andra grupper och kontakta medlemmar av intressegrupper i hopp om att de individuellt ska utöva påtryckningar på lagstiftare för att de ska stödja eller motsätta sig lagstiftning. En miljöintresseorganisation som Sierra Club kan till exempel utfärda ett pressmeddelande eller uppmana sina medlemmar att kontakta sina representanter i kongressen om lagstiftning som berör gruppen. Den kan också använda sig av externa taktiker om det finns ett potentiellt hot mot miljön och gruppen vill öka medvetenheten bland sina medlemmar och allmänheten. Kongressledamöter kommer sannolikt att uppmärksamma när många väljare kontaktar dem om en fråga eller ett lagförslag. Många intressegrupper, däribland Sierra Club, använder en kombination av interna och externa taktiker i sina lobbyinginsatser och väljer den strategi som är mest trolig för att hjälpa dem att nå sina mål.

I februari 2013 gick medlemmar av Sierra Club med i en marsch till Los Angeles stadshus för att kräva åtgärder mot klimatförändringarna och protestera mot byggandet av Keystone-gasledningen. (kredit: Charlie Kaijo)

Det primära målet för de flesta intressen, oavsett hur de bedriver lobbyverksamhet, är att påverka beslutsfattare och offentlig politik. National Right to Life, en intressegrupp som är emot abort, lobbar till exempel för att uppmuntra regeringen att anta lagar som begränsar tillgången till abort, medan NARAL Pro-Choice America lobbar för att främja kvinnors rätt att göra säkra val när det gäller abort. Miljöintressen som Sierra Club lobbar för lagar som är utformade för att skydda naturresurser och minimera användningen av föroreningar. Å andra sidan lobbar vissa intressen för att minska regleringar som en organisation kan betrakta som betungande. Regler för luft- och vattenkvalitet som är utformade för att förbättra eller skydda miljön kan betraktas som betungande av industrier som förorenar som en biprodukt av sin produktions- eller tillverkningsprocess. Andra intressen lobbar för budgetanslag; jordbrukslobbyn, till exempel, pressar kongressen för att säkra nya jordbruksstöd eller bibehålla befintliga stöd. Jordbruksstöd ges till vissa jordbrukare för att de odlar vissa grödor och till andra jordbrukare för att de inte ska odla vissa grödor. Som väntat höjer alla lagförslag som kan försöka ändra dessa subventioner antennerna hos många jordbruksintressen.

Interessegruppernas funktioner

Och även om det primära målet är att påverka politiken övervakar intressegrupperna också regeringens verksamhet, fungerar som ett sätt för medlemmarna att delta i politiken och tillhandahåller information till allmänheten och lagstiftarna. Enligt National Conference of State Legislatures hade i november 2015 trettiosex delstater lagar som krävde att väljarna skulle kunna legitimera sig vid valurnorna.

En medborgarrättsgrupp som National Association for the Advancement of Colored People (NAACP) kommer att hålla koll på förslag till lagförslag om identifiering av väljare i delstaternas lagstiftande församlingar, som kan ha en effekt på rösträtten. Organisationen kommer att kontakta lagstiftarna för att uttrycka sitt godkännande eller ogillande av den föreslagna lagstiftningen (intern lobbying) och uppmuntra gruppmedlemmarna att vidta åtgärder genom att antingen donera pengar till organisationen eller kontakta lagstiftarna om det föreslagna lagförslaget (extern lobbying). En medlem av organisationen eller en medborgare som är intresserad av rösträtt behöver alltså inte vara expert på lagstiftningsprocessen eller de tekniska eller juridiska detaljerna i ett lagförslag för att vara informerad om potentiella hot mot rösträtten. Andra intressegrupper fungerar på liknande sätt. NRA övervakar till exempel försök från delstaternas lagstiftande församlingar att skärpa vapenlagar.

Interessegrupper underlättar det politiska deltagandet på ett antal sätt. Vissa medlemmar blir aktiva inom en grupp och arbetar på organisationens vägnar för att främja dess agenda. Vissa intressegrupper arbetar för att öka medlemsantalet, informera allmänheten om frågor som gruppen anser vara viktiga, eller organisera sammankomster och främja insatser för att få ut folk till valurnorna. Ibland använder grupper evenemang för att mobilisera befintliga medlemmar eller uppmuntra nya medlemmar att gå med. Efter Barack Obamas seger i presidentvalet 2008 använde till exempel NRA valet som ett upprop för sina anhängare och fortsätter att angripa presidenten i vapenfrågan, trots att vapenrättigheterna i vissa avseenden har utökats under Obamas presidentskap. Intresseorganisationer organiserar också brevskrivningskampanjer, anordnar protester och håller ibland insamlingar för sin sak eller till och med för politiska kampanjer.

