Komplikationer

Infektion

Som med alla katetrar i kroppen finns det alltid en risk för infektion. Detta kan resultera i cellulit, abscesser eller bakteriemi och systemiska infektioner. De vanligaste organismerna som förknippas med sjukhusförvärvade CRBSI (i ordning från vanligast till minst vanlig) är koagulasnegativa stafylokocker, Staphylococcus aureus, enterokocker och Candida.

Den kumulativa incidensen av CRBSI för PICC:er är 1,1 per 1 000 PICC-dagar. Den konstateras dock vara högre i slutenvården (2,1 per 1 000 PICC-dagar). Detta kan bero på att patienter som hanteras i öppenvården generellt sett är friskare och att deras kateter nås mer sällan. Det är fortfarande tveksamt om PICCS eller centralt insatta venkatetrar (CICC) har lägre infektionsfrekvens. Även om tidigare studier har argumenterat för lägre infektionsfrekvenser med PICCS bland kritiskt sjuka patienter har nyare publikationer, bland annat en studie från 2016 som jämförde 200 PICC:er och 200 CICC:er, inte visat någon skillnad.

Infektionsfrekvenserna är högre för PICC:er placerade i fossa antecubitalis jämfört med de som är placerade i överarmen (dvs. vena basilica). Andra faktorer som ökar infektionsrisken är de som inte är tunnelformade och de som har flera lumen.

Profylaktiska antibiotika har inte konsekvent visat sig förebygga infektioner, faktum är att deras användning inte rekommenderas. Produkter som är impregnerade med antimikrobiella eller antiseptiska produkter har dock föreslagits för att minska förekomsten av kateterrelaterade infektioner. Även om det kan verka självklart att byta katetrar för att förebygga infektioner rutinmässigt, är detta inte fallet för PICC:er. Faktum är att Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rekommenderar att man inte regelbundet byter ut PICC:er för att förhindra CRBSI:er.

Utgångsställe och tunnelinfektioner, septikemi, svampemi, septisk trombos, endokardit, osteomyelit och sepsis med tecken på chock och/eller dysfunktion i slutorganen är alla indikationer på avlägsnande av anordningen.

Misspositionering/vandring av katetrar

Misspositionering av PICC:er är vanligt. De kan vara felplacerade i vena jugularis, vena brachiocephalica eller vena azygus. Orsakerna är bland annat vaskulära avvikelser, patientens position under insättning eller förändringar i det venösa trycket inne i bröstet om patienten hostar eller kräks. När felställning uppstår vid insättning kallas det primär felställning.

Migration är en förändring i kateterns längd som utgår från insättningsstället. När kateterspetsen migrerar spontant efter initial placering på rätt plats kallas det för sekundär malposition. Detta kan inträffa vid högfrekvent ventilation, extrem fysisk aktivitet och snabb infusion/kraftfull spolning av vätska. Migrering stör förmågan att ta ut blod. Det kan dock också orsaka hjärttamponad genom erosion av katetern genom RA eller ventrikeln. Detta är en medicinsk nödsituation och måste åtgärdas omedelbart.

Kateterns felplacering och migration kan bedömas med hjälp av röntgenbilder av bröstkorgen samt genom att administrera kontrastdöd för att bestämma vännernas väg. Repositionering kan med framgång åstadkommas av utbildade sjuksköterskor med hjälp av enkla tekniker vid sängkanten (t.ex. att patienten vänder på huvudet och håller andan). Att säkra katetrarna på insticksstället kan förhindra att spetsen migrerar.

Mekaniskt fel

En annan viktig komplikation är fel på anordningen, med någonstans mellan 10 % och 27 % av PICC:erna som utvecklar mekaniskt fel. Kateterns ”pistonering” i venen kan öka risken för flebit. De kan embolisera under placeringen om de skärs av nålar eller kirurgiska instrument. Frakturer på kateterns inre del är också möjliga, vilket eventuellt skulle kräva avlägsnande genom kirurger eller interventionsradiologer.

Flebit/Infiltration

Flebit och infiltration är komplikationer som förekommer hos 2,2 % till 23 % av patienterna med PICC:er. Det är ett resultat av mekanisk skada från själva katetern eller kemisk irritation (läkemedel). Flebit kan uppstå inom den första veckan efter insättning och kan behandlas med icke-steroida antiinflammatoriska medel eller med varm kompress. Det är inte nödvändigt att ta bort katetern. Om kemisk irritation orsakar den kan utspädning av läkemedel eller administrering av dem med lägre hastighet minska inflammationen.

Luftemboli

Luftemboli är ytterst ovanliga med PICC:er. De kan dock förekomma. De orsakas av en oförmåga att upprätthålla ett slutet system mellan katetern och kärlsystemet. Skador på katetern, avskiljande av ledningen eller avsaknad av ocklusiva förband kan alla störa detta slutna system. Andra orsaker till luftemboli är bristande spolning av ledningen eller felaktig spolningsteknik. Liksom en hjärttamponad är detta en medicinsk nödsituation och kräver omedelbar vård.

Kardiella arytmier

Arrytmier orsakas av att kateterspetsen är placerad ”för lågt” i RA eller ventrikeln på grund av primär eller sekundär felplacering, vilket resulterar i ledningsavvikelser. Det kan enkelt korrigeras genom att dra tillbaka katetern till rätt läge och säkra den för att förhindra migration.

Kateterocklusion

Kateterocklusion kan uppstå till följd av trombotiska och icke-trombotiska orsaker.

Blodpropp är den vanligaste orsaken till kateterocklusioner. Trombos kan uppstå i någon av de kateteriserade venerna (inklusive SVC) eller i själva katetern. Placering av kateterspetsen högt upp i SVC har en ökad risk för trombos (upp till 78 %) jämfört med placering i distala SVC/RA (16 %). Septikemi ökar också kraftigt förekomsten av trombos. I en studie rapporterades faktiskt en relativ risk på 17 för att utveckla kliniska tecken på trombos efter en episod av central venkateterrelaterad infektion. Andra riskfaktorer är fler än ett insättningsförsök, skador på kärlväggen från tidigare kateterplacering, äggstockscancer, vänstersidig insättning och katetrar med tre lumen.

Andra orsaker till ocklusion kan vara icke-trombotiska. Felplacering, t.ex. att katetern stöter mot kärlväggen eller knyckning, kan orsaka ocklusion. Dessutom kan läkemedelsutfällning mellan inkompatibla läkemedel/lösningar blockera katetern. Vanliga läkemedel som är kända för att fällas ut är etoposid, kalcium, diazepam, fenytoin, heparin och total parenteral nutrition.

Det är viktigt att korrekt spola katetrar före och efter blodprovstagning och medicinering. Att se till att läkemedel och lösningar är kompatibla kan också förhindra utfällning av läkemedel. Slutligen kan omplacering av patienten eller själva katetern lösa ocklusioner på grund av att katetern knycklas eller stöttas.