Det är svårt att ta bra bilder om man inte har en gedigen förståelse för ISO, slutartid och bländare – fotografins tre kungar, även kända som ”exponeringstriangeln”. Även om de flesta nya DSLR-apparater har ”Auto”-lägen som automatiskt väljer rätt slutartid, bländare och till och med ISO för din exponering, sätter användningen av ett Autoläge gränser för vad du kan uppnå med din kamera. I många fall måste kameran gissa sig fram till rätt exponering genom att utvärdera mängden ljus som passerar genom objektivet. Genom att grundligt förstå hur ISO, slutartid och bländare fungerar tillsammans kan fotograferna ta full kontroll över situationen genom att styra kameran manuellt. Att veta hur man justerar kamerans inställningar när det behövs hjälper till att få ut det bästa av kameran och pressa den till sina gränser för att ta fantastiska fotografier.

Låt oss snabbt gå igenom en sammanfattning av exponeringstriangeln som en uppfräschning:

1. Slutarhastighet – den tid som en kameras slutare är öppen för att exponera ljuset in i kamerans sensor. Slutartiden mäts vanligtvis i bråkdelar av en sekund, när den är under en sekund. Långsamma slutartider släpper in mer ljus i kamerasensorn och används för fotografering i svagt ljus och nattefotografering, medan snabba slutartider hjälper till att frysa rörelser. Exempel på slutartider:
2. Bländare – ett hål i ett objektiv genom vilket ljuset passerar in i kamerahuset. Ju större hålet är, desto mer ljus passerar till kamerasensorn. Bländaren styr också skärpedjupet, vilket är den del av en scen som verkar vara skarp. Om bländaren är mycket liten är skärpedjupet stort, medan skärpedjupet är litet om bländaren är stor. Inom fotografering uttrycks bländare vanligtvis i ”f”-tal (även känt som ”fokalförhållande”, eftersom f-talet är förhållandet mellan diametern på objektivets bländare och objektivets längd). Exempel på f-tal är: f/1,4, f/2,0, f/2,8, f/4,0, f/5,6, f/8,0.
3. ISO – ett sätt att göra dina foton ljusare om du inte kan använda en längre slutartid eller en större bländare. Det mäts vanligtvis i siffror, där en lägre siffra representerar en mörkare bild, medan högre siffror innebär en ljusare bild. Att höja ISO-värdet har dock en kostnad. När ISO-värdet höjs ökar också synligheten av kornighet/brus i dina bilder. Exempel på ISO: 100, 200, 400, 800, 1600.

Du kan också ta en titt på den här artikeln om du vill förstå vad exponering faktiskt innebär.

Och om du är mer av en visuell inlärare har vi nyligen publicerat en omfattande, nybörjarvänlig video om exakt samma ämne:

1) Hur samverkar slutartid, bländare och ISO för att skapa en exponering?

För att få en god förståelse för exponering och hur slutartid, bländare och ISO påverkar den, måste vi förstå vad som händer i kameran när en bild tas.

När du riktar kameran mot ett motiv och trycker på avtryckaren kommer motivet in i kameralinsen i form av ljus. Om motivet är väl upplyst finns det gott om ljus som går in i linsen, medan om du tar en bild i en svag miljö finns det inte mycket ljus som går in i linsen. När ljuset kommer in i objektivet passerar det genom olika optiska element av glas och sedan genom objektivets ”bländare” (ett hål inuti objektivet som kan ändras från litet till stort). När ljuset passerar linsens bländare träffar det sedan slutargardinen, som är som ett fönster som är stängt hela tiden, men som öppnas när det behövs. Slutaren öppnas sedan på några millisekunder och låter ljuset träffa kamerasensorn under en bestämd tid. Denna specificerade tid kallas ”slutartid” och den kan vara extremt kort (upp till 1/8000 sekund) eller lång (upp till 30 sekunder). Sensorn samlar sedan in ljuset, och din ”ISO” gör bilden ljusare om det behövs (vilket återigen gör korn och problem med bildkvaliteten mer synliga). Sedan stängs slutaren och ljuset hindras helt från att nå kamerans sensor.

För att få bilden korrekt exponerad, så att den inte är för ljus eller för mörk, måste slutartid, bländare och ISO spela ihop. När mycket ljus kommer in i objektivet (låt oss säga att det är fullt dagsljus med mycket solljus), vad händer då när objektivets bländare/hål är mycket liten? Massor av ljus blockeras. Detta innebär att kamerasensorn skulle behöva mer tid för att samla in ljuset. Vad måste hända för att sensorn ska samla in rätt mängd ljus? Just det, slutaren måste vara öppen längre. Så med en mycket liten objektivöppning skulle vi behöva mer tid, dvs. längre slutartid för att sensorn ska samla tillräckligt med ljus för att producera en korrekt exponerad bild.

Vad skulle nu hända om objektivöppningen/hålet var mycket stort? Självklart skulle mycket mer ljus träffa sensorn, så vi skulle behöva en mycket kortare slutartid för att bilden ska bli korrekt exponerad. Om slutartiden är för kort skulle sensorn få mycket mer ljus än vad den behöver och ljuset skulle börja ”bränna” eller ”överexponera” bilden, precis som ett förstoringsglas börjar bränna papper på en solig dag. Det överexponerade området i bilden kommer att se mycket ljust eller rent vitt ut. Om slutartiden däremot är alldeles för hög kan sensorn inte samla in tillräckligt med ljus och bilden kommer att verka ”underexponerad” eller för mörk.

Låt oss göra ett exempel från verkligheten. Ta din kamera och ställ in kameraläget på ”Bländarprioritet”. Ställ in objektivets bländare på kameran till den lägsta möjliga siffran som objektivet tillåter, till exempel f/1,4 om du har ett snabbt objektiv eller f/3,5 på långsammare objektiv. Ställ in ISO-värdet på 200 och se till att ”Auto ISO” är avstängt. Rikta nu kameran mot ett objekt som INTE är en ljuskälla (t.ex. en bild på väggen) och tryck sedan ned avtryckaren halvt för att få rätt fokus och låt kameran bestämma de optimala exponeringsinställningarna. Flytta inte kameran och fortsätt att peka på samma motiv! Om du tittar in i kamerans sökare nu eller på LCD-skärmen på baksidan bör du se flera siffror. Ett av siffrorna visar din bländare, som bör vara samma siffra som du ställt in bländaren på, sedan bör den visa din slutartid, som bör vara en siffra som ”125” (betyder 1/125:e sekund) och ”200”, som är din sensors ISO.

Skriv ner dessa siffror på ett papper och ta sedan en bild. När bilden visas på kamerans bakre LCD-skärm ska den vara korrekt exponerad. Den kan vara mycket suddig, men den ska vara korrekt exponerad, det vill säga inte för ljus eller för mörk. Låt oss säga att inställningarna du skrev ner är 3,5 (bländare), 125 (slutartid) och 200 (ISO). Ändra nu kameraläget till ”manuellt läge”. Ställ in bländaren manuellt till samma siffra som du skrev ner, vilket bör vara den lägsta siffra som kameralinsen tillåter (i vårt exempel är det 3,5). Ställ sedan in slutartiden på den siffra du skrev ner (i vårt exempel är det 125) och behåll samma ISO-värde – 200. Se till att ljusförhållandena i rummet förblir desamma. Rikta in dig på samma motiv och ta en ny bild. Ditt resultat bör se mycket likadant ut som den bild du tog tidigare, förutom att du den här gången ställer in kamerans slutartid manuellt i stället för att låta kameran gissa. Låt oss nu blockera mängden ljus som passerar genom objektivet genom att öka bländaren och se vad som händer. Öka bländaren till en större siffra, till exempel ”8,0”, och behåll resten av inställningarna oförändrade. Peka på samma motiv och ta en ny bild. Vad hände? Din bild är för mörk eller underexponerad nu! Varför hände detta? Därför att du blockerade en del av ljuset som träffar sensorn och inte ändrade slutartiden. På grund av detta hade kamerasensorn inte tillräckligt med tid att samla in ljuset och därför är bilden underexponerad. Om du hade minskat slutartiden till en lägre siffra hade detta inte hänt. Förstår du sambandet?

Ändra nu din bländare tillbaka till vad den var tidigare (minsta siffran), men den här gången minskar du slutartiden till en mycket mindre siffra. I mitt exempel kommer jag att ställa in min slutartid till 4 (en kvarts sekund) från 125. Ta en ny bild. Nu ska din bild vara överexponerad och vissa delar av bilden ska verka för ljusa. Vad hände den här gången? Du lät ditt objektiv släppa igenom allt ljus som det kan samla in utan att blockera det, sedan lät du din sensor samla in mer ljus än vad den behöver genom att minska slutartiden. Detta är en mycket grundläggande förklaring av hur bländare och slutartid samverkar.

Så, när kommer ISO in i bilden och vad gör det? Hittills har vi behållit ISO-värdet på samma siffra (200) och inte ändrat det. Kom ihåg att ISO betyder sensorens ljusstyrka. Lägre siffror betyder lägre ljusstyrka medan högre siffror betyder högre ljusstyrka. Om du skulle ändra ISO från 200 till 400 skulle du göra fotot dubbelt så ljust. I exemplet ovan, vid bländare f/3,5, slutartid 1/125:e sekund och ISO 200, skulle du, om du ökar ISO till 400, behöva dubbelt så lång tid för att exponera bilden på rätt sätt. Detta innebär att du kan ställa in slutartiden på 1/250 sekund och bilden skulle fortfarande bli korrekt exponerad. Försök – ställ in bländaren på samma siffra som du skrev ner tidigare, multiplicera slutartiden med två och ställ in den på den siffran, ändra sedan ISO-värdet till 400. Det borde se likadant ut som den första bilden du tog tidigare. Om du skulle öka ISO till 800 skulle du återigen behöva fördubbla din senaste slutartid från 1/250 till 1/500.

Som du kan se gör ökningen av ISO från 200 till 800 det möjligt för dig att fotografera med högre slutartid och i det här exemplet öka den från 1/125:e sekund till 1/500:e sekund, vilket är gott om hastighet för att frysa rörelser. Att öka ISO har dock ett pris – ju högre ISO, desto mer brus eller korn kommer att läggas till i bilden.

I grund och botten är det här hur de tre kungarna arbetar tillsammans för att skapa en exponering. Jag rekommenderar starkt att du övar mer med din kamera för att se effekterna av att ändra bländare, slutartid och ISO.

2) Vilket kameraläge ska jag använda?

Som jag påpekade i min artikel ”Att förstå digitalkamerans lägen” rekommenderar jag att du som nybörjare använder läget ”Bländarprioritet” (även om vilket annat läge som helst fungerar lika bra, så länge du vet vad du gör). I det här läget ställer du in objektivets bländare medan kameran automatiskt gissar vad rätt slutartid bör vara. På så sätt kan du kontrollera skärpedjupet i dina bilder genom att ändra bländaren (skärpedjupet beror också på andra faktorer, t.ex. avståndet mellan kamera och motiv och brännvidden). Det är absolut inget fel med att använda lägena ”Auto” eller ”Program”, särskilt med tanke på att de flesta moderna DSLR-apparater ger fotografen ganska bra kontroll genom att tillåta att man åsidosätter slutartid och bländare i dessa lägen. Men de flesta blir lata och slutar med att använda Auto/Program-lägena utan att förstå vad som händer i kameran, så jag rekommenderar starkt att du lär dig att fotografera i alla kameralägen.

3) Vilket ISO-värde ska jag ställa in kameran på?