Vissa intressen är mer brett inriktade än andra. AARP (tidigare American Association of Retired Persons) har cirka trettiosju miljoner medlemmar och förespråkar personer som är femtio år och äldre i en rad olika frågor, bland annat hälsovård, försäkringar, sysselsättning, ekonomisk trygghet och konsumentskydd.

Denna organisation representerar både liberaler och konservativa, demokrater och republikaner, och många som inte identifierar sig med dessa kategoriseringar. Å andra sidan är Association of Black Cardiologists en mycket mindre och mycket snävare organisation. Under de senaste decennierna har vissa intressegrupper strävat efter större specialisering och till och med splittrats. Som du kanske kan föreställa dig är Association of Black Cardiologists mer specialiserad än American Medical Association, som försöker representera alla läkare oavsett ras eller specialitet.

Hälsovård är en viktig angelägenhet för AARP och dess medlemmar, så organisationen ser till att upprätthålla kontakter med viktiga beslutsfattare på detta område, som till exempel Katherine Sebelius, sekreterare för Hälso- och sjukvård mellan 2009 och 2014, som här visas tillsammans med John Rother, chef för lagstiftning och offentlig politik för AARP. (kredit: ändring av arbete av Chris Smith, HHS)

Offentliga vs. privata intressegrupper

Interessegrupper och organisationer representerar både privata och offentliga intressen i USA. Privata intressen söker vanligtvis partikulära fördelar från regeringen som gynnar antingen ett enskilt intresse eller en smal uppsättning intressen. Företag och politiska institutioner kan till exempel bedriva lobbyverksamhet mot regeringen för att få skattebefrielse, färre regleringar eller gynnsamma lagar som gynnar enskilda företag eller en bransch mer generellt. Deras mål är att främja privata nyttigheter. Privata varor är saker som individer kan äga, inklusive företagsvinster. En bil är en privat vara; när du köper den får du äganderätt. Förmögna personer är mer benägna att ackumulera privata varor, och de kan ibland få privata varor från regeringar, t.ex. skatteförmåner, statliga subventioner eller statliga kontrakt.

Å andra sidan försöker grupper för allmänna intressen att främja offentliga, eller kollektiva, varor. Sådana kollektiva nyttigheter är fördelar – materiella eller immateriella – som hjälper de flesta eller alla medborgare. Dessa varor produceras ofta kollektivt, och eftersom de kanske inte är lönsamma och alla kanske inte är överens om vilka kollektiva varor som är bäst för samhället, är de ofta underfinansierade och kommer därför att vara underproducerade om inte staten deltar. Tennessee Valley Authority, ett statligt bolag, tillhandahåller elektricitet på vissa platser där det inte är lönsamt för privata företag att göra det. Andra exempel på kollektiva nyttigheter är allmän säkerhet, trafiksäkerhet, allmän utbildning och miljöskydd. Om ett miljöintresse främjar ren luft eller rent vatten kan, med vissa undantag, de flesta eller alla medborgare njuta av resultatet. Så om Sierra Club uppmuntrar kongressen att anta lagstiftning som förbättrar den nationella luftkvaliteten får medborgarna förmånen oavsett om de är medlemmar i organisationen eller till och med stöder lagstiftningen. Många miljögrupper är intresseorganisationer som bedriver lobbyverksamhet för och ökar medvetenheten om frågor som påverkar stora delar av befolkningen.

Som exemplet med ren luft ovan antyder är kollektiva nyttigheter i allmänhet inte uteslutningsbara, vilket innebär att alla eller de flesta människor har rätt till den kollektiva nyttigheten och inte kan hindras från att åtnjuta den. Vidare är kollektiva nyttigheter i allmänhet inte föremål för trängsel, så även när befolkningen ökar har människor fortfarande tillgång till hela den kollektiva nyttigheten. Militären skyddar alltså inte bara medborgarna i Texas och Maryland och försummar dem i New York och Idaho, utan tillhandahåller den kollektiva nyttigheten nationellt försvar lika mycket till medborgarna i alla delstater. Som ett annat exempel kan nämnas att även om fler bilar använder en allmän väg har fler förare under de flesta omständigheter fortfarande möjlighet att använda samma väg. (Körfält för fordon med hög beläggning kan begränsa vissa körfält på en motorväg för förare som inte samåker.)

Sammanfattning

Vissa intressegrupper representerar en bred uppsättning intressen, medan andra fokuserar på endast en enda fråga. Vissa intressegrupper är organisationer, som företag, bolag eller regeringar, som registrerar sig för att bedriva lobbyverksamhet, vanligtvis för att erhålla någon fördel från lagstiftaren. Andra intressegrupper består av avgiftsbetalande medlemmar som går med i en grupp, vanligtvis frivilligt. Vissa organisationer går samman och ansluter sig ofta till branschorganisationer som företräder deras bransch eller område. Intresseorganisationer företräder antingen det allmänna intresset eller privata intressen. Privata intressen bedriver ofta lobbyverksamhet mot regeringen för att få särskilda fördelar, som är snävt fördelade. Dessa fördelar tillfaller vanligen rikare medlemmar av samhället. Offentliga intressen försöker å andra sidan företräda en bred del av samhället eller till och med alla personer.

Praktikfrågor

1. Vilka fördelar medför privata och offentliga intressen för samhället? Vilka är några nackdelar med privata och offentliga intressen?

Visa ordlista

förening grupper av företag eller institutioner som organiserar sig kring gemensamma intressen, ofta inom en viss bransch eller handel

kollektiva nyttigheter en nyttighet som till exempel allmän säkerhet eller ren luft, ofta producerad av staten, som är allmänt tillgänglig för befolkningen som helhet

avtalslobbyist en lobbyist som arbetar för ett avtalslobbyistföretag som företräder klienter inför regeringen

i-house lobbyist en anställd eller chef inom en organisation som arbetar som lobbyist för organisationens räkning

inside lobbying handling att kontakta och föra organisationens budskap direkt till lagstiftare i ett försök att påverka politiken

legislative liaison en person som är anställd av en statlig enhet, t.ex. en lokal myndighet, en person som företräder organisationen inför den lagstiftande församlingen

lobbyist en person som företräder en organisation inför regeringen i ett försök att påverka politiken

medlemsorganisation en intressegrupp som vanligen består av avgiftsbetalande medlemmar som organiserar sig kring en viss sak eller fråga

outside lobbying en handling som innebär att man bedriver indirekt lobbying genom att föra ut organisationens budskap till allmänheten, ofta genom att använda media och/eller genom att utfärda pressmeddelanden, i hopp om att allmänheten sedan ska sätta press på lagstiftarna

particulariserad fördel en fördel som generellt sett tillfaller en smal del av samhället

offentlig intressegrupp en intressegrupp som eftersträvar en allmän nyttighet, vilket är något som tillfaller alla

  1. Anthony J. Nownes. 2013. Interest Groups in American Politics (Intressegrupper i amerikansk politik). Routledge: New York. ↵
  2. Nownes, Interest Groups in American Politics. ↵
  3. Nownes, Interest Groups in American Politics. ↵
  4. Jennifer Wolak, Adam J. Newmark, Todd McNoldy, David Lowery och Virginia Gray, ”Much of Politics is Still Local: Multistate Representation in State Interest Communities”, Legislative Studies Quarterly 27 (2002): 527-555. ↵
  5. Anthony J. Nownes och Adam J. Newmark. 2013. ”Interest Groups in the States”. I Politics in the American States. Washington, DC: CQ Press, 105-131. ↵
  6. The Brady Campaign to Prevent Gun Violence grundades av James och Sarah Brady, efter att James Brady blivit permanent invalidiserad av ett skott efter ett mordförsök på dåvarande president Ronald Reagan. Vid tiden för skottlossningen var Brady Reagans pressekreterare. http://www.bradycampaign.org/jim-and-sarah-brady (1 mars 2016). ↵
  7. Michael Mitchell och Michael Leachman, ”Years of Cuts Threaten to Put College Out of Reach for More Students”, Center on Budget and Policy Priorities, 13 maj 2015, http://www.cbpp.org/research/state-budget-and-tax/years-of-cuts-threaten-to-put-college-out-of-reach-for-more-students. ↵
  8. Robert Davidson, ”Higher Ed Lobbies for More Funds”, http://www.wcbi.com/local-news/higher-ed-lobbies-for-more-funds/ (3 november 2015). ↵
  9. http://www.ameribev.org/ (1 mars 2016). ↵
  10. Nownes och Newmark, ”Interest Groups in the States”. ↵
  11. Ken Kollman. 1998. Outside Lobbying: Public Opinion and Interest Groups Strategies. Princeton, NJ: Princeton University Press. ↵
  12. ”Milking Taxpayers”, The Economist, 14 februari 2015, http://www.economist.com/news/united-states/21643191-crop-prices-fall-farmers-grow-subsidies-instead-milking-taxpayers. ↵
  13. http://www.ncsl.org/research/elections-and-campaigns/voter-id.aspx (78 november 2015). ↵
  14. http://www.aarp.org/about-aarp/ (3 oktober 2015). ↵
  15. Jeffrey M. Berry och Clyde Wilcox. 2009. The Interest Group Society. New York: Pearson. ↵

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.