Hur skrevs de fyra evangelierna?

I slutändan spelar de exakta datumen ingen roll ur ett trosperspektiv. Det viktiga är att de är gudomligt inspirerade och därmed auktoritativa för tron.

Hur som helst, genom att visa att evangelierna skrevs under det första århundradet, inom några decennier efter Jesu liv, stärker vi deras trovärdighet även ur ett sekulärt perspektiv.

I dag erkänner i stort sett alla forskare – vare sig de är skeptiska eller troende – att evangelierna är dokument från det första århundradet.

Den verkliga frågan är hur tidigt under det första århundradet de skrevs.

Det är vad vi kommer att undersöka i den här serien.

Akternas betydelse

För mer än hundra år sedan publicerade den liberale tyske forskaren Adolf von Harnack ett arbete med titeln The Date of the Acts and the Synoptic Gospels där han tog upp denna fråga.

Som titeln antyder, betraktade han datumet för Apostlagärningarna först, med motiveringen att det är lättare att fastställa detta datum och sedan bestämma datumen för de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) i förhållande till det.

Aktlagärerna är viktiga eftersom de är fortsättningen på Lukasevangeliet (Apostlagärningarna 1:1-2), så datumet för Apostlagärningarna bestämmer det senaste möjliga datumet för Lukas.

Så … när skrevs Apostlagärningarna?

Ditt plötsliga slut

De första tolv kapitlen i Apostlagärningarna handlar huvudsakligen om Petrus, och från och med kapitel 13 står Paulus i fokus för berättelsen.

Med början i kapitel 21 gör Paulus en ödesdiger resa till Jerusalem, och blir på vägen dit profetiskt varnad för att han kommer att bli arresterad om han går dit. Detta händer verkligen, och resten av boken ägnas åt konsekvenserna av denna händelse.

Paulus tillbringar flera år i häkte, och i kapitel 25 inträffar en vändpunkt när den nya romerska guvernören, Porcius Festus, anländer. För att undvika att resultatet av hans rättegång påverkas av de fientliga judiska myndigheterna åberopar Paulus sitt romerska medborgarskap och rätten att få sin sak prövad inför kejsaren (kejsaren i fråga var vid denna tid Nero). Festus svarar då:

Du har vädjat till kejsaren; till kejsaren ska du gå (Apg 25:12).

Resten av boken ägnas åt de händelser som ledde fram till Paulus resa till Rom och vad som hände på resan. Apostlagärningarna slutar i kapitel 28 med Paulus i husarrest i Rom i väntan på sin rättegång. Lukas säger helt enkelt:

Och han bodde där i två hela år på egen bekostnad och välkomnade alla som kom till honom och förkunnade Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus helt öppet och obehindrat (Apostlagärningarna 28:30-31).

Det var allt! Vi får ingen lösning på vad som hände när Paulus framträdde inför Nero.

Slutets betydelse

Många forskare har påpekat att bokens abrupta slut är mycket betydelsefullt för när den skrevs.

Det är inte logiskt, om Lukas kände till utgången av rättegången, att han skulle avbryta berättelsen vid denna tidpunkt. Han har byggt upp denna klimatiska händelse i åtta kapitel, och ändå berättar han inte vad som hände!

Detta är desto mer slående, eftersom vad som än hände med Paulus skulle ha passat Lukes syften:

• Om Paulus frikändes vid den här rättegången skulle Lukas kunna skildra Paulus och evangeliet som härligt rättfärdigade.
• Om Paulus fängslades eller blev martyr så kunde Lukas skildra Paulus som härligt och hjältemodigt lidande för evangeliet, vilket han har gjort så ofta i boken.

Vi får veta från senare källor att det första faktiskt är vad som hände, att Paulus släpptes och genomförde ytterligare en period av tjänstgöring, bara för att återigen arresteras och bli martyr efter att Nero fann det lämpligt att ge de kristna skulden för den stora branden i Rom år 64 e.Kr.

