7.2.3 Bullerförorening

Bullerförorening anses vara en form av energiförorening där distraherande, irriterande eller skadliga ljud är fritt hörbara. Buller och vibrationer från källor som HVAC-system, dammsugare, pumpar och helikoptrar kan ofta utlösa allvarliga symtom, inklusive kramper, hos mottagliga individer.

I USA togs regleringen av bullerföroreningar bort från Environmental Protection Agency och överfördes till de enskilda delstaterna i början av 1980-talet. Även om två lagförslag om bullerbekämpning som antagits av EPA fortfarande är i kraft kan EPA inte längre utforma relevant lagstiftning. Det säger sig självt att en bullrig arbetsplats inte bidrar till att få arbetet gjort. Vad som inte är lika uppenbart är att konstant buller kan leda till röststörningar för parafunktionärer på kontoret, där många anställda tillbringar tid i telefon eller rutinmässigt använder sin röst på jobbet. Ett ökande antal lärare och parafunktionärer söker vård för att de är kroniskt hesa.

Rösten är ett av de viktigaste instrumenten för yrkesverksamma. Dessutom utsöndrar människor som bor eller arbetar i bullriga miljöer ökade stresshormoner, och stress kommer att leda till betydande distraktion från det arbete och den inlärning som är aktuell. Studier har dokumenterat högre stressnivåer bland barn och personal vars skolor ligger vid trafikerade gator eller nära större flygplatser. Ett antal studier har också visat att kontorsarbetare anser att bullerföroreningar är ett stort irritationsmoment.

Människor, oavsett om de är hyresgäster eller boende i en byggnad, har en grundläggande rättighet att leva i en miljö som är relativt fri från störande bullerföroreningar. Tyvärr är detta inte alltid möjligt i ett industrialiserat/urbaniserat samhälle som är starkt beroende av utrustning som genererar störande buller. Även om god teknisk utformning kan mildra bullerföroreningsnivåerna i viss utsträckning är det ofta inte till acceptabla nivåer, särskilt om ett betydande antal enskilda källor kombineras för att skapa en kumulativ påverkan.

Berkeleys stads planerings- och utvecklingsavdelning konstaterar att för att förstå buller måste man först ha en klar förståelse för ljudets natur. Där definieras ljud som tryckvariationer i luft eller vatten som kan uppfattas av den mänskliga hörseln; ljudets obehagliga karaktär kan orsakas av dess tonhöjd eller ljudstyrka. Förutom begreppen tonhöjd och ljudstyrka finns det flera metoder för att mäta buller. Den vanligaste är användningen av en måttenhet som kallas decibel (dB). På decibelskalan motsvarar noll den lägsta ljudnivå som ett friskt, oskadat mänskligt öra kan uppfatta. Ljudnivåer i decibel beräknas på logaritmisk basis. En ökning med 10 decibel motsvarar således en tiofaldig ökning av den akustiska energin, och en ökning med 20 decibel är 100 gånger mer intensiv (10 × 10) osv. Det mänskliga örat reagerar på samma sätt logaritmiskt, och varje ökning av ljudnivån med 10 decibel uppfattas ungefär som en fördubbling av ljudstyrkan.

Ljudet är av stort värde; det varnar oss för potentiella faror och ger oss fördelarna med tal och förmågan att uttrycka glädje eller sorg. Men ibland kan ljudet också visa sig vara oönskat. Ofta kan ljudet störa och avbryta nyttiga aktiviteter. Ibland kan också ljud, t.ex. vissa typer av musik (t.ex. pop eller opera), bli buller vid vissa tidpunkter (t.ex. efter midnatt), på vissa platser (t.ex. ett museum) eller för vissa människor (t.ex. äldre). Det är därför en värdebedömning när ljud blir oönskat buller, varför det är svårt att erbjuda en tydlig definition av ”bra” eller ”dåliga” bullernivåer i varje försök att generalisera bullrets potentiella inverkan på människor.

Vissa källor bekräftar att förhöjt buller på arbetsplatsen eller i hemmet kan ”orsaka hörselnedsättning, högt blodtryck, ischemisk hjärtsjukdom, irritation, sömnstörningar och försämrade skolprestationer”. Förändringar i immunsystemet och fosterskador har tillskrivits bullerexponering, men bevisen är begränsade”. Hörselnedsättning är potentiellt ett av de funktionshinder som kan uppstå till följd av kronisk exponering för överdrivet buller, men det kan också uppstå under vissa omständigheter, t.ex. efter en explosion. Naturlig hörselnedsättning i samband med åldrande kan också påskyndas av kronisk exponering för högt buller. I många utvecklade länder kan den kumulativa effekten av buller försämra hörseln hos en stor del av befolkningen under en livstid. Bullerexponering är också känd för att framkalla utvidgade pupiller, förhöjt blodtryck, tinnitus, högt blodtryck, vasokonstriktion och andra kardiovaskulära effekter.

