I sociologin undersöker det funktionalistiska perspektivet hur samhällets delar fungerar. Enligt funktionalismen existerar olika aspekter av samhället eftersom de tjänar ett nödvändigt syfte. Vilken funktion har den sociala stratifieringen?

1945 publicerade sociologerna Kingsley Davis och Wilbert Moore Davis-Moore-tesen, som hävdade att ju större funktionell betydelse en social roll har, desto större måste belöningen vara. Teorin bygger på att social stratifiering representerar det inneboende ojämna värdet av olika arbeten. Vissa uppgifter i samhället är mer värdefulla än andra. Kvalificerade personer som fyller dessa positioner måste belönas mer än andra.

Enligt Davis och Moore är en brandmans arbete viktigare än till exempel en kassörska i en livsmedelsbutik. Kassörersysslan kräver inte samma färdighets- och utbildningsnivå som brandmännen. Utan incitamentet av högre lön och bättre förmåner, varför skulle någon vara villig att rusa in i brinnande byggnader? Om lönenivåerna vore desamma skulle brandmannen lika gärna kunna arbeta som kassörska i en livsmedelsbutik. Davis och Moore ansåg att belöning av viktigare arbete med högre inkomst, prestige och makt uppmuntrar människor att arbeta hårdare och längre.

Davis och Moore hävdade att i de flesta fall är det graden av skicklighet som krävs för ett arbete som avgör arbetets betydelse. De hävdade också att ju mer skicklighet som krävs för ett jobb, desto färre kvalificerade personer finns det för att utföra det jobbet. Vissa arbeten, t.ex. att städa korridorer eller svara i telefon, kräver inte mycket kompetens. De anställda behöver inte ha någon högskoleexamen. Andra arbeten, som att utforma ett motorvägssystem eller att föda ett barn, kräver enorma färdigheter.

År 1953 motsatte sig Melvin Tumin Davis-Moors tes i ”Some Principles of Stratification”: A Critical Analysis”. Tumin ifrågasatte vad som avgjorde ett arbetes grad av betydelse. Davis-Moore-tesen förklarar inte, hävdade han, varför en mediepersonlighet med liten utbildning, skicklighet eller talang blir berömd och rik i en dokusåpa eller på en kampanjbana. Tesen förklarar inte heller ojämlikheter i utbildningssystemet eller ojämlikheter på grund av ras eller kön. Tumin menade att social stratifiering hindrade kvalificerade personer från att försöka fylla roller (Tumin 1953). Till exempel har en underpriviligierad ungdom mindre chans att bli vetenskapsman, oavsett hur smart hon är, på grund av den relativa bristen på möjligheter som finns tillgängliga för henne. Davis-Moores tes förklarar inte heller varför en basketspelare tjänar miljontals dollar per år när en läkare som räddar liv, en soldat som kämpar för andras rättigheter och en lärare som hjälper till att forma morgondagens hjärnor troligen inte kommer att tjäna miljontals dollar under loppet av sin karriär.

Davis-Moores tes, även om den kan diskuteras, var ett tidigt försök att förklara varför stratifiering finns. Enligt tesen är social stratifiering nödvändig för att främja spetskompetens, produktivitet och effektivitet och på så sätt ge människor något att sträva efter. Davis och Moore menade att systemet tjänar samhället som helhet eftersom det gör det möjligt för alla att gynnas i viss utsträckning.