av Narda Robinson

Kelp, en stor tång från kategorin brunalger (ordningen Laminariales), är den rikaste källan till naturligt förekommande jod.1 Det är en av de produkter som verkar ofarliga men som i själva verket kan vara farliga på grund av sitt höga och något oförutsägbara jodinnehåll.2

Infört jod påverkar sköldkörtelfunktionen, oavsett om det kommer från livsmedel, kosttillskott, kinesiska örtblandningar eller läkemedel. Medicinska källor till överskott av jod är bland annat läkemedel (t.ex. amiodaron), röntgenkontrastmedel och topiska antiseptika.

Reklamen för tillskott av tång för hundar skryter om dess fördelar för vitalitet, immunitet och ”sköldkörtelns korrekta funktion”.3 Tång förekommer ofta som en starkt marknadsförd kostingrediens som ingår i hemmagjorda råa dieter. Med tanke på att många är benägna att tro att ”mer är bättre” kan dock den totala mängden jod som intas dag efter dag från både tillskotts- och dietkällor visa sig vara skadlig för ett djurs sköldkörtelstatus och hälsa.

”Inaktiv ingrediens”

Kelp kan också dyka upp som en ”inaktiv ingrediens” i produkter som till exempel selentillskott, även om mängden jod från en sats till en annan kan variera avsevärt.4 Oavsett källa kan dessa Laminaria makroalger störa sköldkörtelsubstitutionsbehandling, påverka patienter med redan existerande sköldkörtelstörningar negativt eller omkullkasta en i övrigt euthyroid status.5-6-7

En 39-årig kvinna med all multinodulär struma ordinerades till exempel ett örtte med stora mängder kelp, Sargassum weed och kombu av en kinesisk medicinare. Växtblandningen gav upphov till en jodinducerad thryrotoxikos som krävde läkemedelsbehandling mot sköldkörteln.8 Författarna till denna fallrapport rådde: ”atienter med känd sköldkörtelsjukdom bör rekommenderas att undvika alla komplementära och alternativa läkemedel som innehåller jod. ”9 Trots detta marknadsförs kinesiska örter med sargassum och laminaria för hundar, katter och hästar med hypertyreoidism, dock med icke-offentliggjorda mängder av jodhaltiga ingredienser.10-11

Kelp-tunga dieter, som marknadsförs som viktminskningsmetoder för människor, har visat sig orsaka ”myxödem”,12 en manifestation av hypotyreos som kännetecknas av torr hud och vaxartade, icke-prickande ödem runt läppar och näsa, som ofta åtföljs av försämrad mental skärpa och minskad fysisk aktivitet.

Effekter på sköldkörteln

Kelp kan faktiskt leda till antingen hypotyreoidism eller hypertyreoidism beroende på patientens sköldkörtelhormonmetabolism. Avbrytande av produkten kan eller kan inte lösa problemet. Intag av tång tillsammans med levotyroxinmedicin eller annan sköldkörtelersättning kan leda till hypertyreoidism eller tyreotoxikos.13

Oro för att tångtillskott ska orsaka sköldkörtelinflammation eller andra problem har cirkulerat inom veterinärmedicinen i åratal, men lite arbete har gjorts för att dokumentera orsak och verkan hos hundar och katter. Däremot har rapporter som kopplar tång till endokrina avvikelser samlats i den humanmedicinska litteraturen under det senaste decenniet.

Sköldkörteln har inneboende autoreglerande mekanismer för att hantera överskott av cirkulerande jod, men stora mängder kan tillfälligt hämma oxidationsprocessen av jod, vilket är det viktiga första steget i produktionen av sköldkörtelhormon.14 Denna hämmande process, känd som den akuta Wolff-Chaikoff-effekten, övervinns efter cirka 48 timmar hos människor, vilket gör att syntesen av sköldkörtelhormon kan normaliseras.

Patienter med underliggande avvikelser i sköldkörteln kan dock misslyckas med att utföra en framgångsrik ”flykt” från Wolff-Chaikoff-effekten, och drabbas av antingen hypo- eller hypertyreos som svar på överskott av jodid. Åtminstone hos människor är dessa två disparata resultat relaterade till skillnader i känslighet för den jodrelaterade hämmningen av hormonbiosyntesen.15 Med andra ord blir patienter med överkänslighet för avstängningen hypotyreos, medan de med sänkt känslighet går in i ett hypertyreostillstånd.

Rekommendationer

Den rekommenderade dagliga dosen (RDA) för människans intag av jod sträcker sig från 40 mikrogram (mcg) till 200 mcg. RDA för jod för de flesta djur är okänt; en källa rapporterar att det är cirka 15 mcg/kg dagligen för hundar och 100 mcg per dag för katter.16 Mängden jod i tillskott av tång varierar, men når ofta upp till tiotals till hundratals gånger RDA för någon art.17

Riskerna med växtbaserade tillskott av tång är inte begränsade till enbart deras jodinnehåll. Ett fall av potentiell arsenikförgiftning sekundärt till ett tångtillskott fick folkhälsoforskare att undersöka omfattningen av arsenikkontaminering i kommersiellt tillgängliga tångprodukter, genom att analysera nio prover som slumpmässigt tagits från hälsokostbutiker i Kalifornien.18

De hittade påvisbara arseniknivåer, högre än Food and Drug Administrations toleransnivå på 0,5 till 2 ppm, i åtta av de nio representativa produkterna. Inget av kosttillskotten innehöll varningar på etiketten om att kosttillskotten kunde vara förorenade med arsenik eller andra tungmetaller.

