Hindi, även känt som Khadi Boli, Khari Boli, tillhör den indoariska grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Det talas som förstaspråk främst i norra och centrala Indien av mer än 258 miljoner människor (Ethnologue). Det är det språk som förenar det flerspråkiga Indien, där det finns cirka 400 olika språk/dialekter. Utanför Indien talas hindi i Australien, Bangladesh, Belize, Bhutan, Botswana, Kanada, Djibouti, Ekvatorialguinea, Tyskland, Guyana, Kenya, Nepal, Nya Zeeland, Filippinerna, Singapore, Sint Maarten, Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Jemen och Zambia (Ethnologue). En sådan stor spridning gör hindi till ett av de mest talade språken i världen.

Hindi vs. Urdū

Namnet hindi är av persiskt ursprung. Perserna använde det för att referera till det indiska folket och till de språk de talade. Forskare postulerar att hindi utvecklades under 800-1000-talet från khari boli, talet runt Dehli som antogs av de muslimska inkräktarna för att kommunicera med lokalbefolkningen. Så småningom utvecklades det till en variant som kallas urdū (från turkiska ordu ”läger”), som kännetecknas av många lån från persiska och arabiska och som blev ett litterärt språk. Under tiden förblev ursprungsbefolkningens språk relativt fritt från lån från persiska och arabiska och lånade i stället ord och litterära konventioner från sanskrit. Detta språk blev hindi.

Som ett resultat av dessa olika influenser skrivs hindi med Devanagari-skriptet och hämtar en stor del av sitt ordförråd från sanskrit, medan Urdū skrivs med persisk-arabisk skrift och hämtar en stor del av sitt lexikon från persiska och arabiska. De två språken skiljer sig också på ett antal relativt obetydliga sätt i sitt ljudsystem och sin grammatik. Både hindi och urdū har använts som litterära språk med början på 1100-talet. Under inflytande av engelskan blomstrade hindi och urdū-litteraturen med början på 1700-talet.

Hindi och urdū har en gemensam vardaglig form som kallas hindustani. Hindustani uppnådde aldrig status som litterärt språk, även om Mahatma Gandhi använde det som en symbol för nationell enighet under Indiens kamp för självständighet från England.

Status

Hindi är det främsta officiella språket i Indiens unionsregering. Det är det primära språket för ungefär en tredjedel av Indiens 1,09 miljarder invånare. Hindi blev Indiens officiella språk 1965, även om Indiens konstitution också erkänner engelska plus 21 andra officiella språk.

Efter Indiens självständighet från Storbritannien 1947 åtog sig Indiens regering att standardisera språket. År 1958 publicerades ”A Basic Grammar of Modern Hindi” som ett resultat av arbetet i en av regeringen utsedd kommitté. Stavningen av hindi standardiserades och ett standardiserat system för att transkribera devanagari-alfabetet utarbetades.

Hindi och engelska

För att talare av Indiens cirka 400 språk/dialekter ska kunna fungera inom ett och samma land krävs något gemensamt språk. Valet av detta språk, som i Indien kallas ”länkspråket”, har varit en känslig politisk fråga sedan självständigheten 1947. Ansträngningarna för att nå samförstånd om ett enda nationellt språk som är godtagbart för alla de olika språkgemenskaperna har i stort sett misslyckats.

Både hindi och engelska används i stor utsträckning, och var och en av dem har sina egna anhängare. Å ena sidan hävdar infödda talare av hindi, som är koncentrerade till norra och centrala Indien, att engelskan är en kvarleva från Indiens koloniala förflutna. Eftersom det dessutom främst talas av landets utbildade elit är det för exklusivt för att vara Indiens officiella språk. Förespråkare av engelska hävdar å andra sidan att användningen av hindi är orättvis eftersom det missgynnar dem som måste lära sig det som andraspråk.

Utbildning i engelska fortsätter att vara en förutsättning för social status. Engelska är fortfarande det enda språket för högre utbildning inom nästan alla utbildningsområden. Kodväxling mellan hindi och engelska är extremt vanligt, särskilt bland utbildade indier.

Klicka på MLA:s interaktiva språkkarta för att ta reda på var hindi talas i USA.

Dialekter

Det finns många regionala varianter av talad hindi. Litterär hindi har fyra varianter: High Hindi, Nagari Hindi, Litterär Hindi och Standard Hindi.

Struktur

Ljudsystem

Ljudsystemet i hindi är ganska typiskt för indoariska språk.

Vokaler

Hindi har 11 orala vokalfonem, det vill säga ljud som skiljer ords betydelse åt. Vokaler kan vara orala eller nasala. Nasalisering gör en skillnad i ordbetydelse, t.ex, ak ’en växt’, ãk ’dra’.

• /i/ = ea i torv
• /I/ = i i pit
• /e/ = e i pet
• /ε/ = i i i girl
• /æ/ = a i pat
• /ə/ = a i ago
• /u/ = oo i too
• /ʊ/ = oo i good
• /// = oo i bog
• /α/ = a i bil

Konsonanter

Hindi/Urdu har ett stort konsonantförråd. Användningen av konsonantkluster är ytterst begränsad, även i lånade ord. De förekommer främst i initial och medial position. Endast en begränsad uppsättning konsonantkluster kan förekomma i slutet av ord. Konsonanter kan vara geminerade (dubblerade) i medial position.

