Bakgrund: Diagnosen av bukväggsbråck är inte alltid okomplicerad och kan kräva ytterligare undersökningsmetoder. Ultraljud i realtid är exakt, icke-invasivt, relativt billigt och lättillgängligt. Värdet av ultraljud som ett kompletterande verktyg vid diagnostisering av bukväggsbråck hos både preoperativa och postoperativa patienter undersöktes.

Studiens utformning: Retrospektiv analys av 200 patienter som behandlats vid Hernia Institute of Florida genomfördes. I dessa fall hade ultraljud använts som hjälp vid fallhantering. Patienter utan tidigare bråckkirurgi och patienter med tidiga och sena besvär efter bråckkirurgi studerades. Patienter med uppenbara bråck exkluderades. Indikationer för ultraljudsundersökning omfattade patienter med buksmärta utan palpabelt bråck, en palpabel massa av tveksam etiologi och patienter med orimlig smärta eller överdriven svullnad under den tidiga postoperativa perioden. Patienterna behandlades med kirurgi eller konservativ behandling beroende på resultaten av den fysiska undersökningen och ultraljudsundersökningarna. Fall där ultraljudsfynden påverkade beslutsprocessen genom att bekräfta kliniska fynd eller ändra diagnosen och ändra behandlingsplanen diskuteras.

Resultat: Av de 200 patienterna klagade 144 enbart över smärta och vid fysisk undersökning kunde inget bråck eller någon massa palperas. Av dessa 144 patienter med enbart smärta hade 21 ett bråck identifierat vid den amerikanska undersökningen och hänvisades till operation. De 108 som hade ett negativt ultraljud behandlades konservativt med vila, värme och antiinflammatoriska läkemedel, oftast med utmärkta resultat. Av de 56 återstående patienterna som hade en massa, med eller utan smärta, fick 22 bråck identifierade med hjälp av ultraljudsundersökning. Hos de övriga 34 var massans etiologi inte ett bråck.

Slutsatser: Ultraljud av bukväggen är ett värdefullt verktyg i behandlingsschemat för patienter hos vilka diagnosen av bukväggsbråck är oklar. Terapeutiska beslut kan påverkas av ultraljudsfynden som kan ge effektivare och mer ekonomisk behandling genom att påskynda deras kliniska hantering.