Om kameran är utrustad med en funktion för automatisk ISO-justering (känd som ”ISO Sensitivity Auto Control” på Nikon-kameror) bör du aktivera den, så att kameran automatiskt gissar vilket ISO-värde som är det rätta i olika ljusförhållanden. Auto ISO är bekymmersfritt och fungerar utmärkt för de flesta ljusförhållanden! Ställ in ”Minsta ISO/ISO-känslighet” på 100 på Canon-kameror och 200 på de senaste Nikon-kamerorna, och ställ sedan in ”Högsta ISO/Maximumkänslighet” på 800 eller 1600 (beroende på hur mycket brus du anser vara acceptabelt). Ställ in ”Minsta slutartid” till 1/100:e sekund om du har ett kort objektiv under 100 mm och till en högre siffra om du har ett långt objektiv. I princip övervakar kameran din slutartid och om den sjunker under ”minsta slutartid” kommer den automatiskt att öka ISO-värdet till en högre siffra för att försöka hålla slutartiden över denna inställning. Den allmänna regeln är att ställa in slutartiden på objektivets största brännvidd. Om du till exempel har ett Nikon 70-300mm f/4,5-5,6 zoomobjektiv, ställ in minsta slutartid till 1/300 sekund. Varför? Därför att när objektivets brännvidd ökar, ökar också risken för kameraskakningar som gör dina bilder suddiga. Men den här regeln fungerar inte alltid, eftersom det finns andra faktorer som alla spelar roll för om du kommer att få kameraskakningar eller inte. Att ha skakiga händer och hålla kameran felaktigt kan orsaka extra kameraskakningar, medan ett objektiv med vibrationsreducering (även känt som bildstabilisering) faktiskt kan bidra till att minska kameraskakningarna. Hur som helst, lek med alternativet ”Minsta slutartid” och prova att ändra siffror och se vad som fungerar för dig.

Om du inte har ett ”Auto ISO”-alternativ i din kamera, börja då med den lägsta ISO-värdet och se vilka slutartider du får. Fortsätt att öka ISO-värdet tills du får en acceptabel slutartid.

4) Exponeringskompensation

En annan bra funktion i alla moderna DSLR-kameror är möjligheten att kontrollera exponeringen med hjälp av ”exponeringskompensation”. Med undantag för manuellt läge fungerar exponeringskompensation utmärkt i alla kameralägen. Oavsett om du fotograferar i lägena Bländarprioritet, Slutarprioritet eller Auto/Program, kan du genom att vrida exponeringskompensationen uppåt eller nedåt (plus till minus) reglera exponeringen och åsidosätta kamerans inställningar. Om du tycker att bilden (eller delar av bilden) är underexponerad eller överexponerad kan du använda exponeringskompensation för att justera exponeringen utan att manuellt ändra bländare eller slutartid.

5) Ska jag använda blixt eller öka ISO-värdet?

Det beror verkligen på vad du tar en bild på. Ibland är det inte möjligt att använda kamerans inbyggda blixt i en miljö med svagt ljus. Om motivet till exempel står långt borta kanske du inte kan nå motivet med blixten. I det fallet är den enda lösningen att antingen komma närmare motivet eller stänga av blixten helt och hållet och använda ett högre ISO-värde. För landskaps- eller arkitekturfotografering bör du naturligtvis alltid stänga av blixten, eftersom den inte kan lysa upp hela scenen. Så i en situation med svagt ljus är de enda två alternativen att antingen öka ISO-värdet så att du kan fotografera för hand, eller ställa in kameran på lägsta ISO-värde och använda ett stativ.

6) Vad är ”full stop”?

Har du någonsin hört talas om termen ”full stop” inom fotografi? Varje steg mellan ISO-numren kallas ”full stop” inom fotografi. Det finns till exempel en full stop mellan ISO 100 och ISO 200, medan det finns två full stops mellan ISO 100 och ISO 400. Hur många steg finns det mellan ISO 100 och ISO 1600? Det stämmer, fyra full stop av ljus. Varför behöver du veta om ljusstyrkor? Därför att du kanske ser det i fotolitteratur eller att en fotograf nämner stops och att det ibland är förvirrande att förstå vad det verkligen betyder. Men termen ”full stop” gäller inte bara ISO-värden – samma koncept finns för slutartid och bländare. Det är lätt att komma ihåg full stop mellan slutartiderna, eftersom du bara börjar från ett och delar siffran med två: 1, 1/2, 1/4, 1/8, 1/15, 1/30, 1/60, 1/125, 1/250, 1/500, 1/1000 osv. Naturligtvis är siffrorna avrundade (med början från 1/15, som borde vara 1/16) för att göra det enkelt att fotografera. Det är svårare att memorera stopp i bländare, eftersom siffrorna beräknas på olika sätt: f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11, f/16 osv. Om du vill läsa mer om stop, se vår detaljerade artikel om exponeringsstop.

