Det syriska inbördeskriget som har decimerat landet i tio år, orsakat en regional humanitär kris och dragit med sig aktörer från USA till Ryssland, tycks oundvikligen närma sig ett slut. President Bashar al-Assad, med stöd av Iran och Ryssland, verkar ha gått militärt segrande ur konflikten, som inleddes efter att hans regering våldsamt undertryckte civila protester 2011. Det väpnade upproret som följde förvandlades snart till ett regionalt och globalt ställföreträdarskap där radikala islamistiska grupper på höjden av striderna tog kontroll över stora delar av landet, för att sedan förlora den i samband med fortsatta motoffensiver från regeringsvänliga styrkor och en USA-ledd koalition av västerländska militärer.

Striderna är dock inte helt över, eftersom den nordvästra delen av Idlib-regionen fortfarande inte är under regeringens kontroll. I början av 2020 resulterade den syriska arméns ryskstödda kampanj för att återta Idlib från de sista kvarvarande väpnade oppositionsgrupperna som är koncentrerade där i sammandrabbningar med turkiska styrkor som satts in för att skydda Ankaras klientmiliser. Skarmötena var en påminnelse om att konflikten, även om den till synes befinner sig i sitt slutskede, fortfarande kan eskalera till en regional eldsvåda. Situationen i nordost förblir också instabil efter avlägsnandet av amerikanska styrkor från gränsen mot Turkiet, med turkiska, syriska och ryska styrkor som nu alla är utplacerade i regionen, tillsammans med ombud och syriska kurdiska miliser.

Den återgång till högintensiva strider i Idlib har skapat ännu en humanitär kris, som skickar flyktingvågor mot den turkiska gränsen och ökar krigets redan svindlande humanitära kostnader. Den uppskattade dödssiffran är 400 000 människor, men den kan faktiskt vara mycket högre. Och vid olika tidpunkter i konflikten har mer än hälften av landets befolkning fördrivits. FN:s flyktingorgan uppskattar att 5,6 miljoner människor har flytt från Syrien sedan striderna inleddes, vilket innebär en stor påfrestning för grannländerna och Europa. Även när konflikten avtar är det oklart när eller om de kommer att kunna återvända.

När striderna äntligen tar slut kommer Assad fortfarande att stå inför utmaningen att återuppbygga landet, inklusive områden där han påstås ha använt kemiska vapen mot sina egna medborgare. Frågan om vem som ska betala notan förblir öppen. USA och de europeiska länderna är ovilliga att samarbeta med Assad. Och det är osannolikt att Moskva tar på sig kostnaderna för återuppbyggnaden, som enligt FN:s beräkningar uppgår till 250 miljarder dollar. USA:s tidigare president Donald Trump var ivrig att distansera USA från situationen i Syrien, men president Joe Biden har ännu inte formulerat sin inställning till en konflikt vars slutpunkt som alltid tycks vara vagt synlig vid horisonten, men vars destruktiva inverkan är tydlig och närvarande.

WPR har bevakat det syriska inbördeskriget i detalj och fortsätter att undersöka viktiga frågor om vad som kommer att hända härnäst. Kommer Ryssland och Turkiet att förhindra att krisen i Idlib eskalerar? Kan Ryssland tvinga Assadregimen att genomföra viktiga institutionella reformer för att uppfylla västländernas villkor för att hjälpa till att finansiera Syriens återuppbyggnad? Vilken roll kommer Iran och de miliser som landet stöder att fortsätta att spela i landet? Nedan följer några av höjdpunkterna i WPR:s rapportering.

Assad kommer undan med århundradets ”största krigsförbrytelser”

Det är ett krig som en stor del av världen tycks ha glömt bort, med alltför många dystra milstolpar att räkna. Och även när fler detaljer om hemskheterna i Syrien kommer fram i ljuset, framför allt den systematiska tortyren och de grymheter som Bashar al-Assads regim utfört, är rättvisa och ansvarsskyldighet fortfarande långt borta.

