Det största oljeutsläppet till havs i USA:s historia började för tio år sedan, den 20 april 2010. En massiv explosion dödade 11 arbetare på borriggen Deepwater Horizon, och ett utbrott spydde ut mer än 3 miljoner fat olja från Macondo-källan, som ligger 70 mil utanför Louisianas kust.

I tre månader kämpade oljebolaget BP för att hålla tillbaka den utlösta källan, som till slut täcktes den 12 juli och förseglades permanent i mitten av september. Vid den tidpunkten hade oljan täckt mer än 1 000 miles av kusten i sex delstater och täckte över 40 000 kvadratkilometer av Mexikanska golfen.

Detta utsläpp var den värsta miljökatastrofen i USA:s historia. Efter en fruktansvärd start avlägsnade BP och dess borrpartners det mesta av oljan från Golfkustens stränder under de följande åren; det synliga skenet från oljeutsläppet försvann så småningom också. Men studier visar att det kommer att ta årtionden för delar av golfen, t.ex. djuphavsekosystem, att återhämta sig. Vi kanske aldrig får veta den fulla omfattningen av den ekologiska skadan.

BP betalade dyrt för den hänsynslösa företagskultur av kostnadsbesparingar och överdrivet risktagande som orsakade utsläppet: mer än 60 miljarder US-dollar i straffrättsliga och civilrättsliga påföljder, skador på naturresurser, ekonomiska anspråk och saneringskostnader. Ur juridisk synvinkel är arvet från oljeutsläppet i Gulfen faktiskt den rena storleken på utbetalningen, som inledde en era av straffrättsliga och civilrättsliga påföljder på flera miljarder dollar för miljöbrott och andra företagsbrott.

I de flesta andra avseenden är dock det rättsliga landskapet som reglerar oljeborrning till havs oförändrat jämfört med innan oljeutsläppet inträffade. USA lägger fortfarande ut säkerhet vid borrning och sanering av utsläpp på industrin, som har visat sig vara mycket skickligare på att utvinna olja än att skydda miljön.

Under tiden har amerikanerna ännu inte lyssnat till spillets väckarklocka om att minska vårt lands beroende av fossila bränslen och påskynda övergången till ren energi. Från mitt perspektiv som professor i miljörätt och tidigare chef för justitiedepartementets avdelning för miljöbrott är detta misslyckande den fortsatta tragedin med oljeutsläppet.

Hålla BP ansvarigt

BP fick utstå åratal av kostsamma rättstvister i kölvattnet av oljeutsläppet i Gulfkusten. År 2012 nådde företaget en överenskommelse med justitiedepartementet om att erkänna sig skyldig till 14 brottsliga åtalspunkter, däribland dråp, hindrande av kongressen och brott mot Clean Water Act och Migratory Bird Treaty Act.

Företaget betalade en straffrättslig påföljd på 4,5 miljarder dollar – den största i USA:s historia vid den tidpunkten. Som jämförelse kan nämnas att det tidigare rekordet var ett straffrättsligt bötesbelopp på 1,3 miljarder dollar som betalades av Pfizer för läkemedelsbedrägeri 2009. Det största straffet för miljöbrott var de 125 miljoner dollar i böter som Exxon fick för oljeutsläppet i Valdez 1990.

Under 2015 nådde justitiedepartementet och delstaterna vid Gulfkusten en rekordstor civilrättslig uppgörelse med BP som sammanlagt uppgick till över 20 miljarder dollar, inklusive ett civilrättsligt straff på 5,5 miljarder dollar i enlighet med Clean Water Act, 8,1 miljarder dollar i skadestånd för naturresurser och 5,9 miljarder dollar i utbetalningar till delstatliga och lokala myndigheter. BP betalade också cirka 15 miljarder dollar i saneringskostnader och ytterligare 20 miljarder dollar i ekonomiska skador till företag och individer som skadats av utsläppet.

BP:s uppgörelser satte riktmärken som påverkade storleken på de påföljder som utdömdes för senare företags oegentligheter. Volkswagen betalade mer än 30 miljarder dollar för avslöjandet 2015 att företaget fuskade med dieselutsläppsnormerna genom att manipulera programvaran i sina bilar. Bank of America och JPMorgan Chase har betalat miljarder dollar i böter sedan finanskrisen 2008-2009 för missförhållanden som bland annat innefattade hypoteksbedrägerier.

BP var värt mer än 180 miljarder dollar vid tiden för oljeutsläppet i Gulfen och är fortfarande ett av de största företagen i världen. Men det var på gränsen till kollaps efter utsläppet, och få andra företag hade råd med de kostnader som BP ådrog sig. Ur företagens ansvarsskyldighet och avskräckande synvinkel var förlikningarna en betydande prestation som bör avskräcka från liknande missförhållanden.

Inga nya lagar

Bortsett från de viktiga förlikningarna är det rättsliga arvet från oljeutsläppet i Gulfen mer blygsamt än tidigare utsläpp som motiverade kongressen att stifta nya lagar. Oljeutsläppet i Santa Barbara 1969 bidrog till att få igenom lagen om rent vatten 1972, som förvandlade floder och vattendrag som var öppna avlopp till vatten där man kan fiska och simma. Exxon Valdez-utsläppet 1989 resulterade i Oil Pollution Act från 1990, som gjorde det möjligt för företag som BP att betala civilrättsliga påföljder för oljeutsläpp utöver straffrättsliga böter.

Som svar på Deepwater Horizon-utsläppet antog kongressen RESTORE Act 2012, men denna tjänade endast till att säkerställa att de civilrättsliga påföljder som BP och dess samarbetspartners betalade till den federala regeringen skulle delas med delstaterna vid Gulfkusten. Lagen var tyst om säkerhet vid borrning och framtida oljeutsläpp. Kongressen agerade inte heller på rekommendationerna från den tvåpartikommission som president Obama tillsatte för att utreda utsläppet och borrning till havs, till exempel att öka energibolagens ansvarsgränser för oljeutsläpp.

När det gäller nya regleringar var den första reaktionen lovande. Obamas administration införde ett kort moratorium för borrning till havs, omorganiserade de relevanta kontoren inom inrikesdepartementet och införde säkerhetsregler för att förhindra framtida oljeutsläpp. Men Trump-administrationen har upphävt många av dessa regler och drivit på för att utöka borrningen till havs, trots att denna politik är impopulär i många kuststater och står inför betydande juridiska hinder.

Nettoresultatet, 10 år efter oljeutsläppet i Gulfen, är att USA fortfarande är beroende av att företag som BP ska bedriva sin verksamhet på ett säkert sätt, trots smärtsamma erfarenheter av att det är riskabelt att göra det. I dag är oljeindustrin mer engagerad i arbetet med att begränsa brunnarna än vad den var 2010, men det finns inget som tyder på att ett utbrott i dag skulle vara mindre katastrofalt.

USA har inte släckt sin omättliga törst efter olja, även efter att oljeutsläppet i Gulfen avslöjade riskerna med havsborrning och bevisen har samlats om klimatförändringarnas förödelse. USA:s oljeproduktion slog rekord fram till 2019 och kan komma att göra det igen när landet har tagit sig ur COVID-19-pandemin.

BP betalade för sitt vårdslösa agerande i golfen. Frågan som kvarstår ett decennium senare är när USA kommer att ta itu med sitt samhälleliga ansvar för katastrofen.