För de flesta människor sträcker sig det hörbara hörselspektrumet från cirka 20 Hz till 20 kHz. Det är ungefär 20 000 olika frekvenser att hantera i ett givet spår – från den djupaste kickdrummen till de ljusaste cymbalerna och strängarna.
Tacksamt nog kan vi genom att dela upp hela frekvensspektrumet i mindre frekvensområden enkelt styra de olika elementen i en mix. I den här bloggen bryter vi ner varje frekvensområde med hjälp av BASSROOM och MIXROOM för att hjälpa dig att välja den perfekta tonen för varje instrument eller snabbt korrigera frekvensproblem i mixen.
Subbas: 20 till 60 Hz
Subbasområdet är det lägsta hörbara frekvensområdet och hemvist för de djupaste instrumenten i mixen. Det här området är vanligtvis reserverat för basgitarrer (som sträcker sig ner till 40 Hz), syntar och enstaka kickdrumprov, och är ”mer känt än hört”.
Det är en vanlig fras i ljudvärlden, men vad betyder det? Det korta svaret är – det är den där känslan du får vid en livespelning när basen sjunker och du känner den i bröstet.
Det finns dock ett mer tekniskt svar. Enligt konturen för lika ljudstyrka hör det mänskliga örat olika frekvenser på olika nivåer. Våra öron är extremt känsliga för intervallet 1-6 kHz, vilket är anledningen till att vi kan höra människor tydligt när de viskar.
Däremot är våra öron minst känsliga för frekvenser under 100 Hz. Det betyder att ljud i detta frekvensområde måste vara betydligt högre än andra för att vi ska kunna höra dem. Faktum är att de måste vara så höga att vi fysiskt kan känna hur luften vibrerar.
Det är därför det är så viktigt att vara försiktig när man förstärker detta frekvensområde. Även om det kan få dina mixar att låta större och kraftfullare kan för mycket få dem att låta boomiga.
För de flesta instrument bör du använda ett högpassfilter för att ta bort det här frekvensområdet för att minska oönskat muller och göra plats för basinstrumenten. Var bara försiktig – om din mix inte har tillräckligt med information i det här området kan den låta svag och tunn.
Bass: 60 till 250 Hz
Bassområdet är där de flesta av rytmsektionens grundfrekvenser finns. Detta kan vara ett komplicerat område att arbeta med. Du måste hitta utrymme för köttet från kick och bas, tillsammans med botten från snare och gitarrer – och låt mig inte ens börja med tom-tomerna.
För mycket i det här området orsakar snabbt grumlighet, men du måste vara försiktig så att du inte skär bort det här området från alla dina spår, annars kommer din mix att låta tunn. När det är balanserat på rätt sätt bör det här området lägga till värme och fasthet till dina spår.
Då det här området fortfarande är ganska lågt i frekvensspektrumet har du lite utrymme att leka med när det gäller att skulptera din ton. Med lägre frekvenser kan du använda ett lågt Q-värde (eller en bred klocka) för att peka ut specifika frekvenser.
Och även om det här tillvägagångssättet alltid fungerar bra när du skär, kan du också använda det för att förstärka grundtonen i ett instrument utan att påverka hela frekvensområdet.
Low-Mids 250 till 500 Hz
Det här är ett annat knepigt område att mixa. För mycket i det här frekvensområdet och din mix kommer att låta dämpad eller boxig – för lite och den kommer att låta ihålig eller tom.
Ibland kan det vara bra att göra en liten förstärkning i det här intervallet för att hjälpa till att göra lurendrejerier eller gitarrer fetare. Det kan också göra underverk när du försöker få en basgitarr att skära igenom små högtalare.
Men i de flesta fall vill du försiktigt skopa bort en bit av det här intervallet för att hjälpa till att förbättra klarheten i din mix. Detta kan också hjälpa till att lägga till punch till perkussiva spår och förhindra maskeringsproblem.
Mellanregistret: 500 Hz till 2 kHz
Mellanregistret kan vara avgörande för ett spår. Det är här som grundfrekvenserna för de flesta instrument kommer att sitta i din mix, vilket är anledningen till att det är så viktigt att behandla det här området noggrant.
För basinstrument lägger det här frekvensområdet till övertoner som kan hjälpa till att skära igenom mixen. För mycket runt 500 Hz kan få mixen att låta boxig, men för lite och spåret känns tunt.
Försök att förstärka 700 – 900 Hz på basgitarren för att öka tydligheten utan att det blir för mycket i lågfrekvensen. Var bara försiktig – för mycket och dina spår kan börja ”tuta”.
På instrument med högre tonhöjd tenderar det här området att låta ”billigt” och bära med sig många oönskade rumstoner. Försök i stället att förstärka 1 – 2 kHz-området för att ge mer bett åt leadspåren. Om du förstärker för mycket kan mixen snabbt låta ”burkig”
Med sångspår kan en minskning av 1 – 2 kHz-området hjälpa till att minska en del av det oönskade nasala ljudet. Att skära för mycket i det här området kan naturligtvis minska klarheten, så var försiktig.
Höga mellanregister: 2 till 6 kHz
Våra öron är särskilt känsliga för det här frekvensområdet, så var uppmärksam och se till att inget låter överväldigande i det här området – särskilt inte sången.
Det här är det grundläggande frekvensområdet för sången, liksom det primära attackljudet för slagverksinstrument. Att förstärka det här området kan hjälpa spåren att hoppa ut ur högtalarna, men det kan också leda till att lyssnaren blir trött.
Att förstärka runt 3 kHz är ett bra sätt att förstärka attackljudet för nästan alla instrument – från trummor och gitarrer till tangenter och sång. Det är också ett bra sätt att lägga till klarhet i mixen.
Boosting för mycket i det här området kan få spåren att låta hårda eller kantiga, och när det gäller sång kan det överdriva sibilans. Om du tycker att din sång saknar närvaro, men om du förstärker det här området låter hårt, kan du prova att minska det här området på andra instrument, t.ex. gitarren. Detta är ett bra sätt att skapa utrymme för sången.
Detta kan vara ett knepigt område att mixa, eftersom sången, gitarrerna och trummorna alla kämpar om uppmärksamheten i ett relativt litet utrymme. När du är tveksam ska du alltid ge plats åt sången och förstärka ett annat frekvensområde på de andra spåren.
Highs: 6 kHz till 20 kHz
Detta område kallas ofta för ”briljans” eller ”luft” eftersom de enda frekvenser som ligger så här högt är övertoner, som tenderar att gnistra.
Se upp för sibilans eller hårdhet runt 6-8 kHz och ta bort den med en smalbandig EQ eller de-esser.
För ett modernt hi-fi-ljud kan du försöka använda en hög hylla för att förstärka allt över 12 kHz. Detta är ett utmärkt sätt att ge mixbussen en sista ”glans”. Var bara försiktig, för mycket i det här frekvensområdet kan låta genomträngande eller skrikigt.
För en varm, vintage-sound använder du ett high-shelf-filter för att försiktigt avlägsna de höga tonerna. Lyssna noga, för om du rullar bort för mycket toppar kan mixen låta tråkig eller platt.
Nu när du har förstått de olika frekvensområdena kan du prova att använda BASSROOM och MIXROOM på ditt nästa spår för att välja in den perfekta EQ-kurvan!