Grizzlybjörnen är en typ av brunbjörn. Vissa experter säger att grizzlybjörnen är en underart av brunbjörnen, medan andra säger att de två björnarna är samma djur och att ”grizzlybjörn” hänvisar till brunbjörnar som lever i det inre av Nordamerika.

Brunbjörnar finns över hela världen; grizzlybjörnar lever i ett mindre, specifikt område: Stilla havet i nordväst. Enligt National Wildlife Federation görs en åtskillnad utifrån storlek, färg och diet. Människor i Nordamerika använder ”grizzlybjörn” för att hänvisa till mindre och ljusare björnar som lever i inre områden där det inte finns så mycket lax att äta. ”Brunbjörn” avser större och mörkare björnar i kustområden där det finns lax.

Storlek & utseende

Grizzlybjörnar är bland de största levande köttätarna, enligt Animal Diversity Web (ADW). De är mellan 1 och 2,8 meter långa och väger mellan 1,3 och 2,8 meter. (363 kg). Grizzlybjörnens svansar är vanligtvis 65 till 210 millimeter långa. När de står upprätt på bakbenen kan de bli 2,4 meter långa.

Grizzlybjörnar har ett ”skålat” eller konkavt ansikte, korta, runda öron och en stor axelbuckla. De varierar i färg från mycket ljusbrun – nästan vit – till mörkbrun, enligt National Wildlife Federation. Ordet ”grizzly” betyder ”beströdd eller randig med grått”, precis som grizzlybjörnens päls, enligt San Diego Zoo. Björnens vetenskapliga namn beskriver dock dess förmodade beteende: Ursus arctos horribilis.

Habitat & vanor

Grizzlybjörnar tenderar att gilla öppna områden som tundra, alpina ängar och kustlinjer. För det mesta lever grizzlybjörnarna ensamma. Då och då möter de andra grizzlybjörnar utanför parningssäsongen och står bredvid varandra, men någon större socialisering sker inte.

Grizzlybjörnar har för vana att gnugga ryggen mot träd, men de försöker inte klia en outhärdlig klåda. Snarare kommunicerar de med varandra genom att lämna sin doft. En forskare som studerat björnar som gnuggar sina ryggar i skogen säger att genom att markera träd lär hanbjörnarna känna varandra bättre, vilket minskar striderna sinsemellan om honorna.

Den största sammankomsten av grizzlybjörnar sker under laxfloden i Alaska. När laxen vandrar uppströms för sommaren samlas grizzlybjörnarna för att fånga sin del av dessa rikliga fiskar, enligt National Geographic. De största björnarna får den första fångsten.

Fettet i laxen hjälper grizzlybjörnarna att bygga upp sin vikt inför vinterdvalan. Före vinterdvalan gräver björnarna hålor i bergssluttningar och lägger en bädd av löv på golvet. Dvalan varar i fyra till sex månader, vilket kan uppgå till en tredjedel till hälften av deras liv, enligt San Diegos zoo.

Grizzlies gillar att tillbringa dagarna vakna och jaga, men om människor är i närheten har de varit kända för att övergå till ett nattligt schema. De flesta brunbjörnar är mest aktiva under tidig morgon och skymning.

Diet

Grizzlybjörnar är allätare, vilket innebär att de äter både vegetation och kött. En grizzlys diet kan bestå av frukt, nötter, blad, bär, rötter och andra djur. Djurens måltider kan vara så små som gnagare eller så stora som älgar eftersom dessa björnar befinner sig högst upp i näringskedjan. Under vinterdvalan behöver grizzlybjörnarna inte äta. De lever på det fett som lagras i kroppen.

Avkommor

Parningstid för grizzlybjörnar är från maj till juli, enligt ADW. De befruktade äggen börjar utvecklas, men inplanteringen i livmodern dröjer vanligtvis till november, när honan går i dvala. Efter en dräktighetsperiod på sex till åtta veckor föds två eller tre ungar, som kallas för ungar.

Ungarna är nakna, blinda och hjälplösa och väger endast 340-680 gram. Medan mamman fortsätter att gå i dvala ammar och leker hennes ungar, trots att deras ögonlock är förseglade. Efter sex veckor öppnar ungarna ögonen. På våren har de också päls och tänder.

Vid 18 till 30 månader avvänjs valparna, och vid två eller tre års ålder är de redo att lämna sina mödrar. Vid 4 till 6 års ålder är valparna mogna nog att börja para sig, enligt ADW. Grizzlybjörnar brukar leva omkring 25 år i genomsnitt.

Klassificering/taxonomi

Traditionell klassificering av björnar förlitade sig på uppgifter baserade på ben och kroppsstruktur. Vid en tidpunkt föreslogs över 90 underarter baserade på geografiska skillnader, enligt författarna till ett kapitel om grizzlybjörnar i boken ”Wild Mammals of North America” (John Hopkins, 2003). DNA-analyser har dock kastat tvivel över den historiska taxonomiska klassificeringen av björnar. Författarna säger att DNA inte stöder att grizzlybjörnen kallas en underart av brunbjörnen. Författarna konstaterar dock att ytterligare forskning behövs innan man drastiskt ändrar den nuvarande taxonomin.

Med detta i åtanke följer här den nuvarande taxonomin för grizzlybjörnar, enligt Integrated Taxonomic Information System (ITIS):

Kingdom: Animalia Subkingdom: Bilateria Infrakingdom:: Aimalia: Bilateria: Bilateria: Bilateria Deuterostomia Fylum: Chordata Subphylum: Vertebrata Infraphylum: Gnathostomata Superclass: Tetrapoda Klass: Tetrapoda Mammalia Underklass: Mammalia Theria Infraklass: Mammalia: Mammalier: Mammalier: Mammalier: Mammalier Eutheria Ordning: Carnivora Underordning: Caniformia Familj: Ursidae Genus: Ursus: Ursus Art: Ursus arctos Underarter: Ursus arctos Ursus arctos horribilis

Bevarandestatus

Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) är brunbjörnar inte hotade eller i riskzonen för att bli utrotningshotade; organisationen har dock inga separata siffror för grizzlyer.

Enligt Defenders of Wildlife fanns det en gång i tiden cirka 50 000 grizzlybjörnar i Nordamerika. I dag finns det färre än 1 500 grizzlybjörnar kvar i de nedre 48 delstaterna. Det finns cirka 31 000 i Alaska. Enligt San Diego Zoo fanns det en gång i tiden 86 olika sorters grizzly- och brunbjörnar i Nordamerika. Många av dem har dödats i samband med den europeiska kolonisationen.

Den amerikanska lagen om utrotningshotade arter har skyddat grizzlybjörnarna från att jagas och har bidragit till att de återintroducerats i vissa av sina tidigare livsmiljöer.