De flesta av oss märker knappt att våra visdomständer kommer fram, men någon gång mellan mellanstadiet och universitetet får många människor som bor i USA eller Australien höra att de måste få dem utdragna.
Beroende på om tänderna är insprängda – vilket innebär att de sitter fast under tandköttslinjen – kan operationen innebära allmänbedövning, stygn och en vecka eller två med sängvila och pudding. För många av oss kan det vara en ganska brutal introduktion till vuxenlivet.
Men fler och fler experter börjar ifrågasätta om de flesta av dessa operationer ens är nödvändiga. Och en växande mängd forskning tyder på att vi kanske utsätter människor för risken att ta bort dyra tänder i onödan.
För att vara tydlig är inte alla borttagningar av visdomständer onödiga. Visdomständer kan bli infekterade, orsaka karies eller cystor, skada närliggande tänder och orsaka enorm smärta om de sitter kvar i käkarna.
I dessa fall är bevisen tydliga för att det är mycket bättre för en patient att få dessa ”tredje kindtänder” – det officiella namnet på visdomständer – bortopererade.
Men det är de andra fallen som forskarna börjar ifrågasätta – de fall där visdomständerna är påverkade, men i övrigt är friska, eller inte har några symptom alls.
Förenade kungariket gav upp rutinmässigt avlägsnande av visdomständer utan solida bevis redan 1998, efter att en studie vid University of York kommit fram till att det inte fanns några vetenskapliga belägg för detta.
Samma år sade Royal College of Physicians of Edinburgh att för patienter som inte har ett tillstånd relaterat till de tredje kindtänderna är avlägsnande ”inte tillrådligt”.
Sedan dess är rutinmässigt avlägsnande av visdomständer standardförfarande i många länder, bland annat i USA och Australien. Anledningen är att om man låter dem sitta kvar är det bara att skjuta upp det oundvikliga, eftersom patienter med visdomständer kommer att drabbas av infektioner eller komplikationer senare.
Med den logiken som grund avlägsnades 2011 10 miljoner visdomständer från amerikanernas munnar, och i en studie från 2015 uppskattades att sju gånger fler personer läggs in på sjukhus för avlägsnande av inverkade visdomständer i Australien än i Storbritannien.
Men ny forskning tyder på att det kan vara överdrivet.
”Alla löper risk att drabbas av blindtarmsinflammation, men tar man bort allas blindtarmsinflammation?” Greg J. Huang, ordförande för ortodonti vid University of Washington i Seattle sa till Rony Carin Rabin på New York Times.
”Jag är inte emot att ta bort visdomständer, men man bör göra en bedömning och ha en bra klinisk anledning.”
Så vad säger forskningen? De nyare bevisen för att stödja att man tar ut visdomständer ”för säkerhets skull” kommer från en genomgång från 2014 där man tittade på sju artiklar som undersökte vad som hände när unga vuxna lät sina visdomständer sitta kvar. Även om studien på det hela taget visade att det ledde till en ökad risk för komplikationer senare, var det inte hela sanningen.
”I granskningen drogs slutsatsen att risken för att behöva ta bort visdomständerna tycktes öka med stigande ålder”, förklarar Rob Wile för Fusion.
”Men åtminstone en av studierna i granskningen drog ingen sådan slutsats. Snarare konstaterade den brittiska studien att 83,13 procent av patienterna överlevde den ettåriga studieperioden symtomfritt, och bara 5 procent var tvungna att få tänderna borttagna.”
Rabin på New York Times konstaterar också att även om flera studier har kopplat ihop att behålla visdomständer med fortsatta problem, ”Det verkar inte finnas en enda randomiserad klinisk studie – guldstandarden för vetenskapliga bevis – som jämför liknande patienter som har och inte har genomgått profylaktisk avlägsnande av visdomständer.”
Å andra sidan finns det en gedigen och växande mängd forskning som visar på det motsatta – att en hel del avlägsnande av visdomständer är onödigt.
En studie från 2011 av mer än 6 000 patienter i Grekland som fått sina visdomständer borttagna visade att endast 2,8 procent av tänderna hade en cysta eller tumör.
Och en ofta citerad studie från 1988 visade att endast 12 procent av 1 756 medelålders personer som inte fått sina insprängda visdomständer borttagna upplevde en komplikation.
Ett ännu mer fördömande faktum är att American Public Health Association (APHA) 2008 avfärdade många av de argument som vanligtvis framförs för att ta bort visdomständer, t.ex. att intilliggande tänder skadas eller att visdomständer hyser bakterier som kan orsaka parodontal sjukdom.
”De få studier som gjorts av långvarigt kvarhållande av inlagda tänder har visat på liten risk för skada”, konstaterade föreningen.
Apha godkände också en policy samma år där man sa att farhågorna för att låta visdomständerna sitta kvar inte rättfärdigar riskerna med kirurgi – som inte är små. Förutom de risker som är förknippade med bedövning kan operationen leda till möjliga nervskador, förlust av smaksinnet och ibland till och med döden.
Med tanke på allt detta, varför rekommenderar tandläkare fortfarande att så många människor får sina visdomständer utdragna? Allt handlar om osäkerhet.
”Tricket är att kliniker fortfarande inte har alla verktyg och data tillgängliga som skulle göra dem bekväma med att sitta och vänta”, säger Julia Boughner, cellbiolog vid University of Saskatchewan i Kanada, som har följt debatten noga, till Fusion.
Vad ska du göra om din tandläkare rekommenderar att du ska ta ut visdomständerna? Rabin rekommenderar att du försöker förstå om det verkligen är värt risken med en operation i ditt fall, och om det finns några mindre invasiva behandlingar som du skulle kunna genomföra först.
Med andra ord kan det inte skada att få en andra eller tredje åsikt innan du säger ja till en operation.
Men när är det värt risken?
”Den allmänna uppfattningen bland kritiker av rutinmässig extraktion är att återkommande tandköttsinfektion, eller perikoronit, irreparabel karies, abscess, cystor, tumörer, skador på närliggande tänder och ben eller andra patologiska tillstånd motiverar ingreppet”, skriver Rabin.
Oavsett vad du bestämmer dig för, är det viktigaste att se till att du regelbundet går till din tandläkare för kontroll och rengöring, eftersom tandhälsa inte är något man ska ta lätt på. Särskilt för unga vuxna i början av livet.