Allmänt

Opioidanalgetika bör användas med försiktighet när de kombineras med CNS-depressiva läkemedel och bör reserveras för fall där fördelarna med opioidanalgesi uppväger de kända riskerna med andningsdepression, förändrat mentalt tillstånd och postural hypotension.

Akut buktillstånd

Administrering av oxikodon- och paracetamoltabletter eller andra opioider kan skymma diagnosen eller det kliniska förloppet hos patienter med akut buktillstånd. Oxycodon- och paracetamoltabletter ska ges med försiktighet till patienter med CNS-depression, äldre eller försvagade patienter, patienter med allvarligt nedsatt lever-, lung- eller njurfunktion, hypotyreos, Addisons sjukdom, prostatahypertrofi, urethral striktur, akut alkoholism, delirium tremens, kyfoskolios med andningsdepression, myxödem och toxisk psykos.

Oxycodon- och paracetamoltabletter kan skymma diagnosen eller det kliniska förloppet hos patienter med akuta abdominella tillstånd. Oxycodon kan förvärra kramper hos patienter med kramptillstånd, och alla opioider kan framkalla eller förvärra kramper i vissa kliniska situationer.

Efter administrering av oxycodon- och paracetamoltabletter har anafylaktiska reaktioner rapporterats hos patienter med känd överkänslighet mot kodein, en förening med en struktur som liknar morfin och oxycodon. Frekvensen av denna möjliga korskänslighet är okänd.

Interaktioner med andra CNS-depressiva medel

Patienter som får andra opioidanalgetika, narkosmedel, fenotiaziner, andra lugnande medel, centralt verkande antiemetika, sederande hypnotika eller andra CNS-depressiva medel (inklusive alkohol) samtidigt med oxykodon- och paracetaminofen tabletter kan uppvisa en additiv CNS-depression. När sådan kombinerad behandling övervägs ska dosen av ett eller båda medlen minskas.

Interaktioner med blandade agonist/antagonist-opioidanalgetika

Agonist/antagonistanalgetika (dvs, pentazocin, nalbufin och butorfanol) ska administreras med försiktighet till en patient som har fått eller får en behandling med en

ren opioidagonistanalgetika som t.ex. oxykodon. I denna situation kan blandade agonist/antagonistanalgetika minska den analgetiska effekten av oxykodon och/eller kan påskynda abstinenssymtom

hos dessa patienter.

Ambulatorisk kirurgi och postoperativ användning

Oxykodon och andra morfinliknande opioider har visat sig minska tarmmotiliteten. Ileus är en vanlig postoperativ komplikation, särskilt efter intraabdominell kirurgi med användning av opioidanalgesi. Försiktighet bör iakttas för att övervaka minskad tarmmotilitet hos postoperativa patienter som får opioider. Standardstödjande behandling bör genomföras.

Användning vid sjukdom i bukspottkörteln/ gallvägar

Oxycodon kan orsaka spasm i Oddi-sfinktern och bör användas med försiktighet hos patienter med sjukdom i gallvägarna, inklusive akut pankreatit. Opioider som oxykodon kan orsaka ökningar av amylasnivån i serum.

Tolerans och fysiskt beroende

Tolerans är behovet av ökande doser av opioider för att bibehålla en definierad effekt, t.ex. analgesi (i frånvaro av sjukdomsprogression eller andra yttre faktorer). Fysiskt beroende visar sig genom abstinenssymtom efter abrupt utsättande av ett läkemedel eller vid administrering av en antagonist. Fysiskt beroende och tolerans är inte ovanligt vid kronisk opioidbehandling.

Opioidabstinens- eller abstinenssyndromet kännetecknas av något eller några av följande: rastlöshet, tårflöde, rinorre, gäspning, svettning, frossa, myalgi och mydriasis. Andra symtom kan också utvecklas, bland annat: irritabilitet, ångest, ryggvärk, ledvärk, svaghet, bukkramper, sömnlöshet, illamående, anorexi, kräkningar, diarré eller ökat blodtryck, andningsfrekvens eller hjärtfrekvens.

I allmänhet ska opioider inte avbrytas plötsligt (se DOSERING OCH ADMINISTRATION: Upphörande av behandling).

Information för patienter/vårdgivare

Följande information ska ges till patienter som får oxikodon- och paracetamoltabletter av deras läkare, sjuksköterska, apotekare eller vårdgivare:

1. Patienterna ska vara medvetna om att oxycodon- och paracetamoltabletter innehåller oxycodon, som är en morfinliknande substans.

2. Patienterna ska instrueras att förvara oxycodon- och paracetamoltabletter på en säker plats utom räckhåll för barn. Vid oavsiktligt intag ska akut sjukvård sökas omedelbart.

3. När oxycodon- och paracetamoltabletter inte längre behövs ska de oanvända tabletterna förstöras genom att spolas ner i toaletten.

