För de av oss som var där har vi ingen brådska att återvända. Inte någonsin. Det var 2008 och den amerikanska ekonomin gjorde något som de flesta av oss aldrig hade sett förut. Den sjönk ner i den ordspråksmässiga skithögen och lämnade arbetarklassen stående och tänkte: ”Vad fan gör vi nu?”. Vi befann oss i en recession, en finansiell skitföreställning som de flesta slavar av vardagsmaskineriet inte en enda gång trodde skulle komma att slå ner dem. Så medan nationen sakta dök in i oroliga tider fortsatte miljontals arbetare att gå upp till jobbet varje morgon och satte varje gnutta tilltro till lyckan, samtidigt som de var helt omedvetna om att bara en enda dålig dag skulle kunna få dem att våndas i ruiner. Och sedan kom den dåliga dagen – som en jävla skitstövel också. Men lågkonjunkturen slog inte ner över Amerika på en gång som en 20-kilos kälke. Den hackade långsamt på den tills en stor del av befolkningen till slut stod utan jobb. De flesta av dem som drabbades klurade runt och försökte komma på hur de skulle få sina pengar att räcka tillräckligt länge för att återhämta sig. Det enda problemet var att ingen visste om eller när den dagen skulle komma.
Under den första månaden av detta vansinne kunde jag se att jag hade stora problem. Mina finanser var dystra, det fanns problem med mina arbetslöshetsförmåner och i bästa fall, när allt detta hade lösts, skulle jag bara få cirka 45 procent av min ordinarie lön. Bara lite mer än tvåhundra dollar i veckan.
Räkningarna kom dock fortfarande in i samma halsbrytande takt. Jag var tvungen att formulera en plan för att klara mig på så lite pengar som möjligt för att se till att jag kom krypande ut ur en sådan ekonomisk kloak, i stort sett oskadd. Tyvärr var hyran och de allmännyttiga tjänsterna i princip låsta. Jag hade inget annat val än att slopa så många ”extrafunktioner” som möjligt – som mina prenumerationer på Hustler Magazine och Månadens Penispumpklubb – för att hålla nere utgifterna. Men det räckte helt enkelt inte för att stärka mitt resultat.
Det uppenbara nästa steget var att ändra min kost, vilket var smärtsamt. Det innebar inga fler biffar på grillen, inga fler middagar ute och att dricka den billigaste öl man kan tänka sig. Det här var botten, trodde jag i alla fall.
Det dröjde inte länge innan de svåra tiderna tog en vändning mot det desperata. Det var den dagen då jag gick ut från snabbköpet med inget annat än en limpa generiskt vitt bröd, några amerikanska singlar utan märke och ett paket bologna. Japp. Jag var pank. Först trodde jag att läppar och rövhål skulle bära mig i kanske en vecka eller så tills min ekonomi blev bättre. Föga anade jag att en enda bologna smörgås om dagen skulle bli mitt näringsintag under de kommande fyra månaderna.
Nu när Amerika har glidit in i ännu en aningslös recession, med en ekonomi som är den sämsta sedan den stora depressionen, förlitar sig folk på regeringens stimulanspengar och arbetslöshetsersättning för att kunna leva. Men dessa pengar är ännu inte tillgängliga för alla arbetslösa medborgare i landet. Det finns fortfarande miljontals människor som väntar på sina Trump-pengar, medan många ännu inte har fått klartecken från sina respektive delstater att börja ta ut en veckolön. För dem som hade besparingar innan buggen satte oss på spärr är väntan på ekonomisk lättnad inte alls lika svår. Det är de som bekvämt hänger hemma, dricker dagtid, tittar på Netflix och skriver om hur uttråkade de är på sociala medier. Men för dem som kanske bara har 25 dollar (eller mindre) på sitt bankkonto är allt det här med låsning inte direkt en handuppräckning på Mr Toad’s Wild ride. Dessa stackare kan snart hamna i en situation där de måste offra sin vanliga kost för att hålla sig och sin familj flytande. Många av dem kan finna sig i att luta sig mot jordnötssmör, tonfisk eller till och med en gammaldags bolognäsmacka.
Hör här, bologna är en amerikansk kulinarisk klassiker. Det är ungefär det bästa vi kan säga om den. Det är en torkad blandning av nöt- och griskött, och ja, den tillverkas med hjälp av organ, avklipp och andra rester som finns på slaktarens golv. Det är mestadels all den skit som vettiga människor aldrig skulle äta under normala omständigheter, pressad ihop och snyggt förpackad för att ge den en illusion av att vara ätbar. Det kryddas med en mängd olika kryddor (massor av salt och socker) och konserveringsmedel som natriumnitrat för att förhindra att människor får matförgiftning. Den är ibland täckt av tarmar från boskap. Så att säga att bologna är ett skitkött, ja, det är ganska korrekt.