7) Specifika exempel och fallscenarier

Vi går nu igenom vad du kan göra i kameran för att korrekt exponera en bild i olika ljusförhållanden.

1. 1. Vad ska jag göra i situationer med svagt ljus? Använd bländarprioriteringsläget och ställ in bländaren på lägsta möjliga värde. Var försiktig om du har ett snabbt objektiv som Nikon 50mm f/1,4, för om du ställer in bländaren på det lägsta talet (f/1,4) blir skärpedjupet mycket grunt. Ställ in ”Auto ISO” på ”On” (om du har det) och se till att både högsta ISO-värde och lägsta slutartid är definierade enligt avsnitt 3. Om du efter att ha ökat ISO-värdet fortfarande får små slutartider (vilket innebär att du befinner dig i en mycket svag miljö) är dina enda andra alternativ att antingen använda ett stativ eller en blixt. Om du har rörliga motiv som måste ”frysas” måste du använda blixt.
   2. Vad måste jag göra för att frysa action? För det första behöver du mycket ljus. Det är lätt att frysa en handling i dagsljus, medan det är extremt svårt att göra det i situationer med svagt ljus. Om du antar att du har gott om ljus, se till att bländaren är inställd på den lägsta siffran (återigen, var försiktig med skärpedjupet), ställ sedan in ”Auto ISO” på ”On” (om du har det) och ställ in den minsta slutartiden på en riktigt hög siffra, t.ex. 1/500:e eller 1/1000:e sekund. När jag fotograferar fåglar försöker jag hålla en slutartid på 1/1000:e sekund och snabbare:

1. Vilka inställningar behöver jag ändra för att skapa en rörelseoskärpeffekt? Stäng av Auto ISO och ställ in ISO till den lägsta siffran. Om slutartiden är för snabb och du fortfarande inte kan skapa rörelseoskärpa, öka bländaren till ett högre tal tills slutartiden sjunker till ett lågt tal under 1/100-1/50 av en sekund.
2. Vad gör jag om jag inte kan få rätt exponering? Bilden är antingen för mörk eller för ljus. Kontrollera att du inte fotograferar i manuellt läge. Ställ in kameramätaren på ”Evaluative” (Canon) eller ”Matrix” (Nikon). Om den redan är inställd och du fortfarande får en felaktig exponering betyder det att du förmodligen tar en bild där det finns en stor kontrast mellan flera objekt (t.ex. ljus himmel och mörka berg, eller solen i bilden) – det du försöker ta en bild av förvirrar mätaren i kameran. Om du fortfarande behöver ta en bild kan du ställa in kameramätaren på ”Spot” och försöka rikta fokuspunkten mot ett område som inte är för ljust eller för mörkt. På så sätt får du den ”söta mitten”.
3. Hur kan jag isolera mitt motiv från bakgrunden och få bakgrunden (bokeh) att se mjuk och jämn ut? Stå närmare motivet och använd den minsta bländaren på ditt objektiv. Vissa objektiv kan återge bakgrunden mycket bättre och mjukare än andra. Om du inte gillar bokeh på ditt objektiv kan du överväga att skaffa ett bra porträttobjektiv som Nikon 50mm f/1.4 eller Nikon 85mm f/1.4, som anses vara ett av de bästa objektiven när det gäller bokeh.
4. Hur kan jag minska mängden brus/korn i mina bilder? Stäng av ”Auto ISO” och ställ in ISO till kamerans bas-ISO (ISO 100 på Canon och ISO 200 på Nikon).