”Jag ska bjuda en gammal vän på middag”
-Hannibal Lecter, ”Lammets tystnad”
Marlon Brando, Gary Cooper, Tom Hanks, Dustin Hoffman, Fredric March, Jack Nicholson, Sean Penn, Spencer Tracy. Förutom att de är några av historiens bästa skådespelare är de också det utvalda fåtal som har vunnit två Oscars för bästa skådespelare, med bara Daniel Day-Lewis som överträffar dem som den enda trefaldiga vinnaren. Med det som Anthony Hopkins levererar i ”The Father” av regissören Florian Zeller har han förutsättningar att ansluta sig till denna elitlista av tvåfaldiga vinnare av bästa skådespelare.
Hopkins fick sin första Oscar 1991 i rollen som Hannibal Lecter i ”The Silence of the Lambs”, en prestation som slog ut de mer ”traditionella” akademikerna som Warren Beatty (”Bugsy”) och Nick Nolte (”The Prince of Tides”), med endast 16 minuters speltid. Den enda andra vinnaren av priset för bästa skådespelare som lyckades göra det med mindre tid i en film var David Niven för ”Separate Tables” 1958 med 15 minuter. Sedan ”Silence of the Lambs” har Hopkins fått ytterligare fyra nomineringar, senast med 2019 års ”The Two Popes” som påve Benedict.
I ”The Father” är Hopkins arbete som Anthony, en man som vägrar hjälp av sin dotter när han åldras och börjar tvivla på sitt sinne och sin verklighet, i det övre skiktet av den brittiske skådespelarens bästa arbete. Han äger nästan varje scen i filmens 97 minuter långa speltid.
Zeller, som tillsammans med den Oscarsbelönade manusförfattaren Christopher Hampton (”Dangerous Liaisons”) anpassar sin egen pjäs ”Le Père”, lyckas hitta den känsliga balansen mellan abstrakt narrativt berättande och rakt igenom intensivt hjärtesorg. Medan Sony Pictures Classics förbereder sig för en muskulös kampanj för filmen, är anpassat manuskript en kategori som redan verkar fyllas av toppkandidater av hög kvalitet i år (t.ex. ”Nomadland” och ”One Night in Miami”, bland andra).
Zeller själv kommer att vara en mörka hästkandidat i regissörskategorin, i hopp om att gå samma väg som andra förstagångsregissörer som Bennett Miller (”Capote”) och Tony Gilroy (”Michael Clayton”), som fick nomineringar för sina insatser bakom kameran.
Om Hopkins medspelare, Olivia Colman, som två år efter att ha slagit Glenn Close i kampen om Oscars för bästa skådespelerska, kan hon också vara tillbaka i tävlingen. Det är otroligt att se Colman hålla Anne, Anthonys dotter, precis på gränsen till att bryta ihop, men aldrig överkoka och behandla karaktären som en enda notering. Man kan känna de underliggande narrativa strukturerna inom kvinnan, även om manuset inte nödvändigtvis ger sammanhanget. Hennes arbete i ”The Favourite” var ett hett ämne under 2018, där vissa föreslog att hon borde gå i biroll (Fox Searchlight bestämde sig slutligen för att köra henne i huvudrollen). Den här gången är planen att kampanja henne i biroll för ”The Father”, vilket är rätt beslut.
Filmens framgång beror i hög grad på dess redigering, och vad Yorgos Lamprinos åstadkommer bör hålla honom kvar i konversationen. Kameramannen Ben Smithard ger en varm, ljus palett, på en film som är graverad med mörkare, tyngre teman. Den Emmy-belönade DP:n gör sitt bästa för att utvidga världen bortom dess känsla av en pjäs, vilket han mestadels lyckas med.
Jag är nyfiken på att se hur guilds reagerar på filmen, i synnerhet SAG:s nomineringskommitté. Förutom Hopkins och Colman har ”The Father” en stark ensemble som inkluderar Mark Gatiss, Imogen Poots, Rufus Sewell och Olivia Williams.
”The Father” produceras av Philippe Carcassonne, Simon Friend, Jean-Louis Livi, David Parfitt och Christophe Spadone. Filmen beräknas få premiär den 18 december.
Den visas måndag kväll på Toronto International Film Festival efter att ha debuterat på Sundance Film Festival i januari förra året.
RELATERAT: