Svakkorset är ofta förknippat med Nazityskland, men är mer än 3 000 år gammalt. Termen ”svastika” var ursprungligen namnet på ett krokigt kors på sanskrit, och svastikor har hittats på artefakter, såsom mynt och keramik, från den antika staden Troja.

När svastikor förknippas inte bara med det antika Troja, utan symbolerna återfinns också i många andra kulturer, t.ex. kinesiska, japanska, indiska och sydeuropeiska. Under medeltiden var hakkorset en välkänd symbol och hade många olika namn beroende på land. I vissa kulturer, till exempel i det gamla Kina, är symbolen vänd moturs (sauvastika).

Under hela sin historia har hakkorset representerat liv, sol, kraft, styrka och lycka. I början av 1900-talet ansågs det fortfarande vara en positiv symbol. Under första världskriget återfanns det på axelmärken hos medlemmar av den amerikanska 45:e divisionen och det finska flygvapnet. Först efter nazisttiden förändrades dess konnotation.

Tyska nationalister valde att använda hakkorset i mitten av 1800-talet eftersom det förknippades med den ariska rasen och den germanska historien. I slutet av 1800-talet använde tyska nationalister symbolen på tidskrifter och som officiellt emblem för det tyska gymnastikförbundet. På 1900-talet var det en vanlig symbol som användes i Tyskland för att representera tysk nationalism och stolthet, till exempel som emblem för Wandervogel, en tysk ungdomsgrupp. Hakkors användes dock även i antisemitiska tidskrifter.

Hakkorset blev officiellt nazistpartiets emblem den 7 augusti 1920 vid Salzburgkongressen. När Hitler beskrev den nya flaggan i Mein Kampf sa han att hakkorset symboliserade den ariska människans seger.

I dag förknippas symbolen oftast med Nazityskland, Förintelsen, nynazister och andra hatgrupper.