”Första gången jag hörde ”Bubbly” var faktiskt på CMT”, säger Joy, klämd på en enda sittplats tillsammans med Reeves, som också råkar vara hennes make. Joy, som tidigare var medlem i duon JaneDear Girls, är en mångårig Nashvillian och låtskrivare och som texansk medborgare och tidigare nominerad till CMT Awards har hon troligen den mest traditionellt ”country” stamtavlan i bandet. Men Caillat, som är känd för att ge sin musik en känsla av att Kalifornien möter Hawaii, har lämnat Stilla havet bakom sig och flyttat till Tennessee och bor inte långt från det här kaféet tillsammans med Young, en mångårig sideman och framgångsrik Hawaii-konstnär, som är hennes fästman. Och även om Mauis stränder kanske inte omedelbart verkar vara så lantliga i sig, så är det inte så mycket avstånd som man skulle kunna tro.
”Hawaii”, säger Reeves, ”är så lantligt som det bara går att vara. Stora öppna ytor, natur. Hawaii är superlandskap.” ”Super country”, från den inhemska stålgitarren till de ”paniolos” (Hawaiianska cowboys, i huvudsak) som Caillat sjunger om i bandets låt ”Gone West”. Den fungerar som en introduktion till gruppen i tonart av några Mumford & Sons eller Lumineers-esque stomp-clap-harmonier.
Den första singeln ”What Could’ve Been”, som släpptes via Triple Tigers Records, country-avdelningen av Nashville indie powerhouse Thirty Tigers, tar dock en annan vändning. Det är en ballad som inte låter alltför långt till vänster om allt som för närvarande snurrar på countryradion. Det är också tydligt berättande: som ett band som består av två engagerade par, är det inte precis som att sjunga om misslyckade romanser som är hämtade från deras aktuella dagböcker. Men det är den här typen av berättande låtskrivande som gjorde att de hamnade i countrymusiken, inte tvärtom. ”Det är bara där den typen av låtskrivande lever nu”, säger Reeves.
Det är inte så att Caillat ens behövde starta ett band. ”Bubbly” och låten ”Lucky”, som hon skrev tillsammans med Jason Mraz, strömmar fortfarande i höga siffror, tillsammans med spåret ”Breathe”, där hon samarbetade med Taylor Swift (ett annat tidigt country crossover-ögonblick). Hon har haft en hängiven fanskara med sig i åratal, samtidigt som hon spelat och skrivit med sina vänner – hennes konstnärliga relation med Reeves går tillbaka till 2005, när han var ny i Kalifornien och de började komponera låtar bara för skojs skull.
”Mina föräldrar lät honom flytta in i vårt hus”, minns Caillat. ”Vi hade ett jobb tillsammans på ett gym och vi skrev låtar hela helgen.” Några av dessa låtar skulle bli materialet till hennes debut Coco, som innehöll ”Bubbly”. Flera år senare åkte kvartetten ut med Caillat för att stödja hennes album The Malibu Sessions från 2016 på en akustisk, harmonidriven turné, och ”vi insåg hur roligt det var att stå på scen tillsammans”, säger hon. ”Så vi åkte tillbaka till Nashville och skrev den sommaren vår första låt.”
Att arbeta med några av countryns mest framgångsrika och respekterade låtskrivare, som Tom Douglas och Liz Rose, befäste deras nya inriktning.
”Vi hade en skrivsession med Tom Douglas och han uppmuntrade oss verkligen att fullfölja det här projektet”, säger Joy. ”Vi strävade efter att skriva musik från våra hjärtan och det är oftast berättande och textdrivet. Och det lämpar sig för countrymusik.” Därefter kom ett skivkontrakt med Triple Tigers, skivbolaget som även huserar Scotty McCreery, och en Grand Ole Opry-debut redan i oktober. ”What Could’ve Been” kommer att sändas till countryradion i juli och om reaktionerna som bandet fick från programledare på Country Radio Seminar i år är någon indikation kan den få ett visst liv i etern.
”Folk kom upp till oss och sa: ’Vi behöver mer harmonier'”, säger Joy.
Men det var Caillats mångåriga fans – inte countryradion – som Joy oroade sig mest för. ”Jag var verkligen orolig för dem. Skulle de säga: ’Vad är det som händer? Är hon med i ett band nu?” Joy säger. ”Men i stället har det varit tvärtom. De har nästan varit som ’Äntligen’.”