Inbördeskriget &Inrikespolitik

Efter att ha återfått kontrollen över en stor del av landets bebodda regioner står Assad nu inför uppgiften att återuppbygga Syrien. Men han har inte pengarna för att göra det, och de makter som har dem – USA och Europa – säger att de är ovilliga att överlämna några medel utan regimskifte. Assad har under tiden sagt att han inte ens är villig att överväga institutionella reformer som skulle kunna tillfredsställa en del av hans kritiker. Det kan innebära en cykel av inhemska kriser för Syrien och dess medborgare.

• Hur familjen Assad har behållit sitt grepp om Syrien – och kostnaden för sitt styre, i Where 50 Years of Assad Family Rule Have Left Syria
• Varför de senaste rapporterna om Assads nära förestående politiska fall är, liksom tidigare rapporter, förhastade, i Is Syria’s Assad as Weak as He Appears?
• Vad driver Turkiets högriskstrategi i Idlib, i Escalating to Deescalate? Why Turkey Is Targeting Syria’s Army

Outside Powers and Coalitions

Syrien börjar falla bort från den internationella dagordningen. Även om Ryssland och Turkiet fortfarande är aktivt engagerade minskar intresset bland andra aktörer, inklusive USA – en dramatisk förändring jämfört med tidigare skeden av konflikten, då Syrien fungerade som ett proxyslagfält för både lokala och globala makter. Moskva verkar åtminstone inte intresserad av att ge upp sitt inflytande, även om det är oklart hur mycket inflytande Kreml har över Assad. Huruvida Biden-administrationen kommer att åter engagera sig för att forma konfliktens slutspel, och i vilken utsträckning, förblir en öppen fråga.

• Varför Putin inte kommer att inkassera några vinster i Syrien inom en snar framtid, i Russia Is Getting More Than It Bargained For in Libya and Syria
• Varför Turkiets ingripande i Idlib kan göra mer skada än nytta, i After the U.S., Turkey Should Be Next to Leave Syria
• Vad interventionen i Idlib innebär för Turkiets band till Nato och Europa, i An Isolated Erdogan Learns the Cost of Hubris in Idlib

Kampen mot Islamiska staten

Trots att Islamiska staten inte längre har kontroll över något territorium i Syrien och har förlorat sin ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, har den inte utplånats som rörelse. Den har fortfarande kvar ett betydande antal krigare och sympatisörer som skulle kunna övergå till uppror och terrorattacker, antingen i Syrien eller någon annanstans. Det kan visa sig vara svårare att motverka än gruppens tidigare iterationer.

• Hur Europa struntar i att ta tillbaka utländska krigare, i Europe’s Reluctance to Take Back ISIS Supporters Could Lead to a New Crisis
• Varför ISIS aldrig kommer att besegras så länge dess ideologi överlever, i ISIS Isn’t Defeated and Trump Doesn’t Have a Plan for What Comes Next
• Om vad Islamiska statens nederlag i Syrien betyder för rörelsens framtid i Afrika, i How to Manage the Threat of an Expanding Islamic State in Africa

Den humanitära krisen

Trots det avtagande internationella intresset är den humanitära kris som utlösts av det syriska inbördeskriget långt ifrån över. FN uppskattar att 13,1 miljoner människor är i behov av hjälp – en siffra som kan fortsätta att öka om striderna i Idlib inte upphör. Och den humanitära krisen kommer att bestå om Syrien inte hittar resurser för att börja återuppbygga.

• Hur den utvecklade världen fortfarande inte klarar migrationskrisen, i As the Migration Crisis Evolves, the Wealthiest Countries Still Aren’t Doing Enough
• Hur Syrien är en del av en bredare kollaps av den globala humanitära verksamheten, i The World Has Lost the Will to Deal With the Worst Refugee Crisis Since World War II
• Om huruvida Kina kan träda in som den överraskande välgöraren som återuppbygger Syrien, i Funding Syria’s Reconstruction Could Upset China’s Other Ties in the Middle East

Redaktörens anmärkning: Den här artikeln publicerades ursprungligen i juli 2019 och uppdateras regelbundet.