Introduktion från NIV Study Bible | Gå till Rut
Titel
Boken är uppkallad efter en av huvudpersonerna, en ung kvinna från Moab, Davids gammelmormor och en av Jesu anförvanter (4:21-22; Mt 1:1,5). Den enda andra bibliska boken som bär namnet på en kvinna är Ester.
Bakgrund
Historien utspelar sig under domarnas tid, en tid som i Domarboken karakteriseras som en period av religiöst och moraliskt förfall, nationell splittring och frekvent utländskt förtryck. Ruts bok speglar en tid av fred mellan Israel och Moab (kontrast Jdg 3:12-30). Liksom 1Sa 1-2 ger den en rad intima inblickar i privatlivet hos medlemmarna i en israelitisk familj. Den ger också en förtjusande redogörelse för resterna av sann tro och fromhet under domarnas tid, vilket lindrar en annars helt mörk bild av den epoken.
Författare och skrivdatum
Författaren är okänd. Judisk tradition pekar på Samuel, men det är osannolikt att han är författaren eftersom omnämnandet av David (4:17,22) antyder ett senare datum. Vidare tyder den litterära stilen på hebreiska som används i Rut på att den skrevs under monarkins tid.
Tema och teologi
Den trogna kärlekens betydelse i mänskliga relationer bland Guds riksfolk betonas kraftfullt. Författaren fokuserar på Ruts orubbliga och osjälviska hängivenhet till den övergivna Naomi (1:16-17; 2:11-12; 3:10; 4:15) och på Boaz’ godhet mot dessa två änkor (kap. 2-4). Han presenterar slående exempel på liv som i sina dagliga angelägenheter förkroppsligar den självgivande kärlek som uppfyller Guds lag (3 Mos 19:18; jfr Ro 13:10). En sådan kärlek återspeglar också Guds kärlek, i en underbar förening av mänskliga och gudomliga handlingar (jämför 2:12 med 3:9). I Guds välvilja är sådana liv välsignade och görs till en välsignelse.
Det kan tyckas förvånande att en person som så tydligt återspeglar Guds kärlek är en moabitiska (se karta, s. 486). Ändå markerar hennes fullständiga lojalitet mot den israelitiska familj i vilken hon har tagits emot genom äktenskap och hennes totala hängivenhet till sin öde svärmor henne som en sann dotter till Israel och en värdig förfäder till David. Hon exemplifierar på ett slående sätt sanningen att deltagandet i Guds kommande rike avgörs, inte av blod och födelse, utan av att ens liv anpassas till Guds vilja genom den ”lydnad som kommer av tro” (Ro 1:5). Hennes plats i Davids släkt betyder att alla nationer kommer att vara representerade i riket för Davids större Son.
Som en episod i Davids släkt kastar boken om Rut ljus över hans roll i frälsningshistorien. Frälsning är ett nyckelbegrepp genom hela berättelsen; det hebreiska ordet i sina olika former förekommer 23 gånger. Boken är i första hand en berättelse om Naomis förvandling från förtvivlan till lycka genom Rut och Boaz osjälviska, gudabenådade handlingar. Hon går från tomhet till fullhet (1:21; 3:17; se anteckningar om 1:1,3,5-6,12,21-22; 3:17; 4:15), från nöd (1:1-5) till trygghet och hopp (4:13-17). På samma sätt förvandlades Israel från nationell desperation vid Elis död (1Sa 4:18) till fred och välstånd under Salomos tidiga dagar (1Ki 4:20-34; 5:4) genom Davids osjälviska hängivenhet, en sann ättling till Rut och Boas. Författaren påminde på så sätt Israel om att Davids hus regeringstid, som medel för Guds välvilliga styre i Israel, innehöll utsikten till Guds utlovade fred och vila. Men denna vila skulle bestå endast så länge som de som deltog i riket – både fursten och folket – i sina dagliga liv återspeglade den osjälviska kärlek som Rut och Boaz exemplifierade. I Jesus, den store ”Davids son” (Mt 1:1), och hans frälsningsverk finner de utlovade välsignelserna i Guds rike sin uppfyllelse.
Litterära inslag
Ruts bok är en hebreisk novell, berättad med fulländad skicklighet. Bland historiska berättelser i Skriften är den oöverträffad i sin kompakthet, livfullhet, värme, skönhet och dramatiska effektivitet – en utsökt smidd juvel av hebreisk berättarkonst.
Märkligt symmetriskt genomgående (se Översikt), rör sig handlingen från en kort skissad redogörelse för nöd (1:1-5; 71 ord på hebreiska) genom fyra episoder till en avslutande redogörelse för lättnad och hopp som är tecknad med samma korthet (4:13-17; 71 ord på hebreiska). Den avgörande vändpunkten inträffar exakt halvvägs (se anmärkning till 2:20). Den inledande raden i var och en av de fyra episoderna signalerar dess huvudsakliga utveckling (1:6, återkomsten; 2:1, mötet med Boaz; 3:1, att hitta ett hem åt Rut; 4:1, den avgörande händelsen vid porten), medan den avslutande raden i varje episod underlättar övergången till det som följer (se anteckningar om 1:22; 2:23; 3:18; 4:12). Kontraster används också på ett bra sätt: behagligt (betydelsen av ”Naomi”) och bittert (1:20), fullt och tomt (1:21), levande och döda (2:20). Mest slående är kontrasten mellan två av huvudpersonerna, Rut och Boaz: Den ena är en ung, utländsk, utblottad änka, medan den andra är en medelålders, välbärgad israelit som är säkert etablerad i sitt hemsamhälle. För var och en av dem finns det en motsvarande karaktär vars handlingar framhäver, som kontrast, hans eller hennes osjälviska handlingar: Rut-Orpa, Boaz – den namnlösa släktingen.
När rörelser i rum, tid och omständigheter alla korresponderar på något sätt uppstår en harmoni som både tillfredsställer läsarens konstnärliga känsla och hjälper till att öppna dörrar till förståelse. Författaren till Rut hindrar sina läsare från att bli distraherade från den centrala berättelsen – Naomis väg från tomhet till fullhet genom Rut och Boaz osjälviska handlingar (se Tema och teologi). Denna passage, eller återupprättelse, äger först rum i samband med att hon återvänder från Moab till det utlovade landet och till Betlehem (”matens hus”; se anmärkning till 1:1). Den fortskrider sedan i samband med skördetiden, när landets fullhet samlas in. Alla aspekter av berättelsen håller läsarens uppmärksamhet fokuserad på den centrala frågan. Att beakta dessa och andra litterära medel (som nämns i anteckningarna) kommer att underlätta förståelsen av Ruts bok.