Dessa lilliputianska primater har sitt eget speciella släkte, eftersom de skiljer sig från de andra marmosetterna. Deras beteende i naturliga miljöer är mer sprudlande än när de hålls i fångenskap.

Varför namnet ”fingerapa”?

Från själva namnet kan man dra slutsatsen att de är små till storleken. De flesta av deras fotografier visar dessa små djur som klamrar sig fast vid människans fingrar och stirrar oskyldigt med sina stora ögon. Denna lilla varelse kommer dock inte att få plats på ditt finger när den växer. Vuxna apor kan ha en kroppslängd på 5 till 6 tum, exklusive en svanslängd på cirka 8 tum.

Som den minsta apan i världen är detta djur också känt som fickapa. Fingerapor (Cebuella pygmaea) är i själva verket dvärgmarmosaikapor. De är också kända under namnen ”litet lejon” eller ”litet lejon”. En fingerapa får den första delen av sitt namn eftersom den bara är fingerstor till längden, och även för att denna söta lilla primat kramar och greppar hårt om ditt finger

Vetenskaplig klassificering

Kungarike: Animalia
Familj: Chordata
Klass: Mammalia
Ordning: Primater
Familj: Callitrichidae
Genus: Cebuella
Släktet: Cebuella
Släktet: Cebuella
: C. pygmaea

Allmän information

• Habitat: Lever i regnskogar, sekundärskogar samt måttligt spridda skogar med närhet till vattenkällor.
• Geografisk utbredning: Inhemskt i Sydamerika. Finns i Colombia, Ecuador, Brasilien, Peru och Bolivia.
• Bevarandestatus: Nomenklatur: Nämligen orolig
• Nomenklatur: Nämligen orolig: Cebuella pygmaea (binomiskt namn)
• Andra namn: Cebuella pygmaea (binomiskt namn)
• Andra namn: Cebuella pygmaea:

Några intressanta fakta

En vuxen fingeraffe har en pälsklädd kropp, som i allmänhet är brunfärgad med svarta fläckar. Dess underliv är dock antingen gräddfärgat eller vitt.

Fingeraffen har en mane-liknande päls runt huvudet som liknar ett lejons mane (det är därför de också kallas ”lilla lejon”). Deras ögon är mandelformade.

Den svartringade svansen utgör en stor del av fingerapans 13-14 tum långa kropp. Huvudet och kroppen mäter tillsammans endast cirka 5 tum. Svansen kan dock växa upp till 8 – 9 tum.

Fingeraffen är fullvuxen när den är två år gammal. Men de uppnår könsmognad jämförelsevis tidigt mellan 12 – 16 månader.

Den manliga fingeraffen är tyngre och väger upp till 5 oz, jämfört med honorna som i allmänhet väger lite mer än 4 oz. Förutom skillnaden i längd och vikt har båda könen samma fysiska utseende.

Fingeraffen använder sina vassa klor för att förflytta sig mellan större grenar eller för att förflytta sig upp på träd. Den tillbringar större delen av dagen med att göra centimeterdjupa hål i trädens bark med hjälp av sina vassa, nedre framtänder. Den återvänder hela tiden till hålen för att samla och äta det tuggummi som träden producerar. När födokällan minskar flyttar den dock till ett annat område.

Fingeraffen äter bland annat blad, nektar från blommor, frukter, insekter, spindlar, små ödlor och ibland även små reptiler. Till matvanorna hör också att dricka växtsaft och äta tuggummi från träd.

Fingerapor är mycket sociala djur. I det vilda lever de i grupper om 6-10 stycken, bestående av ett vuxenpar och deras avkomma. Intressant nog är dessa varelser monogama. Inom gruppen kommunicerar de genom kroppsspråk, doftmarkering, högljudda ljud och putsning av varandra.

En honfingerapa kan föda var femte månad. Vanligtvis kan den häckande honan föda en enda avkomma, eller till och med tvillingar, trillingar eller fyrlingar, efter cirka 135 dagars dräktighet. Det nyfödda barnet väger ungefär ½ uns. Fadern tar hand om avkomman i ett par veckor efter födseln och får skickligt stöd av de äldre avkommorna i gruppen.

Fingerapan är sårbar för katter, ormar och rovfåglar. När de blir hotade tillgriper de antingen vokalisering, jakt eller stillhet tills faran är över.

Dvärgmarmoset kan ge ifrån sig ultraljudskrik som är ohörbara för människor. Dessa skrik används i allmänhet för att visa antagonism. Även om denna art inte är utrotningshotad är förlusten av livsmiljöer ett allvarligt problem.

Fingerapor som husdjur

Det är inte tillrådligt att hålla dessa apor som husdjur. Att ta hand om en fingeraffe kan bli en dyr affär. De behöver mycket uppmärksamhet. Liksom andra primater är denna apa inte välartad till en början; den måste tränas.

De vanor som en fingerapa lär sig under de första två åren kommer att stanna kvar under hela livet. Du bör kunna ägna mycket tid och tålamod åt din marmoset. De är sociala djur och föredrar att leva i grupper. Därför är det alltid bättre att låta dem leva i sin naturliga miljö.

Om du fortfarande vill köpa en måste du kontrollera om det är lagligt att adoptera en fingerapa i din delstat. Om det inte finns några juridiska problem kan du söka efter uppfödare på Internet. Du kan också leta efter djurägare som kanske vill ge bort sina fingerapor för adoption. Om du hittar en sådan kan du kanske göra en bra affär.

Om du planerar att köpa från en djuraffär ska du se till att ditt blivande husdjur är sjukdomsfritt och vaccinerat. Det finns ett par andra viktiga saker som du måste ta reda på, t.ex. marmoseternas ganska komplicerade diet och svårigheten att lyckas hitta en veterinär som är utbildad i primatvård i närheten av ditt hus. Båda dessa saker är väsentliga och kan inte försummas.

Trots att de ser riktigt ofarliga och bedårande ut är fingerapor kända för att vara generellt sett på den aggressiva sidan. De har långa vassa tänder och klor som kan nafsa smärtsamt! Om du har små barn och andra husdjur i hemmet bör du läsa på och förstå allt du kan om denna primat innan du väljer att skaffa en, och vara dubbelt så säker på att du kan hantera ditt nya husdjur!