För att förstå ADHD-läkemedel måste man ha två neurokemikalier i åtanke: dopamin och noradrenalin. Båda är viktiga för uppmärksamhet och fokusering, för funktionen av hjärnans prefrontala cortex-region. Tänk på den som hjärnans sekreterare: Det är platsen för det som kallas verkställande funktion – hur man planerar, organiserar och utför.

Dessa två kemikalier är viktiga för dessa funktioner, dopamin för att minska signalerna från yttre stimuli som kan distrahera dig, och noradrenalin för att förbättra signalen som du försöker fokusera på, för att uppmärksamma. När du tar Ritalin, Adderall eller någon annan stimulerande medicinering hjälper den till att höja nivåerna av dopamin och noradrenalin.

Om du får optimala nivåer av dopamin och noradrenalin är du ganska fokuserad. Men om du får för mycket kan du stressa hjärnan. Då ser man nästan ut som om ADHD:n är värre. Det finns en uppfattning, särskilt bland tonåringar: ”Åh, om det är bra med den här dosen så blir mer ännu bättre.” Nej, det gör det inte. Det kan kännas värre och man kan få många biverkningar. Så att försöka hitta den rätta balansen är nyckeln.

När det gäller stimulerande läkemedel mot ADHD finns det många alternativ att välja mellan, och de är inte alla lika. Så om jag inte tycker att ett läkemedel fungerar så bra som jag skulle vilja, vill jag prova något annat. Barn kan reagera väldigt olika på olika formuleringar.

Effektivitet av mediciner

Om du har ADHD visar studier att det finns en över 80-procentig chans att du kommer att reagera på medicinering. Inom den gruppen kommer 50 % att svara lika bra på de två huvudklasserna av ADHD-mediciner: metylfenidat (Ritalin och andra märken) eller amfetamin (Adderall och andra märken). Av de andra 50 % kommer hälften att klara sig bättre på metylfenidat och hälften på amfetamin.

Det finns också flera läkemedel som inte är baserade på stimulantia, men de är betydligt mindre effektiva när det gäller att behandla symtomen.

Utmaningen med stimulerande läkemedel är hur man ska kunna ge en effektiv dos under en önskvärd tidsperiod. När Ritalin användes för första gången för att behandla ADHD 1961 var det med tanke på en förskolebarn eller en förstaklassare. Den varade i tre eller fyra timmar. Men dagisbarn har numera läxor, och ju äldre barnen blir, desto längre behöver de hålla sig fokuserade för att lyckas i skolan och komma överens med sina vänner och sin familj. Därför har man utvecklat teknik som gör att medicinen frigörs gradvis och når sin kulmen vid önskad tidpunkt, så att användarna inte behöver komma ihåg att ta piller flera gånger om dagen.

Relaterat: Kommer ADHD-medicinering att förändra mitt barns hjärna?

Metylfenidatmedicinering

På metylfenidatsidan finns Ritalin, den stora fadern av dem alla, och andra former av metylfenidat som har konstruerats för att frisättas optimalt under en viss tidsperiod.

Först ut är Concerta, ett av de mest långtidsverkande metylfenidatläkemedlen på marknaden, med en effekt på 10 till 12 timmar, vilket motsvarar tre tabletter Ritalin. Det unika med Concerta är att det har ett hårt skal; man kan inte tugga eller öppna det. Du måste svälja den hel, vilket kan vara ett problem för vissa barn. Den har en tredubbel frisättning: Först finns det ett lager av medicin på utsidan, så inom 10 eller 15 minuter får du en viss effekt av medicinen. På insidan finns ett tryckfack fyllt med en polymerfiber som expanderar som en svamp när den blir våt och trycker ut medicinen genom ett laserhål i ena änden. Själva kapseln absorberas inte.

Concerta har två fack med läkemedlet, 30 % i det första och 70 % i det andra. Detta kallas en ”stigande dos” och är avsett att kompensera en nedgång i effekten av läkemedlet som kan inträffa under andra halvan av dagen. Men för vissa barn kan det vara för lång tid.

Det finns också kapslar fyllda med läkemedel i pärlor. Det som är bra med dessa är att för barn som inte kan svälja piller kan man öppna kapseln och strö den på en sked äppelmos.