Bologna var något som kom till Amerika genom tysk invandring. Den har djupa rötter i redneck-samhället (Mellanvästern, Appalacherna) och är särskilt utbredd i södern. Om du stannar till vid en vägkrog i dessa delar av landet har du svårt att hitta någon som inte serverar någon variant av en bologna-smörgås. Dessutom är den relativt lätt att tugga utan tänder.
Men även om de flesta människor anser att bologna är den mest äckliga mat de någonsin kan slänga ner i den gamla matstrupen, var den en gång i tiden Rockstar-deli-sortimentet i denna köttätande nation. Det var enormt populärt under den stora depressionen och krigstider eftersom det var allmänt tillgängligt och billigt som fan. På den tiden var det svårt att hitta en slaktare som sålde föredragna köttprodukter från högsta hyllan, som kalkon och rostbiff. Och även om konsumenten hittade en källa var det en annan sak att ha råd att köpa det.
På sätt och vis rinner bologna genom det amerikanska folkets ådror. Den är inbäddad i vårt DNA. Men är det säkert eller ens tillnärmelsevis hälsosamt att göra som jag gjorde på den tiden och bara äta smörgåsar med bologna?
Nja, inte riktigt.
En del amerikaner har nu lärt sig hur man ska göra för att få rätt näring och anser inte längre att bologna är deras favoritmat för smörgåsar längre. Den innehåller mycket fett, natrium och kolesterol och har inte mycket vitaminer och mineraler. I en nödsituation är dock bologna en bra proteinkälla. Varje portion innehåller cirka 7 gram. Om du lägger till en skiva amerikansk ost ökar proteininnehållet i den tråkiga bologna-smörgåsen till cirka 14 gram. Om du smetar in alltihop i majonnäs får du en proteinförstärkning på ytterligare ett halvt gram. Pulverisera det hela i en mixer och du har i princip fått en proteinshake från en husvagnspark.
De flesta livsmedelsbutiker har numera en anständig delikatessavdelning, vilket gör hälsosammare alternativ som skivad kalkon och kyckling mer lättillgängliga än förr i tiden. Det enda skälet till att äta bologna nuförtiden är om man av en slump faktiskt tycker om det eller om man är helt pank. Att äta en smörgås om dagen, även om det ibland är nödvändigt för att klara sig, är dock inte det hälsosammaste sättet att göra det på. Jag gick ner fem kilo under dessa fyra månader. Det mesta av min muskelmassa var uppätet av en kropp som försökte att inte svälta ihjäl, och jag kom ut och såg ut som en luffare som var beredd, villig och kapabel att göra tricks för småpengar.
Författaren Charles Bukowski pratade om bologna i sin bok Skinka på rågbröd. Han sa: ”Det var inte konstigt att jag hade varit deprimerad hela mitt liv. Jag fick inte rätt näring.” Jag håller med. Att äta bologna och annat bearbetat kött är visserligen billigt och tekniskt sett bättre än att inte äta något alls, men det är inte mycket bättre. Det kan till och med göra en person sjuk i längden. Bologna har kopplats samman med ökad frekvens av högt blodtryck, hjärtsjukdomar, stroke och till och med cancer. Och tro inte för en sekund att regeringen kommer till undsättning om nationen helt plötsligt plågas av bolognask cancer. Det finns inget stimulanspaket för dem som dör av en överdos av läppar och rövhål.
Så var försiktig.
Av någon anledning fortsätter bologna att göra comeback. Faktum är att den upplevde ett litet uppsving 2009 då försäljningen ökade med 125 procent. Denna uppgång berodde troligen på att människor, som jag, som var på en strikt recessionsdiet och helt enkelt inte hade råd att äta något annat. Ändå är bologna inte längre bara extremt billig mat för de fattiga. Den håller faktiskt på att ta sig in på fler restauranger. Under de senaste åren har fler kulinariska trollkarlar runt om i landet försökt att införliva den fattiga mannens biff i sina menyer. Vissa gör det för nostalgins skull medan andra gör det för att de anser att köttet förtjänar hantverksmässiga variationer. Varför inte?
Med tanke på tidens hårda verklighet står det klart att 2020 kan bli året då bologna-smörgåsen gör ännu en comeback. Det är redan på gång i viss utsträckning. Jag gör mitt bästa för att hålla mig borta från den. Nej tack, Oscar Mayer! Men jag skulle ljuga om jag sa att all denna skit om den fallande ekonomin inte har fått mitt PTBS-syndrom (Post Traumatic Bologna Sandwich Syndrome) att blossa upp. Just nu är det kyckling och lax på min middagstallrik. Men när augusti kommer kan det hända att jag kommer ut ur affären full av bologna. Och det kommer verkligen att göra mig förbannad.