I analoga kretsar är en nod med hög impedans en nod som inte har några vägar med låg impedans till andra noder i det aktuella frekvensområdet. Eftersom termerna låg och hög i viss utsträckning beror på sammanhanget är det i princip möjligt för vissa noder med hög impedans att beskrivas som låg impedans i ett sammanhang och hög impedans i ett annat, så att noden (kanske en signalkälla eller förstärkaringång) har relativt låga strömmar för de spänningar som ingår.

Högimpedanta noder har högre spänningar för termiskt brus och är mer benägna att ta upp kapacitivt och induktivt brus. Vid testning är de ofta svåra att undersöka eftersom impedansen hos ett oscilloskop eller multimeter kan påverka signalen eller spänningen på noden kraftigt. Signalutgångar med hög impedans är karakteristiska för vissa omvandlare (t.ex. kristallplockare); de kräver en mycket hög impedansbelastning från den förstärkare som de är anslutna till. Vakuumrörsförstärkare och fälteffekttransistorer levererar lättare högimpedansingångar än bipolära junction transistorbaserade förstärkare, även om strömbufferkretsar eller nedtrappningstransformatorer kan matcha en högimpedansingångskälla till en lågimpedansförstärkare.