Som i fallet med en företagsstad kan den stora och flyktiga universitetsbefolkningen komma i konflikt med andra stadsbor. Studenterna kan komma utifrån och kanske ansluta sig till en annan – ibland radikalt annorlunda – kultur. De flesta studenter är unga människor, vars levnadsvanor kan skilja sig från äldre människors.
Ekonomiskt sett kan universitetets och studenternas höga köpkraft sammantaget leda till att levnadsomkostnaderna blir högre än i regionen. Det är vanligt att universitetsanställda pendlar från omgivande områden när de anser att det är för dyrt att bo i staden.
Studentifiering, där en växande studentpopulation flyttar i stort antal till traditionellt icke-studerande stadsdelar, kan uppfattas som en form av invasion eller gentrifiering. Det kan bero på att antalet studenter vid universiteten ökar utöver kapaciteten för bostäder på campus, otillräcklig tillämpning av zonindelningen och/eller studentkulturen. Grannskapsföreningar kan arbeta för att begränsa omvandlingen av familjehus till hyresbostäder för studenter, medan vissa lokala invånare kan motsätta sig byggandet av stora studentbostäder på campus eller utbyggnaden av studentbostäder för studentföreningar, vilket tvingar en växande grupp studenter att söka bostäder i staden. Dessutom kan ett enfamiljshus omvandlas till flera mindre hyreslägenheter, eller delas av ett antal studenter vars sammanlagda resurser överstiger de resurser som en typisk enfamiljshyreslägenhet har – ett starkt incitament för frånvarande hyresvärdar att tillgodose studenternas behov.
I USA är utbildningsinstitutioner ofta befriade från lokal beskattning, så i avsaknad av ett system för ”Payments In Lieu Of Taxes” (PILOT) kommer universitetsbefolkningen att på ett oproportionerligt sätt belasta delar av den lokala offentliga infrastrukturen, t.ex. vägar eller brottsbekämpning. Vissa analytiker hävdar att studenterna avlastar andra delar av den lokala offentliga infrastrukturen, t.ex. lokala grund- och gymnasieskolor, som är den överlägset mest kostsamma posten i de flesta nordamerikanska stadsbudgetar, genom att de bidrar med skatteintäkter i form av lokal försäljningsskatt och fastighetsskatt som betalas av hyresvärdarna. När ett universitet expanderar sina anläggningar är den potentiella förlusten av fastighetsskatteintäkter därför ett bekymmer, utöver den lokala önskan att bevara öppna ytor eller historiska kvarter.
Som en följd av detta kan lokalbefolkningen vara missnöjd med universitetet och dess studenter. Studenterna kan i sin tur kritisera lokalbefolkningen för att de tar jobb vid universitetet som tillhandahålls av studenternas studieavgifter och accepterar de skatteintäkter (t.ex. lokal försäljningsskatt, fastighetsskatt på hyrda fastigheter) som studenterna genererar, men ogillar studenternas livsstil. Vissa studenter hänvisar till andra invånare som ”townies”, en term med något nedsättande konnotationer.
Trots denna dikotomi mellan ”town and gown” lever studenterna och det utomstående samhället vanligen i en fredlig (till och med vänskaplig) samexistens, där staden får betydande ekonomiska och kulturella fördelar av universitetet, och studenterna ofta anpassar sig till kulturen i staden.