Mike Hewitt lade upp en bild på sin Facebook-vägg med ett citat av den avlidne baptistiske megakyrkopastorn Adrian Rogers (bilden finns bland annat på http://4.bp.blogspot.com/-A5b5eNXvIGE/VUOxl4i_y4I/AAAAAAAAA80/eH_aUKVomEo/s1600/1931%2Bquote%2Bon%2Bwelfare.jpg) som har spridits viralt på konservativa sidor. Min vän Cecil Grubbs publicerade det på sin egen Facebook-vägg och lade till ”jävligt rätt”. Jag började svara Cecil i hans kommentarer, men jag kände att jag borde presentera ett mer komplett svar.
Om URL:n inte fungerar för dig eller om du inte kan urskilja vad som står i grafiken, så finns här texten i bilden:
”Vilket djupt litet stycke……….
”Staterat långt tillbaka i 1931 och det säger allt
””Du kan inte lagstifta de fattiga in i friheten genom att lagstifta de rika ut ur friheten. Det som en person får utan att arbeta för måste en annan person arbeta för utan att få. Regeringen kan inte ge någon något som regeringen inte först tar från någon annan. När hälften av folket får uppfattningen att de inte behöver arbeta eftersom den andra hälften kommer att ta hand om dem, och när den andra hälften får uppfattningen att det inte är någon idé att arbeta eftersom någon annan kommer att få det som de arbetar för, då, min käre vän, är det ungefär slutet för varje nation. Man kan inte föröka rikedomar genom att dela dem.’
”~~~~Dr Adrian Rogers, 1931”
Jag har stor respekt för dig, Cecil, men detta meme är helt fel på flera nivåer. För det första var Adrian Rogers *född* 1931 (och dog 2005); han gav inte detta citat förrän 1984, inte långt från början av Reagan-eranens ”utbudsekonomi”-politik som visade att det var falskt. För det andra ger det faktum att citatet tillskrivs ”Dr. Adrian Rogers” det en fernissa av respektabilitet som ”lärd man”, men den avlidne Dr. Rogers var en tv-predikant och demagog, inte en ekonom. För det tredje och mycket viktigare är att Rogers spelade retoriska spel i detta stycke och jag kommer att dissekera det bit för bit.
”Du kan inte lagstifta de fattiga in i friheten genom att lagstifta de rika ut ur friheten”. Det låter djupt, men vad betyder det? Resten av stycket klargör att ”att lagstifta de rika ur friheten” innebär att ”beskatta dem för att betala för statliga tjänster”. Jag var inte tidigare medveten om att det var liktydigt med att låsa in dem i federala fängelser att be de rika att betala den del av landets stöd som de är kapabla att axla. Jag trodde faktiskt att det var både ett ansvar och ett privilegium för människor som lever i ett fritt och välordnat samhälle att betala skatt, i stället för att behöva muta tjänstemän eller låta sig rånas av krigsherrar. Men nej, enligt ”vår vän” Adrian är det att förstöra hans ”frihet” att be Sheldon Adelson att betala skatt på en kvarts procent mer av sin inkomst så att tusen fattiga familjer (åtminstone) kan få matkuponger i ett år. (Åh, vilka fasor att behöva avbryta ens en weekendresa till Rivieran!)
”Vad en person får utan att arbeta för, måste en annan person arbeta för utan att få.” Denna mening går rakt in på det frekventa och trötta upphöjandet av de rika som ”människor som arbetar för sina pengar och orättvist berövas dem” och det frekventa och trötta demoniserandet av de fattiga, särskilt de som får statliga bidrag, som ”människor som får betalt för att de inte arbetar”, dvs. som snyltare och snyltare. Visst är det många människor som parasiterar på de statliga bidragssystemen, men de är mycket färre än de människor som verkligen är behövande; människor som gör allt de kan för att komma på fötter, men som inte klarar av det, ofta på grund av att det stora flertalet av våra sociala system och vår politik är inriktade på att hålla dem utblottade och längst ner på alla stegar som finns. Och säg mig, snälla, hur mycket faktiskt arbete av något slag (förutom att ställa sig framför kameror) tror du att Donald Trump har gjort under de senaste tio åren? I det verkliga Amerika är det de rika som ”tar emot utan att arbeta” och de fattiga som ”arbetar utan att ta emot”; Cecil, du borde vara mer medveten om det än nästan alla andra jag känner!