Kronisk arseniktoxicitet påverkar det perifera och centrala nervsystemet och leder till perifera neuropatier, kognitiva brister, muskelsvaghet, hepatomegali, gastrointestinala besvär, hudmissbildningar, diffus alopeci och subkutana ödem.19

Som författarna noterade: ”Det är olyckligt att en terapi som marknadsförs (på etiketten) som bidragande till ’vitalt liv och välbefinnande’ skulle ha potentiellt osäkra arseniknivåer.”

De drar följande slutsats: ”Med tanke på de många studier som visar på osäkra nivåer av tungmetaller i växtbaserade kostpreparat, det ökande antalet fallrapporter som kopplar samman förgiftningar av tungmetaller med intag av växtbaserade kosttillskott och den ökande populariteten av växtbaserade läkemedel för självmedicinering hos allmänheten, är det klokt att företagen visar på säkerhet och effektivitet innan deras produkter släpps ut på marknaden. Koncentrationer av material som ingår i preparaten, liksom förväntade fördelar och potentiella biverkningar, bör studeras, standardiseras och märkas korrekt.” 20

Dr Robinson, DVM, DO, Dipl. ABMA, FAAMA, övervakar den kompletterande veterinärutbildningen vid Colorado State University.

<HOME>

FOOTNOTES

1. Martinelango PK, Tian K och Dasgupta PK. Perklorat i havsvatten, biokoncentration av jodid och perklorat hos olika tångarter. Analytica Chimica Acta. 2006;567:100-107.
2. Mussig K, Thamer C, Bares R, et al. Fallrapport. Jodinducerad tyreotoxikos efter intag av tånginnehållande te. J Gen Intern Med. 2006;21:C11-C14.
3. The Dog Bowl. Kelp för hundar. Skaffades på http://www.thedogbowl.com/PPF/category_ID/0_71/dogbowl.asp den 02-20-11.
4. Arum SM, He X, and Braverman LE. Överskott av jod från en oväntad källa. N Engl J Med. 2009;360(4):424-426.
5. Miller LG. Växtbaserade läkemedel. Utvalda kliniska överväganden med fokus på kända eller potentiella interaktioner mellan örter och läkemedel. Arch Intern Med. 1998;158:2200-2211.
6. Shilo S och Hirsch HJ. Jodinducerad hypertyreoidism hos en patient med normal sköldkörtel. Postgraduate Medical Journal. 1986;62:661-662.
7. Clark CD, Bassett B och Burge MR. Effekter av tillskott av tång på sköldkörtelfunktionen hos euthyroida personer. Endocrine Practice. 2003;9(5):363-369.
8. Mussig K, Thamer C, Bares R, et al. Fallrapport. Jodinducerad tyreotoxikos efter intag av tånginnehållande te. J Gen Intern Med. 2006;21:C11-C14.
9. Mussig K, Thamer C, Bares R, et al. Fallrapport. Jodinducerad tyreotoxikos efter intag av tånginnehållande te. J Gen Intern Med. 2006;21:C11-C14.
10. Xie H. Chinese Veterinary Herbal Handbook, 2nd edition. Chi Institute of Chinese Medicine, s. 99-100.
11. Dr Xie’s Jing-Tang herbal Inc. Snabbt urval av kinesiska örtformler baserat på kliniska förhållanden. Skaffas på http://www.tcvm.com/doc/handbook.pdf den 022011. P. 23
12. Miller LG. Herbal Medicinals. Utvalda kliniska överväganden med fokus på kända eller potentiella interaktioner mellan örter och läkemedel. Arch Intern Med. 1998;158:2200-2211.
13. Miller LG. Herbal Medicinals. Utvalda kliniska överväganden med fokus på kända eller potentiella interaktioner mellan örter och läkemedel. Arch Intern Med. 1998;158:2200-2211.
14. Mussig K, Thamer C, Bares R, et al. Fallrapport. Jodinducerad tyreotoxikos efter intag av tånginnehållande te. J Gen Intern Med. 2006;21:C11-C14.
15. Mussig K, Thamer C, Bares R, et al. Fallrapport. Jodinducerad tyreotoxikos efter intag av tånginnehållande te. J Gen Intern Med. 2006;21:C11-C14.
16. Riviere JE och Papich MG. Veterinary Pharmacology and Therapeutics, 9th edition. Wiley and Sons, 2009, s. 736.
17. Teas J, Pino S, Critchley A, et al. Variabilitet i jodinnehållet i vanliga kommersiellt tillgängliga ätliga alger. Thyroid. 2004;14(10):836-841.
18. Amster E, Tiwary A och Schenker MB. Fallbeskrivning: Potentiell arsenikförgiftning till följd av ett växtbaserat tillskott av tång. Environ Health Perspect. 2007;115:606-608.
19. Amster E, Tiwary A och Schenker MB. Fallbeskrivning: Potentiell arsenikförgiftning till följd av ett växtbaserat tångtillskott. Environ Health Perspect. 2007;115:606-608.
20. Amster E, Tiwary A och Schenker MB. Case report: Potentiell arsenikförgiftning till följd av ett växtbaserat tångtillskott. Environ Health Perspect. 2007;115:606-608.