I genomsnitt dödas tre människor av kor varje år i Storbritannien. Jag googlade den statistiken i söndags, efter en femminutersperiod då jag fruktade att jag kunde vara en av dem.
I den senaste veckan har jag bott i en stuga i närheten av Aylesbury, på något av en skrivsuppehåll. Det var under en promenad för att rensa huvudet på min första dag här som jag stötte på ett dussin kor som började trampa i min riktning.
Jag var aldrig någon stor idrottsman i skolan. Men jag tror att till och med jag kunde ha kvalificerat mig för 200-metersloppet den dagen när jag sprang tillbaka till stugan, förföljd av en flock förbannade nötkreatur.
Mötet fick mig att tänka på rädsla. Sällan i mitt liv har jag känt att jag befunnit mig i betydande fysisk fara. Jag inser att det är en privilegierad position att befinna sig i – och också ett resultat av att jag aldrig har haft något intresse för fallskärmshoppning, bungyjump eller att lära mig köra en manuell bil.
Istället ägnade jag större delen av mitt liv åt en mer abstrakt rädsla: rädslan för att vara ensam. Var denna rädsla kom ifrån vet jag inte – men den är vanlig. Jag citerar ofta en studie från 2014 som visade att varannan person hellre skulle ge sig själv elchocker än att bli lämnad i ett rum med sina egna tankar. Rädslan visar sig även digitalt – enligt YouGov är 47 procent av oss oroliga för att skiljas från sina smarttelefoner (en procentandel som ökar markant bland de yngre generationerna).
Vi normaliserar denna rädsla så till den grad att populära råd om psykisk hälsa går under den nebulösa parollen ”Du är inte ensam”. Vi får lära oss sociala färdigheter i skolan – men aldrig färdigheter i ensamhet. I processen tänker vi sällan på hur försåtlig en rädsla för att vara ensam faktiskt är. Om du är rädd för att vara ensam kan det få allvarliga konsekvenser. För att bara nämna en handfull: rädsla för att vara ensam innebär att du är mer benägen att:
-
Var i ett missbrukande eller giftigt förhållande
-
Misslyckas i dina relationer och vänskapsrelationer
-
Negligerar ditt eget jag.tillväxt som kräver ensamhet
-
Släpp dina ambitioner – oavsett om det handlar om att se en film på bio eller resa till Japan – för att du inte kan hitta någon att göra dem tillsammans med
-
Känn dig alltid ensam och aldrig helt enkelt ensam
-
Var en främling för dig själv, och dina innersta värderingar och drömmar
Att övervinna en rädsla för att vara ensam kanske inte verkar vara ett lika omedelbart bekymmer som att undkomma en tolvstämmig koflock av kor. Men faktum är att om du aldrig konfronterar din rädsla för att vara ensam, blir du kvar i ett tillstånd där du alltid flyr. Du tillbringar regelbundet timmar under veckan med att få panik över att du inte har några eller få sociala planer för den kommande helgen. Du sväljer dina relationstvivel som ett dagligt C-vitamintillskott. Du ligger vaken på nätterna och undrar varför ditt gnistrande, socialt anslutna liv aldrig riktigt verkar vara tillräckligt.
Varken vi än försöker – vi kan inte, helt och hållet, undkomma att vara ensamma. Med författaren Sara Maitlands ord – How To Be Alone – ”Vi har kommit till ett kulturellt ögonblick då vi är livrädda för något som vi inte på ett tillförlitligt eller hälsosamt sätt kan undvika.”
I verkligheten är hotet från att vara ensam inte så stort som våra primitiva instinkter skulle få oss att tro. Inget dåligt kommer att hända om du tillbringar en natt ensam. Ingen kommer någonsin att kasta ut dig från en offentlig plats för att du är där ensam (med anmärkningsvärda undantag). Det kan kännas obekvämt att sitta ensam med sina egna tankar – men i allmänhet är det bara det.
Men eftersom rädslan för att vara ensam så sällan ifrågasätts krävs det ofta en stor livshändelse – en sorg, ett uppbrott, en flytt till ett annat land – innan vi blir motiverade att konfrontera den. Först då är det för att vi tvingas till det; för att vi känner att vi blir jagade. Jag lärde mig att vara ensam efter ett uppbrott som gjorde att jag hamnade i en situation som jag aldrig hade räknat med: jag var i slutet av tjugoårsåldern, bodde ensam och var en av de enda i min närmaste vänskapskrets som inte befann sig i ett seriöst förhållande.
Som jag ser tillbaka förändrade det uppbrottet – och den process som det utlöste – mitt liv. Jag har större självkänsla och självkännedom än någonsin tidigare. Jag är en starkare person nu när jag har övervunnit min rädsla. Jag är lyckligare. Tro det eller ej, men det har också revolutionerat mina mellanmänskliga relationer. Som bell hooks (som stiliserade sitt pseudonym med små bokstäver) skrev: ”Att veta hur man är ensam är centralt för konsten att älska. När vi kan vara ensamma kan vi vara med andra utan att använda dem som ett sätt att fly.”
Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om de sätt på vilka värdering av ensamhet kommer att förändra ditt liv också – och det tänker jag faktiskt göra. För nu räcker det med att säga att jag är mer rädd för kor än för att vara ensam.
-
Skriv dagbok: Detta är ett enkelt och rakt exempel på alonement, som hjälper dig att komma till tals med dina egna känslor.
-
Praktisera mindfulness: Ladda ner appen Headspace eller CALM och lär dig att sitta med dina egna tankar, även om det bara är i fem minuter.
-
Ta små steg: Börja med att ta en promenad i parken. Du kan alltid bygga upp till den där soloresan till Japan (pandemiberoende)
-
Diskutera den tid du spenderar ensam med dina vänner: Vi är i grunden sociala varelser, och att diskutera ensamtid kan hjälpa dig att känna dig normal och bekräftad i din strävan efter det. Du skulle bli förvånad över hur många människor som gör saker ensamma (föga förvånande har jag dessa samtal med människor ofta) men aldrig pratar om det eller lägger ut det på sociala medier. Vilket förstärker vår rädsla för att gå mot strömmen.
-
Tag en bok med dig på offentliga platser: Det hjälper dig att underlätta att ha en ”rekvisita” om du precis har börjat vänja dig vid att rättfärdiga ensamtid i offentligheten.
Prenumerera på nyhetsbrevet Alonement för att få veckovisa inslag om den tid du tillbringar ensam och varför den är viktig. Registrera dig gratis nu.