Namnet Troja är både en plats i legenden och en verklig arkeologisk plats. I legenden är Troja en stad som belägrades i tio år och slutligen erövrades av en grekisk armé ledd av kung Agamemnon. Orsaken till det ”trojanska kriget” var, enligt Homeros ”Iliaden”, bortförandet av Helena, en drottning från Sparta. Bortförandet gjordes av Paris, son till Trojas kung Priam. Under hela ”Iliaden” ingriper gudarna ständigt till stöd för karaktärer på båda sidor av konflikten.

Troy hänvisar också till en verklig antik stad som ligger på Turkiets nordvästra kust och som sedan antiken av många har identifierats som det Troja som diskuteras i legenden. Huruvida det trojanska kriget verkligen ägde rum och om platsen i nordvästra Turkiet är samma Troja är en fråga om debatt. Det moderna turkiska namnet på platsen är Hisarlik.

Tanken att staden var Troja går tillbaka minst 2 700 år, när de gamla grekerna koloniserade Turkiets västkust. På 1800-talet blev idén återigen populär när en tysk affärsman och tidig arkeolog, Heinrich Schliemann, genomförde en rad utgrävningar i Hisarlik och hittade skatter som han hävdade var från kung Priamos.

Troja legenden

Det trojanska kriget tros att det ägde rum mot slutet av bronsåldern. Det vill säga runt eller före 1200 f.Kr. Det ägde rum ungefär vid den tid då en civilisation som vi kallar mykenska blomstrade i Grekland. De byggde stora palats och utvecklade ett skriftsystem.

De tidigaste berättelserna om detta krig kommer från Homeros, som levde omkring det åttonde århundradet före Kristus, flera århundraden efter att händelserna ägde rum. De tycks inte ha skrivits ner förrän ännu senare, troligen under det sjätte århundradet f.Kr. när en tyrann vid namn Peisistratus styrde Aten.

Homers ”Iliaden” utspelar sig under det tionde året av belägringen av Troja och berättar om en rad händelser som tycks ha ägt rum under ett par veckor. Berättelsen klargör att belägringen hade tagit ut sin rätt på den grekiska styrka som skickades ut för att hämta Helena. ”Våra fartygs timmer har ruttnat bort och kablarna är trasiga och långt borta är våra fruar och våra små barn”, står det i dikten (översättning av Richmond Lattimore).

Kriget hade i huvudsak blivit ett dödläge där grekerna inte kunde ta staden och trojanerna inte kunde driva dem tillbaka i havet. Vi ”Achaiernas söner är fler än trojanerna – de som bor i staden; men det finns följeslagare från andra städer i deras antal, som svingar spjutet för att hjälpa dem”, står det i ”Iliaden”.

En rad viktiga händelser inträffar i dikten, bland annat en duell mellan Menelaos eller Menelaos), kung av Sparta och Helens make, mot Paris. Det är meningen att vinnaren ska få Helena som pris och därmed avsluta kriget. Gudarna ingriper dock för att avbryta duellen innan den är avslutad och kriget fortsätter.

En annan viktig duell inträffar mot slutet av dikten mellan Achilleus (eller Akilles) och en stor trojansk krigare vid namn Hektor (eller Hektor). Trojanen vet att han inte kan mäta sig med den grekiske krigaren och springer till en början tre varv runt Troja, med Achilleus efter honom. Slutligen tvingar gudarna honom att möta den grekiska krigaren och han dödas i sin tur.

I motsats till vad många tror slutar ”Iliaden” inte med Trojas förstörelse utan med en tillfällig vapenvila varefter striderna förmodligen fortsätter. Ett annat homeriskt verk som kallas ”Odysséen” utspelar sig efter att staden förstörts och visar den grekiske hjälten Odysseus som försöker ta sig hem. I dikten nämns kort hur grekerna intog Troja med hjälp av den berömda ”trojanska hästen”, en gåva som döljer krigare inuti.

”Vad var det för något som den mäktige mannen gjorde och uthärdade i den snidade hästen, där alla vi argeriernas hövdingar satt och bar till trojanerna död och öde!” står det i en del av dikten (översättning av A.T. Murray via Perseus Digital Library).

Stadens ursprung

Stället Hisarlik, i nordvästra Turkiet, har identifierats som Troja sedan antiken. Arkeologisk forskning visar att den var bebodd i nästan 4 000 år med början omkring 3000 f.Kr. Efter att en stad hade förstörts byggdes en ny stad ovanpå den, vilket skapade en av människan skapad hög som kallas ”tell”.

”Det finns inte ett enda Troja; det finns minst tio, som ligger i lager ovanpå varandra”, skriver Gert Jan van Wijngaarden, forskare vid Amsterdams universitet, i ett kapitel i boken ”Troja: City, Homer and Turkey” (Amsterdams universitet, 2013).