En av de pärlformade formerna är Metadate CD, som håller i ungefär sex till åtta timmar. Den har två sorters pärlor i sig, också i en ”stigande dos” – 30 % är med snabb frisättning, för att fungera de första fyra timmarna, och 70 % med långsam frisättning, för de senare fyra timmarna.

Ritalin-LA har också pärlor, men de är 50-50 – det vill säga hälften av pärlorna kommer att frisättas omedelbart, för att nå sin kulmen på morgonen, och den andra halvan på eftermiddagen, för en total tid på sex till åtta timmar. Så du har mycket mer av en effekt i två lika faser på fokus och uppmärksamhet.

Focalin, som har funnits i ungefär åtta år, är en superstark metylfenidat. På vissa sätt kan det vara bra att vara starkare, eftersom det är mer effektivt. Men för vissa barn, särskilt yngre barn, är det för starkt och orsakar för många biverkningar. Det kommer i en kapsel med pärlor, i en 50-50-fördelning, och håller i 12 timmar.

För barn som har svårt att svälja kapslar och till och med har problem med pärlor finns det flytande former av metylfenidatmedicinering.Quillivant XR är en långtidsverkande formulering som jag ofta beskriver som ”flytande Concerta” och är ett bra alternativ.

Relaterat: Bieffekter av ADHD-medicinering

Plåstret

Och så finns Daytrana, som är metylfenidatplåstret. I grund och botten är plåstret som en matta med medicin som är inbäddad i det här limmet, så man drar av linern och sätter det på höften, eftersom höften är det område som har mindre muskler, så medicinen kommer in i kroppen snabbare.

I samband med att företaget utvecklade plåstret tänkte man på två saker. För det första är det bra för barn som inte kan svälja piller. Och för det andra går man förbi tarmen, så det behöver inte metaboliseras för att komma in i blodomloppet. Det går genom huden, rakt in i blodomloppet.

Nu, med det sagt, fungerar det inte direkt. Eftersom det absorberas långsamt tar det ungefär två timmar att komma upp till terapeutisk nivå. Men när den väl är där förblir den ganska konstant tills du faktiskt tar bort den. Så en annan sak som föräldrarna gillar är att de känner att de kan ha mer kontroll över när medicinen upphör genom att ta bort plåstret. Om du vill ta bort det klockan 14.00 en dag och klockan 17.00 en annan dag har du den möjligheten. Vanligtvis sjunker medicinen i blodomloppet en och en halv till två timmar efter att du har tagit bort plåstret.

Barn är ofta inte lika entusiastiska. Vissa barn gillar inte tanken på att bära ett plåster. Många ADHD-barn är känsliga för beröring och tar av sig plåstret. Och när man tar av det går det inte att sätta på igen. Men jag har några studenter som gillar plåstret eftersom de inte behöver oroa sig för att ta medicin senare på dagen, utan kan ha det på sig så länge de vill. Om de glömmer att ta bort det spelar det ingen roll: Det finns bara nio till tio timmars medicinering i plåstret, så de kan fortfarande somna.

Ampetaminläkemedel

På amfetaminsidan finns Adderall, som är den omedelbara formen av medicinen, som är effektiv i tre till fyra timmar.

Adderall XR är den mer långvariga formen, som är utformad för att vara effektiv i 10-12 timmar. Det är en kapsel med pärlor som är 50-50, så 50 % av dem är med omedelbar frisättning och de andra 50 % är med fördröjd frisättning.

Vyvanse är amfetamin plus en extra förening som kallas lysin, som fäster sig vid den aktiva beståndsdelen i Adderall, amfetamin, vilket skapar ett extra steg som kroppen måste gå igenom för att skära av den, för att göra den aktiv. Det innebär att Vyvanse håller mycket länge – upp till 14 timmar. Det kan vara för lång tid för en sjuåring, men om du går i high school eller college, eller om du är vuxen, kan det vara bra. Det är inte pärlor; det är bara ett pulveriserat läkemedel. Men det kommer att ha en jämn frisättning, utan toppar och dalar.

För en mycket detaljerad jämförelse av dessa mediciner och forskningen om var och en av dem, klicka här.