”Regeringen kan inte ge någon något som regeringen inte först tar från någon annan.” För att få bort en pedantisk punkt ur vägen: Detta antyder att alla statliga tjänster betalas av illasinnade vinster som regeringen samlar in genom tvång (skatter! buu!!!), men i själva verket betalar regeringen för ett antal av de saker den gör genom avgifter, varav en del (t.ex. de som är kopplade till viseringsansökningar) (gasp!) betalas frivilligt av människor som inte ens (dubbelt gasp!!) är amerikanska medborgare. När det gäller själva meningen: Det är ytlighet som maskeras som djup igen. Med undantag för produkter från personer som skördar, utvinner, skapar eller förfalskar, har *allting* som *någon* ger till någon annan erhållits från en tredje part. Staten är en deltagare bland många andra i den globala ekonomiska dollardansen; att föreslå att staten inte bör ge fattiga människor pengar som den fått från rika människor skiljer sig knappast från att föreslå att enskilda människor inte bör ge fattiga människor pengar som de fått i sin lönecheck. ”Rev.” Adrian Rogers’ Jesus kanske är för ”att göra för de minsta av dessa” i teorin, men inte om inte våra miljardärsöverherrar från företagen samtycker till det.
”När hälften av folket får idén att de inte behöver arbeta eftersom den andra hälften kommer att ta hand om dem, och när den andra hälften får idén att det inte är någon idé att arbeta eftersom någon annan kommer att få det som de arbetar för, då, min käre vän, är det ungefär slutet för en nation.” Yessiree, att skapa ett system där kvinnor med Maseratis är ”tvungna” att hjälpa till att försörja kvinnor med funktionshinder kommer oundvikligen att leda till att ingen arbetar, vilket är lika med ekonomisk kollaps, svält, katter och hundar som lever tillsammans, masshysteri och så vidare. Fruktan för dessa tiggare! Skrapa bort dem, så att landet inte går upp i rök!!! Jag menar, det är precis så förhållandena ser ut i ”välfärdsstater” som Sverige just nu, och i Nederländerna, och i Tyskland där man just gått med på att ta emot ytterligare en halv miljon flyktingar från Syrien. Ödemarker, allihop! Herren vill väl inte att Murrika ska hamna där!
”Man kan inte föröka rikedomar genom att dela dem”. Självklart kan man det. De olika program för mikrolån och direkta donationsprogram som finns i fattigdomsdrabbade områden i världen har tydligt visat att om man ger fattiga människor pengar som de kan använda för att förbättra sina liv, leder det till en faktisk förbättring av deras liv och en allmän höjning av levnadsstandarden för dem själva och för andra människor i deras familjer och samhällen. Men naturligtvis kommer all denna rikedom att åstadkomma mer för Guds rike om den förblir uppstaplad i en gigantisk hög, eller hur?
För att avsluta har idén att vi bör undvika att höja skatterna på, eller ens sänka skatterna på, de rika enligt teorin att ”de kommer att använda sina pengar bättre för att förbättra livet för de mindre lyckligt lottade än vad regeringen kommer att göra” försökts och har visat sig vara helt osann. När rika människor inte beskattas, samlar de flesta av dem sina pengar (eller i bästa fall spenderar de dem på lyxvaror) i stället för att investera eller donera dem på ett sätt som gynnar fattiga människor. På nationell nivå, i USA, ökade sådan politik bara fattigdomen på 1890-talet och 1980-talet; på senare tid har sådan politik ödelagt delstaten Kansas under Brownback-administrationen. Som Internationella valutafonden påpekade i en rapport som publicerades i år: ”Vi finner att en ökning av de fattigas och medelklassens inkomstandel faktiskt ökar tillväxten, medan en ökande inkomstandel för de 20 procenten med högst inkomster leder till lägre tillväxt – det vill säga, när de rika blir rikare sipprar fördelarna inte nedåt”. Adrian Rogers var en smidig kommunikatör och gjorde sitt bästa för att framstå som en källa till hemsnickrad visdom i TV, men hans evangelium om skattesänkningar var (och förblir) rent gift.