Den franska revolutionen symboliserar den kanske viktigaste politiska förändringen i det tidigmoderna Europa. Revolutionen som sträckte sig från 1789 till 1799 innebar en massiv social och politisk förändring i Frankrike som kulminerade i att den franska monarkin avskaffades och ersattes med en sekulär och demokratisk republik. Resultatet av revolutionen, särskilt Napoleons framväxt, innebar att revolutionen inte bara påverkade Frankrike. Revolutionens betydelse kändes över hela världen.

Händelserna under den franska revolutionen sträckte sig över tio år och hade sitt ursprung i att Ludvig XVI sammankallade generalständerna 1789 för att hitta en lösning på skatteproblemet, då en lösning var osannolik och orättvis förklarade sig det tredje ståndet som den suveräna nationalförsamlingen. Församlingen svor den s.k. tennisbanans eden; de revolutionära ansträngningarna skulle vara obevekliga fram till en ny konstitution. Detta ledde till våldsamma händelser som den stora rädslan och den stora terrorn. Dessa händelser kulminerade i monarkins avskaffande och upprättandet av en republik.

Den franska revolutionen kan inte tillskrivas en enda orsak, utan en mängd missnöjesfaktorer. Kulturellt sett framkallade upplysningsteorier som t.ex. föreställningen om att alla föds lika i kombination med exemplet med amerikansk självständighet oro för den absolutistiska Ancien Régimes legitimitet. Ekonomiskt sett växte statsskulden till följd av de krig som Frankrike utkämpade. Missnöjet växte eftersom adeln och prästerskapet kunde befria sig från skatt, och skuldbördan föll på den största gruppen, det vanliga folket som utgjorde det tredje ståndet. På det sociala planet såg de franska bönderna, som utgjorde massorna i det tredje ståndet, en ökande fattigdom bland dem, och den sociala ojämlikheten växte mellan de lägre och högre klasserna. Denna fattigdom förvärrades av hunger och missnöje som skapades av avregleringen av spannmålsindustrin. Regleringen sågs av många som en plikt som kungen hade gentemot sina undersåtar och den säkerställde att bönderna hade det bröd som utgjorde majoriteten av deras kost, men i ljuset av avregleringen blev många hungriga.

Den kanske viktigaste effekten av den franska revolutionen var förstörelsen av Ancien Régime och upprättandet av en republik. Den absolutistiska monarkin i Frankrike avskaffades av nationalkonventet i september 1792, ersattes av avrättningen av kung Ludvig XVI den 21 januari 1973 och följdes sedan av hans hustru Marie Antoinettes avrättning nio månader senare. Konstitutionalismen infördes för att ersätta ett godtyckligt och absolutistiskt styre baserat på monarkens vilja. Många av de principer som antogs i 1791 års konstitution hämtades från 1789 års deklaration om människans rättigheter där konstitutionen definierades utifrån revolutionens vilja och folkets rättigheter.

En annan viktig effekt av revolutionen i Frankrike var den katolska kyrkans minskande inflytande och sekulariseringen av samhället. Även om Napoleon återställde en del av kyrkans andliga roller efter en motreaktion bland de fromma fick kyrkan inte tillbaka sin makt eller monetära tillgångar som mark. Ekonomiskt sett innebar upplösningen av kyrkans och adelns kontroll över jordbruksmarken att små oberoende jordbruk blev normen och att jordbrukarna, särskilt bönderna, gynnades av att ett antal jordbruksskatter upphörde. En annan viktig effekt av den franska revolutionen var Napoleon Bonapartes framväxt. Han var framträdande i militära konflikter mellan den revolutionära regeringen och andra europeiska nationer, bland annat genom stora segrar mot Österrike. Till slut iscensatte han en kupp mot den franska direktören och upprättade slutligen en auktoritär och militaristisk regim.

Den franska revolutionens effekter var inte begränsade till enbart Frankrike, utan påverkade den större europeiska kontinenten och världen som helhet. Efter den franska revolutionen har det funnits en trend i Europa där monarkernas betydelse i politiken har minskat och demokratiska politiska ordningar har införts i större utsträckning. De ideal som fördes fram under den franska revolutionen importerades i den meningen till hela världen. Revolutionen möttes också med motsättningar i vissa länder, t.ex. i Storbritannien, där majoriteten av folket motsatte sig revolutionens mål och resultat. Efter den franska revolutionen uppstod konflikter mellan länder i de båda revolutionära krigen 1792-1802, som sträckte sig längre än bara till Europa, till Egypten, Mellanöstern, Västindien och vidare. Denna konflikt följdes upp under Napoleons regeringstid med Napoleonkrigen från 1803 till 1815 som var lika internationella som de tidigare.