Vårt videoteam har spelat in den här korta dokumentären om Whitney Plantation, ett museum i Louisiana som helt och hållet är inriktat på slaveriet:

I Country Roads Magazine beskriver Chris Turner-Neal sin upplevelse av Whitney Plantation och dess ”viscerala kraft”:

Statyer av barn, som är gjorda av mörk lera – i likhet med terrakotta men mörkare för att återspegla hudfärgen hos dem som avbildas – finns på tomten och längs rundvandringsvägen. Varje staty är skapad av skulptören Woodrow Nash och representerar ett verkligt barn som bodde och arbetade på plantagen. De är en rå och oförsonlig vädjan till känslor: att skydda barn är en av de få ädla mänskliga instinkterna, och slavmästarna utnyttjade barnen lika mycket som de människor som vi nu kallar ”rovdjur”.

Ägaren till Whitney Plantation, John J. Cummings, III, skrev en debattartikel i Washington Post förra året:

I USA finns mer än 35 000 museer som minns vår nations kultur och historia. Bland dessa är återupplivade plantager som minner den gamla södern populära, hyllade som ”bastioner av förnämlig kultur”, som det heter på en officiell webbplats i New Orleans, och som monument över den lantliga skönheten i en svunnen tid. Många har romantiserats som turistattraktioner och bröllopsplatser. Men inget av dem har varit ägnat åt att berätta historien om de människor som upprätthöll dem – slavarna.

I själva verket hade USA inte ett enda museum som var helt och hållet ägnat åt slaveriet förrän i december förra året, då jag öppnade det allra första.

Men flera av Atlantens läsare ifrågasatte om museet verkligen är det första i sitt slag. (Förresten erbjuder Whitney Plantation’s webbplats en snävare beskrivning, där man kallar sig ”det enda plantage-museet i Louisiana med fokus på slaveri”). En läsare nämner Lest We Forget Black Holocaust Museum of Slavery i Philadelphia. I Cincinnati finns National Underground Railroad Freedom Center. Följande läsare pekar på Charles H. Wright Museum of African American History – som inte helt ägnar sig åt slaveri men som ändå är anmärkningsvärt:

Charles H. Wright Museum har en omfattande, interaktiv, genomgångsutställning om slaveri, som slutar i en kopia av ett slavskepp. Det är ett av de mest kraftfulla och insiktsfulla museer jag någonsin varit på. Den som skulle säga att Charles H. Wright-museet inte är ”dedikerat” till slaverihistoria, eller att det är en bisyssla, har uppenbarligen aldrig varit där.

Och när vi blickar framåt lyfter en artikel i New York Times fram planerna på ett slaverimuseum i Rhode Island ”med inriktning på transatlantisk slavhandel, slaveri och Nordens delaktighet”. Det är planerat att öppna nästa år. I Times artikel nämns kort Whitney Plantation tillsammans med ett annat museum – Old Slave Mart Museum i South Carolina – som påstås ha ”fungerat sporadiskt sedan 1938”. Om du känner till några andra bra exempel, skicka oss ett mejl.

Det är värt att notera att amerikanerna var nära att få ett helt nationellt museum tillägnat slaveriet:

År 2001 tillkännagav Douglas Wilder, en före detta guvernör i Virginia och den förste valda svarta guvernören i landet, att han hade för avsikt att bygga ett museum som skulle bli det första att ge slaveriet dess rätta plats – inte som en del av sydstaternas eller den afro-amerikanska historien, utan som en väsentlig del av förståelsen av den amerikanska historien i allmänhet. Museet, som döptes till United States National Slavery Museum, skulle byggas på 38 tunnland längs Rappahannockfloden i Fredericksburg, Va. Wilder, som var sonson till slavar, gav C. C. Pei, en son till I. M. Pei, i uppdrag att utforma huvudbyggnaden, som skulle kompletteras med en kopia i full skala av ett slavskepp. Ett antal framstående afroamerikaner, däribland Bill Cosby, utlovade miljontals dollar i stöd vid fondarrangemang med svarta slipsar.

Den ambition som omgav projektets start överskuggades dock snart av åratal av fallgropar. År 2008 fanns det inte tillräckligt med donationer för att betala fastighetsskatt, än mindre för att påbörja byggandet. 2011 ansökte den ideella organisation som ansvarade för projektet om konkursskydd.

Men även om dessa ansträngningar kan ha stannat av är det planerat att Smithsonians National Museum of African American History and Culture ska öppna i höst. Det nya museet, som ligger på National Mall, kommer enligt uppgift att vara uppdelat i tio ”stora” gallerier – varav ett har titeln ”Slaveri och frihet”.”

Uppdatering från en läsare som flaggar för ett annat anmärkningsvärt museum:

Father Moses Berry i Ash Grove, Missouri, driver Ozarks Afro-American Heritage Museum, med en betydande betoning på slaveriets historia i området, som visas med det uttalade målet att konfrontera den aspekten av områdets, och landets, förflutna. En slående artefakt är ett halsjärn som användes i slavhandeln och som han tydligen uppmuntrar besökarna att prova själva. För mer information, se denna NYT-artikel från 2010, ”Black Priest Shares Past, Enlightening White Town.”