Van Wijngaarden konstaterar att arkeologer måste gräva djupt för att hitta rester av den första bosättningen och av vad de kan säga var det en ”liten stad omgiven av en försvarsmur av obearbetad sten”. Utanför den största porten fanns en sten med en bild av ett ansikte, kanske en gudom som välkomnade besökare till den nya staden.

Troy tog fart under perioden efter 2550 f.Kr. Staden ”utvidgades avsevärt och försågs med en massiv försvarsmur av huggna stenblock och rektangulära tegelstenar av lera”, skriver van Wijngaarden. Han noterar att det på bosättningens citadell fanns hus av typen ”megaron”, som innehöll ”ett långsträckt rum med eldstad och öppen förgård.”

När Heinrich Schliemann grävde ut denna nivå av Troja 1873 upptäckte han en skattkista som han trodde tillhörde kung Priamos. ”Samlingen av vapen, kärl av guld, silver, elektrum, koppar och brons, guldsmycken, inklusive tusentals guldringar, och en rad andra föremål tillverkade av dyrbara material kom uppenbarligen i dagen nära stadsmurens utsida nära den byggnad som Schliemann betecknade som det kungliga palatset”, skriver Trevor Bryce, forskare vid University of Queensland, i sin bok ”The Trojans and their Neighbours” (Routledge, 2006).

Vissa forskare har spekulerat i att dessa skatter inte hittades alla i en enda skatteskörd utan snarare var värdefulla föremål, från hela platsen, som Schliemann samlade in under ett antal veckor. Medan Schliemann trodde att han hade hittat Priams skatter blev det under de följande decennierna tydligt att dessa var ett årtusende för tidigt för Priam.

Homeros Troja?

Den stad som kan ha varit det Troja som nämns av Homeros tillhör två andra faser som dateras mellan ungefär 1700 f.Kr. och 1190 f.Kr. Bryce noterar att dess försvar var formidabelt.

”Murarna, överbyggda av bröstvärn av lera och tegel, nådde en gång i tiden en höjd av nio meter (30 fot). Flera vakttorn byggdes in i dessa murar, varav det mest imponerande är den nordöstra bastionen, som tjänade till att förstärka citadellets försvar samt erbjuda en imponerande utsikt över den trojanska slätten”, skriver han.

Den exakta storleken på staden är omtvistad. Arkeologen Manfred Korfmann, som har lett utgrävningar på platsen, skriver i en artikel i boken ”Troja: Från Homeros Iliad till Hollywoods episka verk” (Blackwell Publishing, 2007) att arbetet på platsen visar att det fanns en ”lägre stad” bortom citadellet, vilket gav den totala storleken på cirka 30 hektar.

”Detta Troja hade ett stort bostadsområde nedanför ett starkt befäst citadell. Såvitt vi vet idag var citadellet oöverträffat i sin region och i hela sydöstra Europa”, skriver han i bokkapitlet. Bostadsområdets omfattning är ett ämne som debatteras bland forskare, där vissa hävdar att Korfmann överskattar dess omfattning.

Ett centralt problem med att identifiera denna stad som Homers Troja är hur den slutade. Sprickor i dess väggar tyder på att den drabbades av en jordbävning omkring 1300 f.Kr., eventuellt följt av ett uppror eller en attack. ”Det finns också vissa indikationer på eld, och slingstenar i det förstörda lagret (vilket tyder på) möjligheten att det kan ha förekommit några strider”, skriver van Wijngaarden. ”Icke desto mindre verkar en jordbävning ha orsakat den största skadan.” Dessutom, konstaterar han, återuppbyggdes staden efter förstörelsen av samma befolkningsgrupper som tidigare, snarare än av en utländsk grekisk styrka.

Och även om staden attackerades 1190 f.Kr. finns det, återigen, problem med tanken att det utfördes av en grekisk styrka. Vid den här tiden hade Greklands mykenska civilisation kollapsat och dess stora palats reducerats till ruiner. Dessutom har arkeologer i Troja hittat keramik och bronsyxor från sydöstra Europa, vilket tyder på att människor kan ha flyttat in i staden därifrån.

Senare Troja

Staden övergavs omkring 1000 f.Kr. och ockuperades på nytt på 800-talet f.Kr., omkring den tid då Homeros levde. Grekerna kallade den återupptagna staden för ”Ilion”.

De ”nya bosättarna tvivlade inte på att den plats de förberedde sig på att ockupera var den mytomspunna platsen för det trojanska kriget”, skriver Bryce, och i senare tider utnyttjade invånarna detta för att locka till sig politiskt stöd och antika turister.