Det exakta antalet konsonanter är svårt att fastställa på grund av regionala skillnader i uttalet. Dessutom är det också omdiskuterat i vilken utsträckning konsonantljud som endast förekommer i lånade ord bör betraktas som en del av standardhindi. I tabellen nedan anges inom parentes de konsonanter som inte förekommer i alla varianter av hindi och de som främst förekommer i lånade ljud.

.

.

.

.

.

• Det finns en kontrast mellan korta och långa konsonanter, e.g., pəta ’adress’ och pətta ’blad’.
• Det finns en kontrast mellan aspirerade kontra oaspirerade stopp och affrikater, inklusive stämda sådana, t.ex. p-pʰ, t-tʰ, k-kʰ, b-bʰ, d-dʰ, g-gʰ, /ʈ/-/ʈʰ/, osv. Aspirerade konsonanter produceras med en kraftig luftpuff.
• Det finns en kontrast mellan och apikala kontra retroflexa konsonanter, t.ex. /t/ – /ʈ/, /d/ – /ɖ/, /n/ – /ɳ/. Apikala konsonanter produceras med tungans spets i kontakt med munhålans tak, medan retroflexa konsonanter produceras med tungan böjd, så att dess undersida kommer i kontakt med munhålans tak.
• /ʋ/ realiseras ofta som /v/.
• /ʃ/ = sh i shop
• /tʃ/ = ch i chop
• /dʒ/ = j i job
• /j/ = y i yet

Stress

Stress i hindi/Urdu faller normalt på näst sista (dvs, näst sista) stavelsen i ett ord. Stressens placering i sig påverkar inte ordets betydelse.

Grammatik

Hindi är ett starkt böjt språk som använder prefix och suffix för att bilda ord och för att uttrycka grammatiska relationer. Hindi använder postpositioner snarare än prepositioner för att uttrycka olika fallförhållanden. Postpositioner kräver att substantiv används i snedställt kasus.

Namn

Hindiska substantiv är markerade för följande kategorier:

• antal: singular och plural;
• genus: maskulinum och femininum;
• kasus: Direkt kasus: direkt (nominativ), oblique och vokabulär;
• det direkta kasus används för att markera subjekt i meningar; det oblique kasuset används med postpositioner
• Det finns fyra deklinationsparadigm för maskulina substantiv och fyra deklinationsparadigm för feminina substantiv;
• adjektiv överensstämmer med de substantiv de modifierar i antal, genus och kasus;
• adjektiv har färre kasusformer än substantiv;
• pronomen har fler kasusformer än substantiv;
• 3:e personpronomen är detsamma som närliggande och avlägsna demonstrativ yəh ’detta’ och vəh ’det.’
• Det finns ett hederspronomen ap i andra person som används med både singular/plural och manliga/kvinnliga adressater.

Verver

Hindiska verb kännetecknas av följande:

• Hindiska verb förekommer i följande former: rot (kha ’äta’), imperfekt stam (khatA), perfekt stam (khayA) och infinitiv (khanA). Stammarna överensstämmer med substantiv i genus och antal;
• person: 1:a, 2:a, 2:a hedersord, 3:a;
• antal: singular och plural;
• tempus: presens, förfluten tid, framtid;
• tempusskillnad av presens vs. Förfluten tid uttrycks av hjälpverbet honA ’att vara’
• aspekt: imperfektiv och perfektiv;
• sätt: indikativ, imperativ, optativ.

Hövlighet

Två personers personliga pronomen är markerade för tre nivåer av hövlighet. Verben i andra person är också markerade för artighet.

• singularform tu (informell, extremt intim eller respektlös)
• singularform tum (informell och visar intimitet)
• pluralform ap (formell och respektfull).

ordföljd

Hindi:s ordföljd är typiskt sett Subjekt-Objekt-Verb. Modifieringsord föregår de substantiv de modifierar.

Vokabulär

På grund av hinduismens inflytande härstammar hindi till största delen av sitt ordförråd på hög nivå från sanskrit. Till följd av det muslimska inflytandet i norra Indien har hindi också många persiska, arabiska och turkiska lånord. På grund av islams inflytande har urduvokabulären en större andel låneord från persiska och arabiska än vad hindivokabulären har.

Här är några vanliga hindifraser i transkription och i Devanāgarī.

Nedan följer hindi siffror 0-10 i transkription.

Skrift

Hindi skrivs med Devanāgarī-skriptet, en ättling till Brāhmī-skriptet. Devanāgarī-skriptet används också för att skriva sanskrit, marathi och nepali. Det finns en ganska god överensstämmelse mellan tecknen och de ljud som de representerar. Devanāgarī-skriptet är ett stavelsebaserat skriftsystem där är varje stavelse består av en konsonant plus en inneboende vokal /ə/. Det finns ett antal regler som styr realiseringen av inneboende vokaler. Vokaler har olika uttryck i skrift beroende på om de är fristående eller följer efter en konsonant. Devanāgarī skrivs från vänster till höger. Meningar skiljs åt av vertikala linjer.

Ta en titt på artikel 1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna på devanāgarī och i romanisering.

– सभी मनुष्यों को गर्व और अधिकारों के मामले में जन्मजात स्वतन्त्रता और समानता प्राप्त है। उन्हे बुद्धि. और अन्तरआत्मा की देन है और परस्पर उन्हें भाईचारे के भाव से बर्ताव करना चाहिये ।

Alla människor föds fria och lika i värdighet och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör agera mot varandra i en anda av broderskap.

Visste du det?

Hindiska ord på engelska
Engliskan har lånat ett antal ord från hindi. Bland dem finns dessa välkända ord: