I näringslivet är syftet med avkastningsmåttet (ROI) att per period mäta avkastningen på pengar som investerats i en ekonomisk enhet för att avgöra om en investering ska göras eller inte. Det används också som en indikator för att jämföra olika investeringar inom en portfölj. Investeringen med den största avkastningen prioriteras vanligen, även om spridningen av avkastningen över investeringens tidsperiod också bör beaktas. På senare tid har begreppet också tillämpats på vetenskapliga finansieringsorganens (t.ex. National Science Foundation) investeringar i forskning av hårdvara med öppen källkod och efterföljande avkastning för direkt digital replikering.

ROI och relaterade mått ger en ögonblicksbild av lönsamheten, justerad för storleken på de investeringstillgångar som är bundna i företaget. ROI jämförs ofta med den förväntade (eller nödvändiga) avkastningen på investerade pengar. ROI är inte tidsjusterad (till skillnad från t.ex. nettonuvärdet): de flesta läroböcker beskriver den med en ”år 0”-investering och två till tre års intäkter.

Marknadsföringsbeslut har en uppenbar potentiell koppling till ROI:s täljare (vinst), men samma beslut påverkar ofta tillgångarnas användning och kapitalbehov (t.ex. fordringar och lager). Marknadsförare bör förstå sitt företags ställning och den förväntade avkastningen. I en undersökning av nästan 200 ledande marknadsföringsansvariga svarade 77 procent att de fann måttet ”avkastning på investeringar” mycket användbart.

Avkastning på investeringar kan utvidgas till andra termer än ekonomisk vinst. Social avkastning på investeringar (SROI) är till exempel en principbaserad metod för att mäta icke-finansiellt värde (dvs. miljömässigt och socialt värde som för närvarande inte återspeglas i konventionella finansiella räkenskaper) i förhållande till investerade resurser. Den kan användas av alla enheter för att utvärdera påverkan på intressenterna, identifiera sätt att förbättra resultatet och öka investeringarnas prestanda.

Begränsningar med ROI-användningRedigera

Som beslutsverktyg är det enkelt att förstå. Formelns enkelhet gör det möjligt för användarna att fritt välja variabler, t.ex. längden på beräkningstiden, om overheadkostnader ingår eller vilka faktorer som används för att beräkna intäkter eller kostnadskomponenter. Enbart användningen av ROI som en indikator för att prioritera investeringsprojekt kan vara missvisande, eftersom ROI-siffran vanligtvis inte åtföljs av en förklaring till hur den är uppbyggd. ROI bör åtföljas av de underliggande uppgifterna som ligger till grund för uppgifterna, ofta i form av en affärsidé. För långsiktiga investeringar är behovet av en justering av nettonuvärdet stort och utan detta är avkastningsvärdet felaktigt. I likhet med diskonterat kassaflöde bör i stället en diskonterad ROI användas. En begränsning som är förknippad med den traditionella ROI-beräkningen är att den inte fullt ut ”fångar upp den kortsiktiga eller långsiktiga betydelsen, värdet eller riskerna som är förknippade med naturkapital och socialt kapital” eftersom den inte tar hänsyn till en organisations miljömässiga, sociala och styrningsmässiga prestationer. Utan ett mått för att mäta ett företags miljömässiga, sociala och förvaltningsmässiga resultat på kort och lång sikt planerar beslutsfattarna för framtiden utan att ta hänsyn till omfattningen av de effekter som är förknippade med deras beslut. Det finns ofta separata mått för detta ändamål som är inriktade på efterlevnadsfunktionen.