Diskutrymmeövervakning anses vara en mycket viktig uppgift när man arbetar med en enhet, oavsett om det är en mobiltelefon, bärbar dator, stationär dator eller till och med en surfplatta. Det är viktigt att säkerställa att alla enheter fungerar korrekt genom att hålla ett öga på diskutrymmet. Detta hjälper dig att identifiera de program eller applikationer som använder en stor mängd utrymme och informerar dig om du är på väg att få slut på diskutrymme.
Som alla andra operativsystem erbjuder även Linux flera sätt att hålla koll på diskutrymmet på din enhet, inklusive både CLI-baserade och GUI-baserade metoder. I Linux utförs dock de flesta åtgärder via kommandoraden. Därför är det troligare att Linuxanvändare är intresserade av metoder för att kontrollera diskutrymme via kommandoraden. Det är därför som vår diskussion idag enbart kommer att kretsa kring metoder för att kontrollera diskutrymme i Linux via kommandoraden.
Notera: Alla metoder som visas nedan har testats i Linux Mint 20.
Kontroll av diskutrymme i Linux från kommandoraden
Det finns flera sätt att kontrollera diskutrymmet i Linux, men de mest effektiva som involverar kommandoradsgränssnittet har presenterats nedan.
Metod 1: Användning av df-kommandot
Kommandot df står för Disk Filesystem och är ett inbyggt verktyg i de olika varianterna av operativsystemet Linux. Kommandot df används för att övervaka utnyttjandet av diskutrymmet samt det totala tillgängliga utrymmet. För att kontrollera diskutrymmet med hjälp av det här verktyget går du tillväga på följande sätt:
Först startar du terminalen i Linux Mint 20 genom att klicka på dess skrivbordsikon, som visas i bilden nedan:
När du har startat terminalen i Linux Mint 20 utför du följande kommando i terminalen:
Att köra det här kommandot kommer att visa det totala utrymmet för hela filsystemet, det totala använda utrymmet samt det tillgängliga utrymmet, tillsammans med en del annan information, som visas i följande bild:
Metod 2: Användning av kommandot df med flaggan -a
Kommandot df kan också användas tillsammans med flaggan -a, som används för att visa diskutrymmet för alla filsystem (dvs.e., ditt faktiska filsystem och även de falska filsystemen). Utför stegen nedan för att använda kommandot df med flaggan -a:
Starta terminalen i Linux Mint 20 och utför kommandot som visas nedan:
Utmatningen av det här kommandot kommer att vara ganska stor och du kommer att behöva bläddra i terminalen för att se hela utmatningen. Detta beror på att flaggan -a inte bara skriver ut diskutrymmet för ett enskilt filsystem, utan för alla tillgängliga filsystem.
Metod 3: Användning av df-kommandot med flaggan -h:
Vissa tekniska termer kanske inte är lätta att förstå för en ny användare. Till exempel kan du se en kolumn med namnet ”1K-blocks” i utdata från båda metoderna som diskuterats ovan. Denna kolumn representerar det totala antalet ”1K-block” som finns i varje filsystem. Med andra ord är detta filsystemets storlek i byte, vilket kan vara svårt att tolka och memorera. I grund och botten är det ett tekniskt sätt att representera storleken på varje filsystem, men det är inte så intuitivt för en lekman. Därför kan flaggan -h användas tillsammans med kommandot df för att visa diskutrymmet i ett mer människoläsbart format. För att åstadkomma detta följer du stegen nedan:
Lansera Linux Mint 20-terminalen enligt förklaringen ovan och utför sedan följande kommando:
Att köra det här kommandot kommer att visa diskutrymmet i ditt filsystem på ett sätt som du enkelt kommer att kunna tolka, dvs, diskutrymmet visas i megabyte (MB), gigabyte (GB) osv. Du kan se denna utdata i bilden nedan:
På samma sätt kan du också använda flaggorna -k och -m tillsammans med kommandot df för att kontrollera diskutrymmet i Linux via kommandoraden i kilobyte respektive megabyte. Detta kan göras om du behöver diskutrymmet i en viss enhet för ett visst ändamål. Genom att tillåta detta ger kommandot eller verktyget df dig flexibiliteten att kontrollera ditt diskutrymme i det format du föredrar.
Slutsats
Denna artikel visade dig hur du kontrollerar det tillgängliga diskutrymmet i en enhet med hjälp av kommandoraden i Linux. Alla de tre metoderna som beskrivs ovan var en variant av kommandot df. Du kan enkelt använda kommandot df för att kontrollera diskutrymmet i Linux från kommandoraden genom att justera flaggorna enligt dina behov. Eller så kan du helt enkelt använda det här kommandot ensamt och utan flaggor. Utdata från det här kommandot hjälper dig att se din nuvarande användning av diskutrymme och mängden ledigt utrymme.
Avse de användningsområden för df-kommandot som diskuteras i den här artikeln kan det här kommandot också användas för att kontrollera diskutrymmet för ett specifikt filsystem, för att känna till de totala, tillgängliga och använda inoderna i ett filsystem, för att kontrollera typen av varje filsystem, för att filtrera ut filsystem baserade på en viss typ, och mycket mer. Alla dessa användningsområden ligger dock utanför den här artikelns räckvidd. Därför har vi endast fokuserat på de användningsfall av kommandot df som är inriktade på att kontrollera diskutrymmet.