Historien om abort vid Cook County Hospital är en parallell till den känslomässiga, slitsamma historien om abort i USA.

Och när Richard Phelan, ordförande i County Board, i juni i år fullföljde sitt vallöfte att beordra att abortverksamheten vid sjukhuset skulle återupptas, utlöste det en ny storm av krav, hot och löften som, liksom många andra under de senaste 20 åren, ledde till den välbekanta inställningen i en rättssal.

Fyra republikanska kommissionärer har fått ett tillfälligt besöksförbud för att blockera demokraten Phelans order, och tio kvinnor med möten för aborter som skulle ha börjat på torsdagen avvisades.

Och sedan Cook County Circuit Judge Lester D. Foreman har planerat en utfrågning om två veckor om stämningen, kommer statusen för abort i County att ligga på is.

Det gick mycket snabbare i september 1973, strax efter det att USA:s högsta domstol hade beslutat att kvinnor hade en konstitutionell rätt till abort. Cook County Hospital inrättade då ett program för att tillhandahålla aborter för fattiga kvinnor.

Omkring 18 aborter i första trimestern utfördes per dag, mestadels på kvällen när sjukhuset var mindre upptaget. Läkare anmälde sig frivilligt till programmet.

I februari 1974 lades aborter under andra trimestern till, men begränsades till de första 20 veckorna av graviditeten. Endast två planerades in varje vecka.

Antalet aborter som utfördes vid County nådde sin topp 1974 med 3 500 och låg över 3 000 varje år från 1974 till 1980. Nio av tio kvinnor gjorde en abort per år, enligt en kort historik som sammanställts av den arbetsgrupp på sjukhuset som utarbetade rekommendationer för återställande av abort.

”Programmet gick mycket smidigt”, sade en läkare från County som bad att inte bli identifierad. ”Andelen komplikationer var minimal. Det fanns människor som protesterade, och de var naturligtvis inte skyldiga att delta. Det var och är helt frivilligt.”

Inom de aborter som gjordes på County finansierade Illinois Department of Public Aid aborter för fattiga kvinnor från 1973 till 1980. Antalet Medicaid-finansierade aborter nådde en topp på cirka 23 000 år 1976 och sjönk till mindre än 6 000 år 1979.

Antalet Medicaid-aborter sjönk kraftigt på grund av förvirring bland vårdgivare om lagligheten av offentligt finansierade aborter och på grund av att staten var långsam med att ersätta vårdgivarna, enligt nyhetsrapporter vid den tiden.

Under 1970-talet utövade abortmotståndargrupper påtryckningar mot Cook County och delstaten för att de skulle upphöra med att tillhandahålla aborter med hjälp av skattebetalarnas pengar. USA:s representant Henry Hyde

(R-Ill.) lade till ett tillägg till kongressens lagstiftning som förbjöd användningen av federala medel för aborter.

I juli 1980 bekräftade USA:s högsta domstol Hyde-tillägget. I september 1980 vägrade domstolen att ompröva sitt beslut.

Under de tre första veckorna i oktober 1980 upphörde skattefinansierade aborter för fattiga kvinnor i Illinois.

Den okt. Den 4 oktober, med stöd av högsta domstolens beslut om Hyde-tillägget, sade de statliga välfärdstjänstemännen att de skulle tillämpa en lag i Illinois som gör det möjligt för staten att betala för aborter endast för att rädda moderns liv.

Den 9 oktober skickade den dåvarande ordföranden i Cook Countys styrelse, George Dunne, en order till länstjänstemännen om att stoppa elektiva aborter, och kallade County Hospital för en

”abortfabrik”. Den 10 oktober 1980 upphörde aborterna vid County.

Den 12 oktober meddelade det statliga folkhälsodepartementet att det skulle sluta betala för alla utom livräddande aborter inom tio dagar. Den 22 oktober 1980 utfördes de sista skattefinansierade aborterna i Illinois.

Likt det plötsliga beslutet 1980 tillkännagavs onsdagens försening en dag innan 10 kvinnor, som redan hade haft sina första rådgivningsbesök före abort på County, skulle ha genomgått ingreppet.

Fyra av de 10 kvinnor som planerade abort i förra veckan kunde få en ny tidtabell på Planned Parenthoods Midwest Center, säger taleskvinnan Sara Knaub. Flera andra kvinnor hade möten för fredag och nästa vecka eller kommer att behöva göra andra planer.

Den läkare som var involverad i County`s abortprogram 1980 sade att läkare och sjuksköterskor inte fick någon förvarning om beslutet.

”Jag körde ner på Kennedy och jag hörde över WBBM att abortprogrammet på County ska upphöra, med verkan från och med i dag”, sade läkaren. ”Jag blev förvånad eftersom det inte fanns någon antydan från någon om att programmet skulle upphöra inom kort. Jag kunde inte tro det.”

”Det som gick genom mitt huvud var vad som skulle hända med de patienter som hade möten. Det var så plötsligt. Patienterna skickades hem. Kvinnor grät. Vi höll inte reda på vad som hände med dem eftersom vi inte hade något sätt att hjälpa dem.”

Den fredag då County slutade göra aborter fick 18 kvinnor med tid en lista över kliniker som sjukhuset ansåg vara säkra och rimligt prissatta, enligt nyhetsrapporter. Ytterligare 36 kvinnor som skulle göra abort måndagen och tisdagen därpå ringdes upp och informerades om den nya policyn.

Under de tio dagarna mellan den tidpunkt då staten meddelade att den inte längre skulle betala för aborter och den sista tidsfristen fördubblades samtalen till Planned Parenthood-kliniken med reducerad avgift. Andra kliniker som tog emot Medicaid-patienter blev uppbokade så snabbt att många kvinnor fick avvisas.

Samma åtgärder vidtogs på andra håll tills 1992 endast 18 offentliga sjukhus av 102 i hela landet tillhandahöll aborter. Dessa sjukhus ligger i Kalifornien, New York, Texas, Massachusetts, Michigan och Georgia.

En opinionsundersökning i USA Today från 1990 visade att 53 procent av väljarna anser att offentliga sjukhus bör tillhandahålla aborter. En opinionsundersökning i Los Angeles Times från 1990 visade att 66 procent av de tillfrågade godkänner att Medicaid-medel används för att betala för aborter för fattiga kvinnor.

Så plötsligt som Dunne`s beslut verkade, så kom det faktiskt efter flera års påtryckningar från abortmotståndarna för att få bort County från att tillhandahålla aborter med skattepengar.

”Det tog oss sju år att få bort aborter från Cook County”, säger Joseph Scheidler, verkställande direktör för Pro-Life Action League. Vi talade med Dunne. Vi gick till deras styrelsemöten. Vi pratade med kaplaner. Vi startade strejkvakter och protester.”

Scheidler sade att så snart Hyde-tillägget befanns vara konstitutionellt, ”pressade vi både delstaten och länet att stoppa aborterna. Vi blev av med de flesta av dem, utom några få som de kallade för nödsituationer.” Scheidlers grupp stod också i främsta ledet när det gällde att blockera Phelans order och lämnade in den första stämningsansökan, men drog sedan tillbaka den efter att kommissionärernas fall hade lämnats in.

Lobbyn för abortmotståndarna fortsätter, och flera anställda i länet som kontaktades för den här artikeln vägrade att tala eller namnges av rädsla för att bli måltavlor för abortdemonstranterna.

Phelans tillkännagivande den 18 juni, liksom Dunnes nästan 12 år tidigare, kom också efter år av påtryckningar, den här gången från aborträttsförespråkare och förespråkare för utökad hälsovård för fattiga kvinnor.