4. Patienterna ska uppmanas att inte själva justera läkemedelsdosen. Istället måste de rådgöra med sin ordinerande läkare.

5. Patienterna ska informeras om att oxycodon- och paracetamoltabletter kan försämra den mentala och/eller fysiska förmåga som krävs för att utföra potentiellt farliga arbetsuppgifter (t.ex. bilkörning, användning av tunga maskiner).

6. Patienterna ska inte kombinera oxycodon- och paracetamoltabletter med alkohol, opioidanalgetika, lugnande medel, sedativa medel eller andra CNS-depressiva medel, såvida de inte är under rekommendation och vägledning av en läkare. Vid samtidig administrering med ett annat CNS-depressivt medel kan oxycodon- och paracetamoltabletter orsaka farlig additiv centralnervsystem- eller andningsdepression, vilket kan leda till allvarlig skada eller dödsfall.

7. Säker användning av oxycodon- och paracetamoltabletter under graviditet har inte fastställts; kvinnor som planerar att bli gravida eller som är gravida bör därför rådgöra med sin läkare innan de tar oxycodon- och paracetamoltabletter.

8. Ammande mödrar ska rådgöra med sin läkare om huruvida de ska avbryta amningen eller upphöra med oxycodon och paracetaminofen tabletter på grund av risken för allvarliga biverkningar hos ammande spädbarn.

9. Patienter som behandlas med oxycodon- och paracetamoltabletter i mer än några veckor bör rådas att inte plötsligt avbryta medicineringen. Patienterna bör rådgöra med sin läkare om ett dosschema för gradvis avbrytande av medicineringen för att trappa av medicineringen.

10. Patienterna bör informeras om att oxycodon- och paracetamoltabletter är en potentiell missbruksdrog. De ska skydda den mot stöld och den ska aldrig ges till någon annan än den person som den har ordinerats för.

Laboratorietester

Och även om oxycodon kan korsreagera med vissa drogtester i urin hittades inga tillgängliga studier som fastställde varaktigheten av detekterbarheten av oxycodon i drogtester i urin. Baserat på farmakokinetiska data uppskattas dock den ungefärliga varaktigheten av detekterbarheten för en engångsdos oxycodon grovt räknat till en till två dagar efter drogexponering.

Urintestning för opiater kan utföras för att fastställa olaglig narkotikaanvändning och av medicinska skäl, t.ex. utvärdering av patienter med förändrade medvetandetillstånd eller övervakning av effektiviteten av drogrehabiliteringsinsatser. Den preliminära identifieringen av opiater i urin inbegriper användning av en immunoassay-screening och tunnskiktskromatografi (TLC). Gaskromatografi/masspektrometri (GC/MS) kan användas som ett tredje identifieringssteg i den medicinska utredningssekvensen för opiattestning efter immunoassay och TLC. Identiteten hos 6-ketoopiater (t.ex, oxykodon) kan ytterligare differentieras genom analys av deras methoximetrimetrimetylsilyl (MO-TMS)-derivat.

Läkemedels- och läkemedelsinteraktioner med oxykodon

Opioidanalgetika kan förstärka den neuromuskulärt blockerande verkan av skelettmuskelavslappnande medel och ge upphov till en ökning av graden av andningsdepression.

Patienter som får CNS-depressiva medel såsom andra opioidanalgetika, allmänna anestetika, fenotiaziner, andra lugnande medel, centralt verkande antiemetika, sederande hypnotika eller andra CNS-depressiva medel (inklusive alkohol) samtidigt med oxykodon- och paracetamoltabletter kan uppvisa en additiv CNS-depression. När en sådan kombinerad behandling övervägs ska dosen av ett eller båda medlen minskas. Samtidig användning av antikolinergika med opioider kan ge paralytisk ileus.

Agonist/antagonistanalgetika (d.v.s. pentazocin, nalbufin, naltrexon och butorfanol) ska administreras med försiktighet till en patient som fått eller får en renodlad opioidagonist som t.ex. oxycodon. Dessa agonist/antagonistanalgetika kan minska den analgetiska effekten av oxykodon eller kan påskynda abstinenssymtom.

Läkemedels- och läkemedelsinteraktioner med paracetamol

Alkohol, etyl: Hepatotoxicitet har inträffat hos kroniska alkoholister efter olika dosnivåer (måttlig till överdriven) av paracetamol.

Antikolinergika: Uppkomsten av acetaminofen-effekten kan fördröjas eller minskas något, men den slutliga farmakologiska effekten påverkas inte nämnvärt av antikolinergika.

Orala preventivmedel: Ökad glukuronidering vilket resulterar i ökat plasmaclearance och minskad halveringstid för paracetamol.

Kol (aktiverat): Minskar absorptionen av paracetaminofen när det administreras så snart som möjligt efter överdosering.