Under de första århundradena var Ilion en blygsam bosättning. Även om många forskare tror att de människor som bosatte sig i Troja efter 1000 f.Kr. var grekiska kolonister har denna idé nyligen ifrågasatts. År 2014 avslöjade forskning som publicerades av ett forskarlag i Oxford Journal of Archaeology att den amfora i Troja som man trodde hade importerats från Grekland i själva verket var lokalt tillverkad och att mycket av den övriga keramik som hittades i Troja efter 1 000 f.Kr. också var lokalt tillverkad och inte importerad från Grekland. Detta fick teamet att föreslå att många av de människor som åter ockuperade Troja kanske inte var grekiska kolonister utan snarare människor som redan bodde i området.

Venererad plats

Xerxes, den persiske kungen som var på väg att erövra Grekland, stannade till för att hylla Troja, och framför allt Alexander den store skulle göra detsamma på det fjärde århundradet f.Kr. och ge staden en särskild status i sitt imperium.

”Det sägs att staden i de nuvarande Ilierna under en tid var en enkel by, som hade sitt Athenatempel, ett litet och billigt tempel”, skrev Strabo, som levde för cirka 2 000 år sedan. När ”Alexander gick upp dit efter sin seger vid floden Granicus smyckade han templet med votivgåvor, gav byn titeln stad och beordrade de ansvariga att förbättra den med byggnader, och att han förklarade den fri och befriad från tribut, och att han senare, efter att perserna hade störtats, skickade han ner ett vänligt brev till platsen och lovade att göra en stor stad av den…”. (Översättning av H.L. Jones, via Perseus Digital Library)

Trojas särställning skulle fortsätta under den romerska perioden. Romarna trodde att Aeneas, en av Trojas hjältar, var en förfader till Romulus och Remus, Roms legendariska grundare. Stadens invånare drog nytta av denna mytologi och staden blev ett ”populärt resmål för pilgrimer och turister”, skriver Bryce. Han konstaterar att i denna fas av Trojas existens, när den blev en populär turistort, blev staden större än vid någon tidigare tidpunkt, även när det trojanska kriget sägs ha ägt rum.

När medeltiden tog fart föll Troja emellertid i förfall. På 1200-talet hade staden reducerats till ett blygsamt jordbrukssamhälle. Nyligen genomförd DNA-forskning avslöjade historien om en kvinna som dog för 800 år sedan av en infektion som inträffade när hon var gravid. I dag är Troja ett av Unescos världsarv och en populär plats för turister att besöka i Turkiet.

Ett nytt museum håller på att byggas i Troja och den turkiska regeringen har framfört önskemål om repatriering av artefakter som olagligt fördes bort från Troja på 1900-talet och som ska återföras till Turkiet. En samling guldsmycken i Penn Museum som enligt forskningen togs från Troja på 1900-talet har återlämnats till Turkiet efter långa förhandlingar, säger C. Brian Rose, professor i arkeologi vid University of Pennsylvania, i en artikel som publicerades 2017 i Journal of Eastern Mediterranean Archaeology and Heritage Studies.

Fanns det ett trojanskt krig?

Den stora frågan som forskarna ställs inför är: fanns det någonsin ett trojanskt krig? Om det fanns, är detta då verkligen Troja?

Tyvärr är de enda skriftliga lämningar som hittats i Troja, som härrör från tiden före den grekiska ockupationen på åttonde århundradet före Kristus, ett sigill som är skrivet på ett språk som kallas luwian, och som kanske har förts till Troja från en annan plats i Turkiet.

Forskare har noterat att Trojas topografi som den berättas i legenden i allmänhet verkar stämma överens med den verkliga stadens topografi, och som tidigare nämnts trodde människor så långt tillbaka som på Homeros tid också att detta var Troja.

De arkeologiska lämningarna utgör dock fortfarande problem. Troja vid tiden för det trojanska kriget förstördes tydligen av jordbävningar och kan senare ha tagit emot folk från sydöstra Europa snarare än från Grekland.

Dessa problem lämnar forskarna med ett mysterium. ”I ena änden av åsiktsspektrumet finns övertygelsen att det verkligen förekom ett krig och att det var i stort sett så som poeten beskrev det”, skickar Bryce. ”Därifrån passerar vi genom olika grader av skepticism och agnosticism till den andra änden av spektrumet där traditionen helt och hållet förpassas till fantasins område.”

Korfmann, den moderna utgrävaren av Hisarlik, tror att berättelsen om det trojanska kriget innehåller en del sanning. ”Enligt det nuvarande kunskapsläget innehåller den historia som berättas i ”Iliaden” med största sannolikhet en kärna av historisk sanning eller, för att uttrycka det annorlunda, ett historiskt substrat”, skriver han. ”Alla framtida diskussioner om det trojanska krigets historicitet är bara meningsfulla om man frågar sig vad exakt vi förstår att denna kärna eller detta substrat är.”