Men Lukas ger oss inget av dessa slut. Den enda rimliga slutsatsen är att han inte gjorde detta för att han inte kunde: Rättegången hade ännu inte ägt rum.

Adolf von Harnack kommenterar:

Under åtta hela kapitel håller Lukas sina läsare intensivt intresserade av hur rättegången mot Paulus fortskrider, helt enkelt för att han i slutändan helt och hållet ska göra dem besvikna – de får inte veta något om rättegångens slutresultat! …

Desto tydligare vi ser att Paulus’ rättegång, och framför allt hans vädjan till kejsaren, är huvudämnet för den sista fjärdedelen av Apostlagärningarna, desto hopplösare verkar det att vi kan förklara varför berättelsen avbryts som den gör, på annat sätt än genom att anta att rättegången faktiskt inte hade nått sitt slut ännu. Det är meningslöst att kämpa mot denna slutsats. Om Lukas år 80, 90 eller 100 skrev på detta sätt var han inte bara en klumpig utan en helt obegriplig historiker! (s. 95, 97).

Harnack påpekar också att Lukas upprepade gånger upptar profetior om framtida händelser i Apostlagärningarna, men att han ändå inte nämner Paulus slutliga öde:

St. Lukas låter Agabus förutsäga en hungersnöd, förutsäga Paulus’ fängslande i Jerusalem; han låter St. Paulus själv (på resan) att förutspå, som en spåman, skeppets och alla dess passagerares öde; han behandlar i många kapitel i boken alla slags ”andliga” uttalanden och profetior – men inte ett ord sägs om Paulus’ (och Petrus’) slutliga öde! Är detta naturligt? Det finns profetior om händelser av mindre betydelse, medan det inte finns något om den största händelsen av alla! (s. 97-98, betoning i original).

Detta stärker ytterligare slutsatsen att Apostlagärningarna skrevs innan de händelser som den har byggt upp var avslutade.

Datum för Apostlagärningarna

Så under vilket år skrevs Apostlagärningarna? När bryter dess berättelse av?

Detta är omtvistat av forskare. Problemet är att vi inte vet exakt när guvernören Festus anlände till Judeen.

Detta är den viktigaste händelsen för att avgöra när Paulus resa till Rom började och därmed när hans tvååriga period av husarrest började.

Många uppskattar att Festus anlände i A.D. 59, och Paulus anlände till Rom i början av år 60, och hans husarrest varade från 60 till 62.

Jag har dock gjort en (för närvarande opublicerad) studie av frågan, och jag håller med forskare som Jack Finegan och Andrew Steinmann om att Festus anlände år 57. Det skulle innebära att Paulus anlände till Rom i början av 58, och att hans husarrest varade från 58 till 60.

Jag drar därför slutsatsen att Apostlagärningarna skrevs år 60.

Lukas datum

Lukasevangeliet skrevs före Apostlagärningarna, men hur mycket tidigare? En noggrann studie av evangeliets slut tyder på att det inte var länge.

Detta kan man se genom att jämföra dess slut med slutet på en av Lukas källor – Markusevangeliet. Markusevangeliets ursprungliga slut kan ha gått förlorat, men det avslutas på ett sätt som indikerar vad som skulle ha hänt. En ängel säger till kvinnorna som kommit till Jesu grav:

Men gå och säg till hans lärjungar och Petrus att han går före er till Galiléen; där skall ni få se honom, som han har sagt till er (Mark 16:7; jfr 14:28).

Mark föreställer sig alltså att Jesus kommer att visa sig för lärjungarna i Galiléen efter uppståndelsen. Detta är också vad som sker i Matteus (se Matt 28:7, 10, 16-20).

Lukas utelämnar dock denna hänvisning och fokuserar istället på framträdanden efter uppståndelsen som inträffade i Jerusalem och dess närhet (Luk 24:13-53). Han nämner inte att lärjungarna åkte till Galiléen. I stället uppger Lukas att Jesus säger till lärjungarna:

Det står skrivet att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse skulle predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är vittnen till detta. Och se, jag sänder min Faders löfte över er; men stanna kvar i staden tills ni har blivit klädda med kraft från höjden (Lukas 24:46-49).

Observera: Omvändelse ska förkunnas för alla nationer ”med början i Jerusalem” och lärjungarna ska ”stanna i staden, tills ni har klätts med kraft från höjden.”

Och även om denna skillnad har fått en del att se Lukas som en motsägelse till Markus och Matteus, så finns det i själva verket ingen motsättning. Sanningen är att Jesus visade sig för lärjungarna både i närheten av Jerusalem (Joh 20:19-31) och i Galiléen (Joh 21:1-23). Lukas fokuserar helt enkelt på den första platsen, medan Markus och Matteus fokuserar på den senare.

För våra syften är frågan: Varför valde Lukas att avsluta sitt evangelium som han gjorde?

Det uppenbara svaret är att han redan planerade vad han skulle skriva i Apostlagärningarna. I början av det sistnämnda skriver han således att Jesus säger till lärjungarna:

Men ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vara mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens ände (Apg 1:8).

Detta är ett direkt eko av slutet av Lukasevangeliet:

• ”Ni skall få kraft när den helige Ande har kommit över er” hänvisar till pingsthändelserna och motsvarar ”stanna kvar i staden tills ni har blivit klädda med kraft från höjden” (Lukas 24:49).
• ”Ni skall vara mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och till jordens ände” är konturerna av Apostlagärningarna och motsvarar ”omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i namn till alla nationer, med början i Jerusalem”. Ni är vittnen till detta” (Luk 24:47-48).

Andra delar av evangeliets slut återges också i Apostlagärningarna, bland annat himmelsfärden (Luk 24:51// Apg 1:9-11), lärjungarnas återvändande till Jerusalem (Luk 24:52// Apg 1:12) och deras regelbundna gudstjänst i templet (Luk 24:53/// Apg 2:46, osv.).

Närvaron av dessa element i slutet av Lukas, och särskilt det sätt på vilket han avviker från Markus, tyder på att han redan planerade vad han skulle skriva i Apostlagärningarna.

Detta tyder på att det inte kan ha förflutit någon lång tidsperiod mellan komponerandet av Lukasevangeliet och dess fortsättning. Om år hade förflutit skulle vi inte finna att evangeliet slutar som det gör.

Jag uppskattar därför att Lukas avslutades omedelbart före Apostlagärningarna, troligen år 59 e.Kr., och att Lukas använde den tvååriga perioden av Paulus’ husarrest i Rom för att slutföra insamlandet av material till och komponera sina två mästerverk.

I själva verket kommer mycket av det material som finns i de första tolv kapitlen i Apostlagärningarna – som fokuserar på Petrus – liksom en del av det material som är unikt för Lukasevangeliet, troligen från intervjuer som Lukas genomförde med Petrus i Rom under denna period.

Vi finner alltså att det finns goda skäl att tro att både Lukas och Apostlagärningarna komponerades i Rom, omkring 59 respektive 60 e.Kr.

Vad kan vi säga om de andra evangelierna? Det är vad vi kommer att vända oss till härnäst.

Författare: Jimmy Akin

Jimmy föddes i Texas, växte upp nominellt protestant, men upplevde vid 20 års ålder en djupgående omvändelse till Kristus. Han planerade att bli professor vid ett protestantiskt seminarium och inledde ett intensivt bibelstudium. Men ju mer han fördjupade sig i Skriften desto mer fann han stöd för den katolska tron, och 1992 gick han in i den katolska kyrkan. Hans omvändelseberättelse, ”A Triumph and a Tragedy”, är publicerad i Surprised by Truth. Förutom att vara författare är Jimmy Senior Apologist på Catholic Answers, en bidragande redaktör till Catholic Answers Magazine och en veckovis gäst i ”Catholic Answers Live.” Visa alla inlägg av Jimmy Akin