Definition av epifora

Epifora, även känd som ”epistrof”, är ett stilgrepp där ett ord eller en fras upprepas i slutet av på varandra följande satser. Exempel på epifora finns inte bara i litterära verk, utan även debatter och övertygande skrifter är rika på exempel på epifora.

Epifora och anafora

Epifora är en exakt motsvarighet till ett annat talesätt, anafora. En anafora är en upprepning av den första delen av på varandra följande meningar, medan i en epifora upprepningen sker i den sista delen av på varandra följande klausuler och meningar. Till exempel: ”Varje dag, varje kväll, på alla sätt och vis blir jag bättre och bättre” är ett exempel på anafora, eftersom ordet ”varje” upprepas i de på varandra följande satserna.

Satsen ”Jag är amerikan, han är amerikan och alla här är amerikaner” uppvisar epifora, eftersom upprepningen sker i den sista delen av de på varandra följande satserna. Trots att de skiljer sig åt i sina strukturer har både anafora och epifora samma funktion att betona en viss punkt.

Exempel på epifora i litteraturen

Exempel nr 1: The Tempest (av William Shakespeare)

”Hourly joys be still upon you! Juno sjunger sina välsignelser över dig … Knapphet och brist ska skygga dig, Ceres’ välsignelse så är på dig.”

Här vill Shakespeare förmedla vikten av ”du” genom att använda epifora.

Exempel 2: Romeo och Julia (av William Shakespeare)

”Fie, fie, du skymmer din gestalt, din kärlek, din intelligens,
som, likt en userer, är rik på allt,
och inte använder någon i den sanna mening verkligen
som borde pryda din gestalt, din kärlek, din intelligens.”

Även här är Shakespeare som bäst när han använder epifora, eftersom frasen ”thy shape, thy love, thy wit” förekommer två gånger inom fyra rader. Det lägger stor vikt vid tre av Romeos egenskaper. Broder Laurence är som bäst när han talar den här dialogen.

Exempel 3: Köpmannen i Venedig (av William Shakespeare)

BASSANIO:
”Söta Portia,
Om du visste vem jag gav ringen till,
Om du visste vem jag gav ringen till,
Och om du kunde föreställa dig varför jag gav ringen,
Och hur ovilligt jag lämnade ringen,
När inget annat än ringen skulle accepteras,
skulle du minska kraften i ditt missnöje.”

PORTIA:
”Om du hade känt ringens dygd,
eller hälften av hennes värdighet som gav ringen,
eller din egen heder att innehålla ringen,
hade du då inte skiljt dig från ringen.”

Shakespeare lekte med uttrycket ”ringen” i sin berömda pjäs Köpmannen i Venedig. Han låter båda sina karaktärer använda samma fras om och om igen i sina dialoger.

Exempel 4: Kung Henrik VI (av William Shakespeare)

”Då, eftersom denna jord inte ger mig någon glädje
utan att beordra, kontrollera, förkasta sådana
som är bättre än jag själv,
ska jag göra min himmel till att drömma om kronan;
Och, så länge jag lever, ska jag betrakta denna värld som ett helvete,
tills min missbildade stam, som bär detta huvud
, blir spetsad med en härlig krona.
Och ändå vet jag inte hur jag ska få kronan,
för många liv står mellan mig och hemmet.”

Shakespeare leker med ordet ”krona”, för att understryka sin poäng här att det är viktigt för talaren.

Exempel #5: Köpmannen i Venedig (av William Shakespeare)

”Jag är en peppar, han är en peppar, hon är en peppar, vi är en peppar. Skulle inte du också vilja vara en peppar? Dr. Pepper.”

Detta är en reklamjingel för läskedrycken Dr. Pepper. Frasen ”a Pepper” har upprepats i alla fraser för att understryka att konsumenterna måste ansluta sig till Dr. Pepper-tåget.

Epiforaens funktion

Epifora, eller epistrof, är ett litterärt grepp som tjänar funktionen att förse passager med en konstnärlig effekt, både i poesi och prosa. Den lägger tonvikten på en viss idé samt ger texten en unik rytm, vilket följaktligen blir en njutbar upplevelse för läsarna. Det är anledningen till att den är lätt att förstå och memorera, och lättare att förstå. Som ett retoriskt eller stilistiskt medel tas epifora i bruk för att vädja till publikens känslor i syfte att övertyga dem.