Har du någonsin undrat var ditt efternamn kommer ifrån? Eller när folk började använda efternamn och varför?

I England är efternamn också allmänt kända som efternamn på grund av att man skriver förnamnen först och sedan släktnamnet eller efternamnet sist.

Förnamn användes inte i stor utsträckning förrän efter den normandiska erövringen år 1066. I takt med att landets befolkning växte blev det nödvändigt att skilja mellan människor och därför började namnen innehålla beskrivningar av personen, till exempel Thomas son of John, Peter the Baker, Richard the Whitehead, Mary Webster osv. Dessa beskrivningar skulle växa fram och bilda de efternamn som vi känner igen i dag.

Från början var efternamnen flytande och ändrades med tiden, eller när en person bytte yrke. Till exempel kunde John Blacksmith bli John Farrier när hans yrke utvecklades.

Införandet av församlingsregister 1538 bidrog till att etablera idén om ärftliga efternamn. I vissa delar av landet var det dock fortfarande vanligt att en person vid dopet antecknades under ett efternamn, gifte sig under ett annat namn och begravdes sedan under ett tredje.

I dag finns det kanske så många som 45 000 olika engelska efternamn, som härstammar från alla möjliga källor: smeknamn, fysiska attribut, yrken, ortnamn osv.

Irländska, walesiska och skotska höglandsnamn härstammar oftast från gaeliska personnamn medan traditionella engelska och skotska efternamn från låglandet också återspeglar samhället som det såg ut i mitten och slutet av medeltiden.

Gemensamma efternamn som Smith, Wright, Fletcher, Knight, Cook, Squire, Taylor och Turner är alla baserade på medeltida yrken eller sysselsättningar.

Vissa efternamn härstammar från personliga egenskaper eller utseende, till exempel Armstrong, Swift, Red och Short. De som härrör från var personen bodde kan vara Hill, Dale, Bridge, Forest och Wood; även York, Lancaster, London etc.

Ett annat vanligt sätt att särskilja personer är ”son till”, till exempel Johnson (son till John), Richardson, Wilson, Harrison etc. Ett ”s” i slutet av ett personnamn betydde också ”son till”, till exempel Richards, Stevens, Williams och så vidare. Många walesiska efternamn följer detta mönster, med Jones (från ’John’s son’) som det vanligaste.

Ibland kan ett mellannamn bli ett efternamn. Till exempel kan ett barn som döps till John Oliver leda till att senare generationer antar Oliver som efternamn.

Några vanliga efternamn och varifrån de härstammar:

Wheeler – ett annat ord för en hjulmakare
Chapman – sålde varor på marknaden
Inman – värdshusägare
Baxter – lady bager
Brewster – lady brewer
Lister – dyer
Walker – en person som stampade ull med fötterna, en del av ulltillverkningsprocessen.
Stringfellow – tillverkade strängar till bågar
Wainwright – någon som tillverkade vagnar
Foster – förvanskning av Forester
Arkwright – någon som tillverkade kistor (arkar)
Dempster – härrör från deemester, ett gammalt engelskt ord för en domare
Kitchener – arbetade i köken
Coward – kommer från cowherd
Davies och Davis – båda härstammar från Davy’s (Davids) son
Fitz – från det normandisk-franska ”fils de” (son till).
Hurst – skogsklädd kulle
Shaw – ett annat ord för en skog
Townsend – någon som bodde i utkanten av staden
Cruikshank – någon med krokiga ben
Moody – härstammar från det gamla engelska ’modig’ som betyder modig, djärv
Tait – glad

.