Det gör ont i nacken
Din nacke bär världens vikt. Inte riktigt, men den bär vikten av en bowlingboll. Om du hissar på axlarna eller sitter ihopkrupen vid skrivbordet försvårar du dess arbete. När din mamma sa åt dig att stå eller sitta rakt upp hade hon rätt. En god hållning kan göra stor skillnad med åren och minska belastningen på din nacke. Om mammas råd inte hörsammas betalar du priset genom åren när dess sårbarhet visar sig när den utsätts för åldrande och skador.
Din nacke består av ben, skivor, leder, senor, muskler, ligament och nerver, alla som kan vara en källa till smärta. Om nerver är inblandade kan du också uppleva domningar, stickningar eller svaghet i armarna och till och med i benen. Smärta kan också upplevas som en följd av angränsande delar som käken, huvudet och axlarna. Så hur sorterar du ut smärtan och får den vård du behöver för att leva med ”smärta i nacken”?
Artrit i nacken, så kallad cervikal spondylos, är en naturlig följd av åldrandet hos äldre vuxna. När vi åldras börjar de intervertebrala skivorna i nacken förlora vatteninnehåll, vilket resulterar i att skivorna böljar ut i ryggradskanalen. Dessutom orsakar artrit ben- och ligamentförstoring , som också kan trycka in i ryggradskanalen. Nacksmärta kan vanligtvis delas in i kategorierna:
- Nacksmärta
- Radikulopati (smärta i axlar/armar)
- Myelopati (kompression av ryggmärgen)
- Kombinationer av ovanstående
Nacksmärta
Nacksmärta i sig självt är typiskt sett ett resultat av muskel- eller ledbandsfaktorer, som kan vara relaterade till stress, dålig hållning, artrit, tidigare trauma eller degeneration av halsskivorna. Det kan vara svårt att identifiera den specifika orsaken till smärta. Precis som med smärta i ländryggen är de flesta nacksmärtor självbegränsande och löser sig med konservativ behandling. Konservativ vård omfattar sjukgymnastik, antiinflammatorisk medicinering, aktivitetsförändring och dragning. Kiropraktisk cervikal manipulation är kontroversiell – kliniska prövningar har visat att rehabiliterande nackövningar är bättre än enbart manipulation. Det finns också risker med nackmanipulation som är betydligt allvarligare än de som ses med nedre delen av ryggen.
Kirurgiska ingrepp för nacksmärta i sig bör reserveras för dem med segmentell instabilitet, tumörer, infektioner eller utveckling av nervkompression. Att utföra fusioner vid artros har visat sig inte vara signifikant överlägset placebo; därför bör det undvikas utom under särskilda omständigheter.
Radikulopati (smärta i axel/arm)
Smärta som utstrålar till axeln, genom skulderbladen eller ner i armen samt domningar eller stickningar i fingrarna kan bero på ett problem i nacken. Radikulopati avser symtom som beror på kompression av specifika nervrötter. Patienterna beskriver skarp smärta, stickningar, domningar, brännande känsla och eventuellt värk i det eller de anatomiska områden som försörjs av den eller de komprimerade nerverna. Det beror på att de nerver som sträcker sig ut mellan halskotorna ger känsel och utlöser rörelser i dessa områden. Nacksmärta åtföljer ofta detta och kan vara lika handikappande. Nervrotskompression kan vara ett resultat av diskbråck, spinal stenos (onormal förträngning av ryggradskanalen sekundärt till artrit), tumör eller infektion.
En studie av mer än 700 patienter, som presenterade sig med radikulopati i nacken sekundärt till ett diskbråck, visade att <>>99 % hade smärta i armarna, 85 % hade känselavvikelser, 80 % hade nacksmärta och 68 % hade muskelsvaghet. Intressant att notera är att 10 % av patienterna hade huvudvärk till följd av diskbråck, 18 % hade bröstsmärta.
Och även om röntgenstrålar inte visar mjukvävnad bra kan en MRT vara till stor hjälp när det gäller att identifiera den eller de specifika nivåerna för nervkompression. Elektromyografi/nervledningsstudier (EMG/NCS) kan vara indicerade för att fastställa allvarlighetsgraden av det neurologiska problemet, identifiera vilka nervrötter som är involverade och definiera orsaker till smärta i nacken jämfört med mer perifer nervkompression, t.ex. karpaltunnelsyndrom.
