Utifrån resultaten av vår retrospektiva journalgranskning inträffade 41 % av de falskt positiva amfetaminundersökningarna i urinen hos patienter som ordinerats bupropion. Vi slogs av det faktum att nästan alla positiva amfetaminundersökningar bland patienter med identifierad bupropionanvändning var falskt positiva och att alla positiva amfetaminundersökningar bland patienter med identifierat polysubstansmissbruk var sant positiva (tabellerna 1 och 2). Ett post-hoc Fisher’s exact-test visade att fördelningarna av bupropionanvändare eller de med bevis på polysubstansmissbruk var osannolika för att bero enbart på slumpen (bupropion, tvåsidigt p < 0,001; polysubstansmissbruk, tvåsidigt p < 0,001). Våra resultat tyder på att en stor del av de falskt positiva amfetamindrogerna som screenas med Syva EMIT II-immunoassayet orsakas av terapeutisk administrering av bupropion. Med tanke på de över 20 miljoner recept som årligen utfärdas för bupropion i USA och den frekventa användningen av urinprov för narkotikascreening i medicinska, juridiska och anställningsrelaterade sammanhang, tyder tillämpningen av våra resultat dessutom på att betydande andelar av patienter som tar bupropion kommer att framkalla ett falskt positivt amfetaminprov för narkotikascreening i urinen.
Begränsningen av vår studie är vårt beroende av medicinska journaler, som kan vara ofullständiga eller felaktiga på grund av att patienterna inte rapporterar ändringar i sina recept eller inte dokumenterar läkemedelsanvändning under utvärderingen av patienten. Den population av patienter som presenterar sig på akutmottagningen kanske inte alltid kan stämma av sina läkemedelslistor eller inte tar med sig sina recept för granskning; därför kan våra resultat underskatta den verkliga andelen falskt positiva amfetaminundersökningar som kan tillskrivas bupropion.
Vi kunde inte heller bekräfta följsamhet till bupropion, vilket likaså skulle förändra resultaten av vår studie. Dessutom kan den frekvens som vår studie fann kanske inte vara representativ för befolkningen som helhet eftersom vi tog stickprov från ett urbant nivå 1-traumacenter. Ytterligare studier, med frivilliga drogscreeningar i urin och kanske motsvarande plasmakoncentrationer hos patienter som endast tar en terapeutisk dos av bupropion, skulle ytterligare kunna klargöra i vilken grad bupropion är ansvarigt för falskt positiva amfetamin screeningar hos våra patienter.
För det sista kan vi inte avgöra om andra immunoassays för drogscreening också skulle resultera i falskt positiva amfetaminresultat. EMIT II-immunoassayet har tidigare visat sig korsreagera med andra vanliga psykofarmaka och är kanske inte tillräckligt selektivt för amfetamin/metamfetamin . EMIT II-immunoassay är dock en vanlig UDS-metod och används av 41 % av de laboratorier (567/1 386) som deltar i College of American Pathologists Proficiency Testing Program från juli 2010 för narkotikascreening i urin . I de tre tidigare fallrapporterna användes olika immunoassays, bland annat Syva EMIT II , cloned enzyme donor immunoassay (CEDIA) och EMIT U Amp följt av CEDIA-immunoassay . Detta tyder på att korsreaktivitet av bupropion eller dess metaboliter inte är unik för EMIT II-immunoanalysen.
Överdosering av bupropion kan orsaka agitation, skakningar, hallucinationer, takykardi eller kramper och kan kliniskt likna missbruk av amfetamin . Detta kan medföra en bias i samband med fastställandet och skapa en tendens till att bupropionexponerade patienter genomgår narkotikascreening i urinen. Överdosering av bupropion kan i själva verket vara den utlösande händelsen som leder till att en urinprovtagning för droger utförs. I fallen i denna studie handlade det dock genomgående om terapeutisk användning av bupropion och inte om överdosering av bupropion.