Betablockerare (propanolol): Propranolol verkar hämma de enzymsystem som ansvarar för glukuronidering och oxidering av paracetamol. Därför kan de farmakologiska effekterna av paracetamol öka.

Loop diuretika: Effekterna av loopdiuretika kan minska eftersom acetaminofen kan minska den renala prostaglandinutsöndringen och minska plasmareninaktiviteten.

Lamotrigin: Serumkoncentrationerna av lamotrigin kan minska, vilket ger en minskning av de terapeutiska effekterna.

Probenecid: Probenecid kan öka den terapeutiska effekten av paracetamol något.

Zidovudin: De farmakologiska effekterna av zidovudin kan minska på grund av ökad icke-hepatisk eller renal clearance av zidovudin.

Interaktioner mellan läkemedel och laboratorietest

Beroende på känslighet/specificitet och testmetodik kan de enskilda komponenterna i oxycodon- och paracetamoltabletter korsreagera med tester som används för preliminär detektion av kokain (primär urinmetabolit, bensoylecgonin) eller marijuana (cannabinoider) i humanurin. En mer specifik alternativ kemisk metod måste användas för att få ett bekräftat analysresultat. Den föredragna bekräftande metoden är gaskromatografi/masspektrometri (GC/MS). Dessutom bör kliniska överväganden och professionellt omdöme tillämpas på alla testresultat för droger för missbruk, särskilt när preliminära positiva resultat används.

Acetaminofen kan interferera med system för blodglukosmätning i hemmet; minskningar på > 20 % av medelglukosvärdena kan noteras. Denna effekt verkar vara läkemedels-, koncentrations- och systemberoende.

Karcinogenes, mutagenes, försämrad fertilitet

Karcinogenes: Djurstudier för att utvärdera den karcinogena potentialen hos oxycodon och paracetamol har inte utförts.

Mutagenes: Kombinationen av oxycodon och paracetamol har inte utvärderats med avseende på mutagenicitet. Oxycodon ensamt var negativt i en bakteriell omvänd mutationsanalys (Ames), en in vitro kromosomavvikelseanalys med humana lymfocyter utan metabolisk aktivering och en in vivo musmikronukleusanalys. Oxycodon var klastogent i kromosomtestet med humana lymfocyter i närvaro av metabolisk aktivering och i muslymfomtestet med eller utan metabolisk aktivering.

Fertilitet: Djurstudier för att utvärdera effekterna av oxycodon på fertiliteten har inte utförts.

Graviditet

Teratogena effekter

Graviditetskategori C: Reproduktionsstudier på djur har inte utförts med oxycodon och paracetamol. Det är inte heller känt om oxycodon och acetaminofen kan orsaka fosterskador när de administreras till en gravid kvinna eller om de kan påverka reproduktionsförmågan. Oxycodon och paracetamol ska inte ges till en gravid kvinna om inte de potentiella fördelarna enligt läkarens bedömning överväger de möjliga riskerna.

Nonteratogena effekter: Opioider kan passera placentabarriären och har potential att orsaka neonatal andningsdepression. Opioidanvändning under graviditet kan resultera i ett fysiskt drogberoende foster. Efter födseln kan det nyfödda barnet drabbas av allvarliga abstinenssymtom.

Arbete och förlossning

Oxycodon- och paracetamoltabletter rekommenderas inte för användning hos kvinnor under och omedelbart före arbete och förlossning på grund av dess potentiella effekter på andningsfunktionen hos det nyfödda barnet.

Sjuksköterskor

Ordinariskt ska amning inte ske medan en patient får oxycodon- och paracetamoltabletter på grund av risken för sedering och/eller andningsdepression hos spädbarnet. Oxycodon utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer och det har förekommit sällsynta rapporter om somnolens och letargi hos spädbarn till ammande mödrar som tar en oxycodon/acetaminofenprodukt. Acetaminofen utsöndras också i bröstmjölk i låga koncentrationer.

Pediatrisk användning

Säkerheten och effektiviteten hos pediatriska patienter har inte fastställts.

Geriatrisk användning

Särskild försiktighet bör iakttas när man fastställer doseringsmängden och frekvensen av oxycodon- och paracetamoltabletter till geriatriska patienter, eftersom clearance av oxycodon kan vara något reducerad i denna patientgrupp jämfört med yngre patienter.

Hepatisk nedsättning

I en farmakokinetisk studie av oxykodon hos patienter med leversjukdom i slutstadiet minskade oxykodonets plasmaclearance och elimineringshalveringstiden ökade. Försiktighet bör iakttas när oxycodon används hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Njurfunktionsnedsättning

I en studie av patienter med njurfunktionsnedsättning i slutstadiet förlängdes den genomsnittliga elimineringshalveringstiden hos uremi-patienter på grund av ökad distributionsvolym och minskat clearance. Oxycodon ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt njurfunktion.