En patient som har huvudvärk så många dagar som möjligt – minst 15 dagar per månad – sägs ha kronisk daglig huvudvärk (CDH). CDH är inte en specifik typ av huvudvärk, utan snarare en beskrivande term som tillämpas på ett antal olika typer av huvudvärk. Huvudvärk som kan förekomma dagligen eller nästan dagligen är bl.a. följande:
- Cluster
- Hemicrania continua
- Idiopatisk intrakraniell hypotension
- Migrän
- Tensionstyp
- Blandning av olika typer (vanligast migrän och spänningshuvudvärk)
Samtidigt som huvudvärk av spänningshuvudvärk är den vanligaste CDH:n är den relativt mild och tolerabel. Majoriteten av CDH-fallen faller in i en av två kategorier, båda relaterade till migrän.
Medication overuse headache (rebound) är en CDH som orsakas av patientens användning av smärtlindrande medel. Även om tillståndet är frustrerande och handikappande är det potentiellt botbart.
En extremt svårbehandlad – och alltför vanlig – typ av CDH är transformerad migrän. Detta är en migrän som med tiden blir mer och mer frekvent och som suddas ut tills det finns en dygnet runt kontinuerlig bakgrundshuvudvärk med tillfälliga överlagrade, svårare migränsymptom. En transformerad migränhuvudvärk fungerar mer som ett kroniskt smärtsyndrom än som en migrän när det gäller dess dåliga svar på typiska migräneläkemedel. Vissa forskare tror att år av kronisk, frekvent migrän kan orsaka permanent ärrbildning eller andra förändringar i hjärnan, vilket skapar denna typ av svårhanterlig CDH som kanske inte går att bota. Även om det inte finns någon ”magisk kula” för sådana fall kan många patienter hanteras effektivt med en rad olika behandlingar för att avsevärt minska smärta och funktionshinder.
Då okontrollerad migrän kan omvandlas till en svårbehandlad CDH är det mycket viktigt att etablera en bra förebyggande behandling så tidigt i livet som möjligt.
Över 90 procent av patienterna med CDH har samtidigt existerande psykiatriska problem, oftast ångest eller depression (eller båda). Detta gör ett redan utmanande tillstånd ännu svårare att behandla. I allmänhet kommer sådana patienter inte att förbättras utan någon form av samtidig psykiatrisk vård, rådgivning, biofeedback eller liknande. Tyvärr är det få patienter som väljer att genomgå detta nödvändiga steg för att förbättra sitt tillstånd och minska sitt funktionshinder.