Non-kirurgisk behandling av radikulopati är vanligtvis det första steget. Många patienter med radikulopati, särskilt de med diskbråck, förbättras avsevärt utan någon behandling alls. De vars symtom kvarstår har ofta nytta av sjukgymnastik, epidurala injektioner, cervikal traktion, en mjuk krage, antiinflammatorisk medicinering och kortsiktiga narkotiska läkemedel tillsammans med muskelavslappnande medel.
Rsaker till att överväga kirurgi är bland annat invalidiserande eller ihållande svaghet från radikulopati eller progressivt neurologiskt underskott. Kirurgi vid radikulopati innefattar dekomprimering av den eller de drabbade nerverna. Beroende på din specifika diagnos utförs operationen antingen framifrån eller bakifrån i nacken (främre cervikal diskektomi och fusion) eller bakifrån i nacken (laminektomi).
Myelopati
Men medan radikulopati hänvisar till symtom från de nervrötter som kommer ut ur ryggraden, hänvisar myelopati till skada på ryggmärgen och dess funktion. Detta beror på att ryggmärgskanalen förträngs i sådan utsträckning att själva ryggmärgen komprimeras. Detta beror vanligtvis på cervikal spinal stenos (förträngning av ryggradskanalen på grund av förstorade artritben och mjukvävnader). Symtom på myelopati är smärta i nacke och arm samt dysfunktion. Detta kan innefatta svaghet eller klumpighet i armarna. Patienterna rapporterar ofta att de har svårt att skriva för hand, knäppa en skjorta eller öppna dörrar. Symtomen i de nedre extremiteterna omfattar svaghet, frekventa fall och svårigheter att gå. Sjukdomsutvecklingen är varierande. Vissa patienter upplever en snabb utveckling, medan andra stabiliseras eller försämras mycket långsamt. Din kirurg kommer att behöva olika tester, utöver den fysiska undersökningen, inklusive en MRT och en nervledningsstudie, för att fastställa myelopatiens svårighetsgrad. Patienter som befinner sig i den stabila kategorin behöver kanske inte opereras. Fysioterapi och arbetsterapi tillsammans med antiinflammatoriska läkemedel kan vara allt som behövs för smärtkontroll och förbättrad funktion.
När myelopatin blir progressiv är kirurgi indicerat. Det är oklart hur mycket reversering av de myelopatiska symtomen som kan erhållas genom kirurgi, men vi vet att progressionen kan stoppas. Beroende på sjukdomsprocessens svårighetsgrad, kompressionens läge, benkvaliteten och den allmänna medicinska hälsan kan operationen innebära ett tillvägagångssätt framifrån, bakifrån eller en kombination. Din kirurg kommer att ta hänsyn till alla dessa variabler innan han/hon planerar tillvägagångssättet.
Halskirurgi
Halskirurgi utförs antingen framifrån, bakifrån eller en kombination av de två. Standardkirurgi vid diskbråck innebär att man tar bort disken framifrån och sätter in allograft (kadaverben) ben i det återstående utrymmet för att sammanfoga disken ovanför och nedanför diskbråcket. Vi behöver inte längre ben från patientens bäcken för att uppnå höga fusionsfrekvenser, vilket resulterar i betydligt mindre postoperativ smärta och >90 % nöjda patienter. Sjukhusvistelsen för en operation vid diskbråck på en eller två nivåer är 24-48 timmar. Tack vare modern instrumentering finns det inget behov av postoperativ stöttning.
Mer komplicerade ingrepp, t.ex. dekompressioner på flera nivåer eller avlägsnande av tumörer, kan innebära kirurgi från nackens baksida eller en kombination av kirurgi framifrån och bakifrån. Självklart är dessa ingrepp tekniskt krävande och bör endast utföras av ryggradskirurger. Risker med ryggkirurgi är bland annat infektion, blödning, nerv/ryggmärgsskada, sväljningssvårigheter, heshet, kvarstående smärta och eventuellt behov av ytterligare kirurgi i framtiden.
Smärtlindring möjlig
Nu när du vet mer om olika typer av nackproblem, låt inte en ”smärta i nacken” få det bästa av dig! Det finns flera behandlingsalternativ för smärtlindring, varav de flesta inte innebär någon operation. Om en operation skulle bli nödvändig kommer vi på Sonoran Spine Center att utveckla en behandlingsplan som är avsedd för ditt specifika tillstånd för att maximera återhämtningen och få dig tillbaka till att njuta av livet!