Ångestsymptom kan förekomma hos upp till 65 % av patienterna med schizofreni och kan nå upp till tröskelvärdet för diagnos av olika komorbida ångeststörningar, inklusive tvångssyndrom (OCD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Vi går igenom den kliniska presentationen, diagnosen, neurobiologin och hanteringen av ångest hos patienter med schizofreni, med särskilt fokus på läkemedelsbehandling. Prevalensen av någon form av ångestsyndrom (på syndromnivå) vid schizofreni uppskattas till upp till 38 %, med social ångeststörning (SAD) som den vanligaste. Svårighetsgraden av positiva symtom kan korrelera med svårighetsgraden av ångestsymtom, men ångest kan förekomma oberoende av psykotiska symtom. Även om ångest kan förknippas med större nivåer av insikt, är den också förknippad med ökad depression, självmordsbenägenhet, användning av medicinska tjänster och kognitiv försämring. Patienter med ångestsymtom är mer benägna att ha andra internaliserande symtom än externaliserande symtom. Diagnostisering av ångest vid schizofreni kan vara en utmaning, med positiva symtom som döljer ångest, lägre nivåer av känslomässig uttrycksförmåga och kommunikation som försvårar diagnosen och sammanblandning med akathisia. Högre diagnostiskt utbyte kan uppnås genom bedömning efter det att den akuta psykosfasen har upphört samt genom användning av screeningfrågor och sjukdomsspecifika självrapporteringsinstrument. Hos schizofrenipatienter med ångest finns det belägg för en underaktiv rädselkrets vid ångestframkallande stimuli, men ökad autonom responsivitet och ökad responsivitet för neutrala stimuli. Nya resultat involverar generna för serotonintransportörer (SERT), gener för hjärnavledd neurotropisk faktor (BDNF) och serotonin 1a-receptorn (5HT1a), men de är preliminära och behöver replikeras. Det finns få randomiserade kontrollerade studier (RCT) av psykoterapi för ångestsymtom eller ångeststörningar vid schizofreni. När det gäller läkemedelsbehandling har data från några få randomiserade och öppna försök visat att aripiprazol och risperidon kan vara effektiva för tvångssymtom och sociala ångestsymtom, och quetiapin och olanzapin för generaliserad ångest. Äldre medel som trifluoperazin kan också minska komorbida ångestsymtom. Alternativa alternativ inkluderar selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som förstärkning av antipsykotika, även om bevisen baseras på ett fåtal randomiserade prövningar, små öppna prövningar och fallserier, och försiktighet krävs med avseende på cytokrom P450-interaktioner och QTc-intervallförlängning. Augmentering av buspiron och pregabalin kan också övervägas. Diagnos och behandling av ångestsymtom och ångeststörningar vid schizofreni är en viktig och ofta försummad aspekt av behandlingen av schizofreni.