Nålarna i en tatueringsmaskin slår mellan 50 och 3 000 gånger per minut genom epidermis, det yttre hudlagret, och driver in bläcket i dermis, det djupare lagret som är fläckigt med nerver och blodkärl.

Varje gång som nålen tränger in orsakar den ett sår som varnar kroppens immunsystem för att påbörja en inflammationsprocess. Den signalen skickar immunförsvarets celler i rasande fart till platsen för såret. Särskilda celler som kallas makrofager kommer till undsättning och äter upp färgämnet i ett försök att ”städa upp” den inflammation som det orsakar. Resten av färgämnet sugs upp av hudceller som kallas fibroblaster. Fibroblasterna, tillsammans med många av makrofagerna, förblir svävande i dermis i all evighet.

Placering av tatueringsbläck

Tatueringsprocessen orsakar skador på epidermis, den epidermala-dermala förbindelsen och det papillära skiktet (det översta skiktet) i dermis. Dessa lager verkar homogeniserade (eller med andra ord som mos) direkt efter tatueringsprocessen. Själva bläcket sprids till en början som fina korn i den övre dermis men aggregeras till mer koncentrerade områden efter 7-13 dagar.

Likt alla skador är den första reaktionen att stoppa blödningen, följt av vävnadssvullnad och migration av icke-residenta immunceller till området. De ”automatiska svarsimmuncellerna” är mestadels neutrofiler och senare makrofager. De är fagocytiska celler som ”sväljer” skräp för att städa upp området och sedan lämnar området via lymfkärlen. Detta är omfattningen av ett immunsvar om inte en allergisk reaktion inträffar eller en infektion uppstår. Vävnaden repareras och/eller regenereras sedan av fibroblaster. Till en början är den vävnad som bildas känd som granulationsvävnad (tänk färskt ärr, rosa och mjukt), som senare mognar till fibrös vävnad (tänk gammalt ärr).

Steg för spridning av tatueringsbläck

Inledningsvis tas bläcket upp av keratinocyter och fagocytiska celler (inklusive fibroblaster, makrofager och mastceller).

Vid en månad håller epidermis basalmembran (epidermalt-dermalt övergångsstället) på att reformeras och basalcellerna innehåller bläck. I dermis är bläckinnehållande fagocytiska celler koncentrerade längs den epidermalt-dermala gränsen under ett lager granulationsvävnad som är omgivet av kollagen. Bläck elimineras fortfarande genom epidermis med bläck närvarande i keratinocyter, makrofager och fibroblaster.

Vid två till tre månader är epidermis basalmembran helt ombildad, vilket förhindrar ytterligare förlust av bläck genom epidermis. Bläck finns nu i dermala fibroblaster. De flesta av dessa fibroblaster som innehåller bläck finns under ett lager av fibrös vävnad som har ersatt granulationsvävnaden. Ett nätverk av bindväv omger och fångar effektivt dessa fibroblaster. Man antar att dessa fibroblaster är de celler som ger tatueringar deras livslängd.
Snart efter att tatueringen tagits emot, en månad efter och två till tre månader efter. Lägg märke till reformationen av den epitelial-dermala gränsen med tiden och koncentrationen av bläck precis under den.

Varför bleknar tatueringsbläck med tiden?

Det är omdiskuterat om alla bläckpartiklar finns i fibroblasterna, eller om en del finns kvar som extracellulära aggregationer av bläck. Livslängden för de fibroblaster som innehåller bläck är inte heller känd. Förmodligen flyttas bläckpartiklarna med tiden in i den djupare läderhuden på grund av rörliga fagocytiska celler (tänk immunceller), vilket gör att tatueringen ser blåaktig, blekad och suddig ut. Undersökning av äldre tatueringar (t.ex. 40 år) visar att bläcket finns i den djupa läderhuden, och finns även i lokala lymfkörtlar. Eftersom vissa typer av fagocytiska immunceller migrerar till lymfkörtlar för att ”presentera sina varor”, stämmer upptäckten av bläck i lymfkörtlar överens med teorin om att fagocytiska celler är orsaken till bläckets förflyttning.

Solexponering på tatueringar

Solexponering är lika med solskador, vare sig man inser det eller inte. Langerhansceller, en typ av dendritiska celler, finns i hela epidermis, men är mest lokaliserade i stratum spinosum. Vid solexponering kommer många Langerhansceller att genomgå apoptos (en typ av celldöd där cellen delas upp i många små fragment) medan andra migrerar in i dermis och en mindre inflammatorisk reaktion uppstår. Den inflammatoriska reaktionen är inte begränsad till epidermis utan omfattar även dermis. En sådan reaktion leder till att fler fagocytiska immunceller rekryteras till området.

Med förekomsten av större mängder migrerande fagocytiska celler än normalt ökar risken för att bläcket rör sig, vilket påskyndar tatueringens blekning.

Förstå riskerna med tatuering

Tatueringar gör intrång i huden, vilket innebär att hudinfektioner och andra komplikationer är möjliga, bland annat:

• Allergiska reaktioner: Tatueringsfärgämnen, särskilt röda, gröna, gula och blå färgämnen, kan orsaka allergiska hudreaktioner. Detta kan inträffa även flera år efter att du fått din tatuering.
• Hudinfektioner: En hudinfektion kan vara möjlig efter tatuering.
• Andra hudproblem: Ibland bildas knölar som kallas granulom runt tatueringsbläck. Tatuering kan också leda till keloider.
• Blodburna sjukdomar: Om tatueringsutrustningen som används för att skapa din tatuering är kontaminerad med infekterat blod kan du få olika blodburna sjukdomar som t.ex. stelkramp, hepatit B och hepatit C.
• Komplikationer vid magnetröntgen: I sällsynta fall kan tatueringar eller permanent smink orsaka svullnad eller sveda i de drabbade områdena under magnetkameraundersökningar.

Läkarvård kan behövas om du får en allergisk reaktion på tatueringsbläcket eller om du får en infektion eller andra hudproblem i närheten av din tatuering.

Lymfsystemets roll

När vi talar om tatuering måste vi också nämna kroppens lymfsystem.

Vad är lymfsystemet?

Lymfsystemet är ett nätverk av vävnader och organ som hjälper till att befria kroppen från gifter, avfall och andra oönskade ämnen. Lymfsystemets primära funktion är att transportera lymfa, en vätska som innehåller infektionsbekämpande vita blodkroppar, genom hela kroppen.

Lymfsystemet består främst av lymfkärl, som liknar cirkulationssystemets vener och kapillärer. Kärlen är kopplade till lymfkörtlar, där lymfan filtreras. Mandlarna, adenoiderna, mjälten och thymus är alla en del av lymfsystemet.