För en gångs skull kan vaccinmotståndarna vara något på spåren. Vill du se bara några av de kemikalier som pumpas in i barnens kroppar från ett genomsnittligt vaccin? Prova de här: Det kan vara en del av en vaccinering som är en del av ett vaccin, men som inte är helt okej. Det är ett under att våra barn någonsin klarar sig från barndomen.

Oh vänta, mitt fel! Detta är inte ingredienserna i ett vaccin. Det är ingredienserna i ett blåbär. Och samma sak gäller för bananer och ägg också.

En av de största missuppfattningarna hos antivaxxarna – och många andra – är att det finns någon binär skiljelinje mellan allt som är kemiskt (och därmed mycket dåligt) och naturligt (och därmed mycket bra). Men naturen är kemi ända ner till sista elektronen. För övrigt är du inget annat än kemi, och även om större delen av din kropp kanske består av kol, syre och väte, finns det en rejäl portion av sådana otäcka ämnen som litium, strontium, aluminium, kisel, bly, vanadin och arsenik strött in.

Det hindrar inte antivaxfolket från att tjoa om de påstådda gifterna i vacciner och att utmana de icke-troende att försöka – bara försöka – läsa bipacksedlarna och inte komma därifrån förskräckt. Okej, då gör vi det.

Bipacksedlar finns alla tillgängliga via Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health. Även om alla oroliga föräldrar är fria att läsa dem alla (och sedan prata med en läkare för att få perspektiv på vad de lär sig), ska vi fokusera på bara tre: difteri och stelkramp och mässling- påssjuka-rubellavaccin, samt ett av de många influensavaccinerna. U.S. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) tillhandahåller också en fullständig förteckning över alla ingredienser i alla vacciner, samt en förklaring av deras syfte. (Denna enkla tillgång till information ger för övrigt lögnen till antivaxxarnas påstående att vacciners innehållsämnen och potentiella biverkningar är en mörk hemlighet som hålls nära förborgad av en kabal av stora regeringar och stora läkemedelsföretag.)

Av alla innehållsämnen i vanliga vacciner är det metallerna som får antivaxxarna att bli mest upprörda – närmare bestämt thimerosal och aluminium. Thimerosal är den riktiga skurken, eftersom det är en form av kvicksilver, ett känt neurotoxin. Men nyckelordet här är form av kvicksilver – och alla former är inte lika. Som Världshälsoorganisationen klargör är det metylkvicksilver som orsakar problem, eftersom det tenderar att stanna kvar i kroppen – med en halveringstid på sex veckor – och samlas i vävnader.

Etylkvicksilver är den typ som används som konserveringsmedel i en liten minoritet av vacciner – mestadels influensavaccin och några få flerdosformuleringar – och är ett helt annat kemiskt odjur. Det bearbetas i tarmen, vilket innebär att det rör sig genom och ut ur systemet snabbt, med en halveringstid på mindre än en vecka. Det används i ytterst små mängder i de vacciner där det förekommer, och trots alla skrämselhistorier har det aldrig funnits några som helst vetenskapliga bevis för att det skulle vara skadligt.

”Bara för att något i stora mängder är dåligt för dig betyder det inte att något i små mängder är det”, säger dr. Jeffrey Weiser, ordförande för avdelningen för mikrobiologi vid New York University Medical School.

Vi skulle dessutom vara mycket fattigare om inte thimerosal fanns i de vacciner som behöver det. Den läxan lärdes tidigt och smärtsamt 1928, när ett dussin barn i den australiensiska staden Bundaberg dödades av ett difterivaccin som hade varit infekterat med stafylokocker. Svaret var inte att sluta vaccinera – av de 125 000 barn som föddes i Australien varje år på den tiden dog 500 av difteri – utan att göra vaccinerna sterila och säkra.

”Det är viktigt att bibehålla sterilitet i vacciner, och det är därför som thimerosal ingår”, säger Weiser.

Aluminium är ännu mindre oroande. Det ingår i vacciner som en adjuvant – eller immunsystemsstimulerande – och om du vill undvika metallen helt och hållet, ja, då har du liksom kommit till fel planet. Aluminium finns i överflöd i miljön, det är vanligt vid matberedning och det har en låg toxicitet även i stora mängder. Så länge din diet inte innefattar att du äter en hel rulle folie då och då är du förmodligen okej.

De största icke-metallmonstren på antivaxxarnas fiende-lista är formaldehyd och formalin. I ärlighetens namn låter inget av dem särskilt barnvänligt, men hur de låter och vad de faktiskt gör är helt olika. Det enda som varken formaldehyd eller formalin dödar i ett vaccin är det virus som används för att utlösa immunreaktionen från början. Den koncentration som återstår efter att vaccinet har bearbetats fullständigt är försvinnande liten och helt ofarlig – vilket miljarder sprutor som administrerats sedan Jonas Salk fulländade det dödade virusvaccinet mot polio 1955 har bevisat.

Och vad gäller de andra kemiska bovarna? Nästan varenda en av dem har åtminstone någon analog i livsmedel, i miljön, i modersmjölksersättning och till och med i bröstmjölk. Många av dem skulle också vara farliga, till och med dödliga, om de administrerades isolerat eller i stora mängder – vilket är exakt varför det inte finns något vaccin som någonsin har tillverkats som gör något av dessa saker.

Biverkningarna som anges i vaccinförpackningarna är en ännu skrämmande läsning än ingrediensförteckningen. Men även här måste vi bli smartare – och i det här fallet skulle man kunna tro att vi skulle vara vana vid sådana saker vid det här laget. Listan över de ofta dödliga biverkningar som kan orsakas av vissa receptbelagda läkemedel har blivit lite mer än läkemedelsreklamens muzak – något som surrar runt omkring dig men som du för länge sedan har slutat att lägga märke till.

Skälet till offentliggörandet i båda fallen är enkelt: om en möjlig biverkning av ett läkemedel så mycket som har observerats – oavsett hur sällsynt det är och oavsett avsaknaden av fastställt orsakssamband – måste den tas med i varningslistan. I vissa fall är biverkningarna verkliga. Precis som människor som tar statiner verkligen kan drabbas av sömnlöshet kan ett vaccinerat barn verkligen bli kortvarigt febrigt eller kräsen. (CDC har en fullständig förteckning över alla risker som är förknippade med alla vacciner, med odds och förklaringar inkluderade). Men att överhuvudtaget nämna en biverkning handlar oftast mindre om att varna människor för en verklig risk och mer om att kryssa i en regelbokstav.

”Om man tittar på enorma populationer av barn och vuxna som fått dessa vacciner”, säger Weiser, ”har det helt enkelt inte funnits några betydande problem.”

Inget av detta kommer att hindra antivaccinationsfolket från att hävda motsatsen eller att se konspirationer där det inte finns några. Det är först när ett verkligt problem uppstår – när ett ovaccinerat barn insjuknar i en sjukdom som kan förebyggas – som alltför många av dem lyssnar. Och då är det för sent.

Skriv till Jeffrey Kluger på [email protected].