The Occupational Safety and Health Administration (OSHA) har en standard för bullerexponering som är fastställd strax under den bullertröskel där hörselnedsättning kan uppstå vid långvarig exponering. Bullrets inverkan på fysiska stressreaktioner kan lätt observeras när människor utsätts för bullernivåer på 85 dB eller högre. Den säkra maximinivån är fastställd till 90 dB i genomsnitt under åtta timmar. Om bullret är högre än 90 dB blir den säkra exponeringsdosen motsvarande kortare. Negativa reaktioner av stress-typ på överdrivet buller kan delas upp i två steg. Det första stadiet är när bullret är över 65 dB, vilket gör det svårt att föra ett normalt samtal utan att höja rösten. Det andra är kopplingen mellan buller och socioekonomiska förhållanden, vilket ytterligare kan leda till oönskat stressrelaterat beteende, öka olycksfrekvensen på arbetsplatsen eller i många fall stimulera aggressivitet och andra antisociala beteenden.

De flesta människor accepterar förutsättningen att det, allt annat lika, är att föredra att bo i ett hus som är tyst än i ett bullrigt. Detta innebär att det finns ett ekonomiskt straff i samband med bullerexponering. Buller är dock inte den enda faktor som kan påverka detta beslut. Människor som bor längs hårt trafikerade vägar kan uppleva större problem med trafiksäkerhet, luftföroreningar, avgaslukt, brottslighet eller förlust av privatliv. Sammantaget kan dessa faktorer sänka fastighetsvärdena avsevärt. Kommersiell användning kan blandas med bostäder, vilket ytterligare kan minska fastighetens attraktivitet. När man tar hänsyn till alla dessa faktorer tillsammans blir det svårt att isolera nivån på den ekonomiska påverkan som är direkt hänförlig till enbart buller. Nya köpare och hyresgäster kan vara omedvetna om hur påträngande bullret kan vara, så att oönskningsnivån av att bo i en bullrig miljö kan öka med tiden. Bullernivåerna kanske därför inte påverkar fastighetsvärdena nämnvärt, särskilt när man tar hänsyn till alla andra variabler, med tanke på att det kan bli en betydande negativ reaktion på de bullernivåer man möter i framtiden.

De förhärskande källorna till artificiell bullerförorening i dagens urbana samhällen som ligger utanför de berörda individernas kontroll omfattar:

Den största skillnaden mellan bullerkällor från transporter och bullerkällor från andra källor är att en kommun generellt sett kan införa kontroller av bullernivån och bullrets varaktighet vid fastighetsgränsen för en bullerkälla som inte är en källa till transport. Städerna kan endast anta normer för bullerexponering för buller från lastbilar, tåg eller flygplan och förbjuda viss markanvändning i områden som är benägna att utsättas för alltför mycket buller för en avsedd användning. Städerna spelar också en roll när det gäller att se till att de statliga fordonslagarna efterlevs när det gäller ljuddämpare och kan fastställa hastighetsbegränsningar eller viktbegränsningar på vissa gator. Stadens åtgärder är dock vanligtvis proaktiva när det gäller källor utanför transportsektorn och reaktiva när det gäller källor utanför stadens kontroll.

Bullerbekämpning och minskning av överdriven bullerexponering kan åstadkommas med hjälp av tre grundläggande tillvägagångssätt:

En bullervägg är ibland den enda praktiska lösningen, eftersom buller från fordon är undantaget från lokal kontroll och det inte är praktiskt möjligt att flytta känslig markanvändning bort från motorvägar eller större vägar. Bullermurar har dock både positiva och negativa aspekter. På den positiva sidan kan de minska bullerexponeringen för berörda personer eller andra känsliga användningsområden genom att effektivt blockera siktlinjen mellan källa och mottagare. En korrekt placerad vägg kan minska bullernivåerna med nästan 10 dB, vilket för de flesta människor innebär att bullret är ungefär hälften så högt som tidigare. Tyvärr är de sociala, ekonomiska och estetiska kostnaderna för bullervallar höga. Även om bullerväggar skulle skärma av trafiken kan de också blockera vackra vyer av träd, parker och vatten och kan också ge bilisterna en klaustrofobisk känsla av att vara omgivna av massiva väggar.

Konstruktionskostnaden för en bullervägg är inte billig, den ligger i genomsnitt på mellan 100 och 200 dollar per fot. Detta innebär i huvudsak att en kilometer mur skulle kosta mellan 500 000 och 1 000 000 dollar. Ännu viktigare är att många människor har uttryckt stor besvikelse efter det att en ljudvägg har färdigställts, eftersom bullerproblemet visserligen minskade, men inte försvann, vilket de hade förväntat sig. Caltrans har till exempel ett antal program för bullerbekämpning som är inriktade på att använda väggar eller bermar för att minska bullerintrång från statliga och/eller federala motorvägar. På samma sätt kommer Caltrans i allmänhet att stödja konstruktioner som minimerar lokala invändningar, förutsatt att deras konstruktionsstandarder uppfylls. Dessa standarder omfattar följande:

Betong och murverk är de material som föredras för väggar. Ett materials effektivitet när det gäller att stoppa ljudöverföring kallas transmissionsförlust (TL).