De inhemska minoritetsspråken på de brittiska öarna och Irland (BIML) i fråga består av följande:

Cornish

ScottishGaelic

Irish

Manx

Scots

Ulster Scots (Ullans)

Welsh

Samt de flesta andra stora språk i Europa, tillhör alla dessa språk den indoeuropeiska språkfamiljen. De tillhör dock olika undergrenar av indoeuropeiskan.

Corniska, skotsk gäliska, iriska, manx och walesiska tillhör den keltiska grenen av indoeuropeiskan.Keltiskan delar sig i sin tur upp i två tydliga undergrupper: P-keltiska (eller brytoniska) och Q-keltiska (eller goideliska). Cornish och walesiska är p-keltiska språk, medan skotsk gäliska, iriska och manx är q-keltiska språk. Namnen på de två undergrupperna kommer från reflexer av det proto-indoeuropeiska *qw. På p-keltiska blev detta ett bilabialstopp (/p/), medan det på q-keltiska blev ett velarstopp (/k/): jämför ordet för ”fyra” på walesiska (pedwar) och skotsk gaeliska (ceithir), som båda härstammar från proto-indoeuropeiska *qwwetwor.

Det finns också ytterligare ettP-keltiskt språk, bretonska, som talas i nordvästra Frankrike. Eftersom det inte är inhemskt på de brittiska öarna faller det inte inom ramen för vårt projekt. Av samma anledning ingår inte språken Jeriaise och Guernsiaise från Kanalöarna. Vi välkomnar dock kontakt med forskare och kommersiella språktekniker som arbetar med dessa språk.

Däremot är de två varianterna av skotska inte keltiska språk, utan tillhör i stället den germanska grenen av det indoeuropeiska språket. Även om de är mycket nära besläktade med vissa dialekter av engelska erkänns de som separata språk.

Walesiska används i stor utsträckning inom alla sektorer av livet i Wales och har gemensam officiell status i provinsen. Även om endast 18,7 % av den totala befolkningen anser sig vara walesisktalande (siffror från folkräkningen 1991), stiger denna siffra till 43,7 % i Dyfed och 61 % i Gwynedd. Walesiska är ett obligatoriskt ämne i den nationella läroplanen i Wales. Dessutom måste den offentliga sektorn enligt 1993 års lag om det walesiska språket (Welsh Language Act 1993) erbjuda sina tjänster tvåspråkigt i Wales. Användningen av walesiska inom den offentliga sektorn omfattar även centrala (brittiska) regeringsavdelningar, och det används på samma sätt i stor utsträckning både av företag och andra organ inom den privata sektorn.

Irländska och ullanska har båda fått ökat erkännande i Nordirland enligt Nordirlandsavtalet, och den nordirländska regeringen har lovat att främja dem.Officiella organ – IrishLanguage Agency och UlsterScots Agency – har inrättats för att hjälpa till i denna process.

Enligt folkräkningen från 1991 är endast 1,4 % av befolkningen talare av skotsk gäliska, även om denna siffra kommer att vara något högre regionalt sett eftersom nästan alla gäliskspråkiga bor i högländerna och på de västra öarna. Efter revolutionen har den skotska regeringen gett betydande prioritet och anslag till att upprätthålla och uppmuntra användningen av gaeliska. I rapporten från den skotska regeringens Gaelic Taskforce (Gaelic: Revitalising Gaelic as a National Asset) sägs till exempel att ”som en grundsten i byggandet av det nya Skottland kommer det gaeliska språket att vara en integrerad och dynamisk del av ett robust och självsäkert samhälle med ekonomisk och social stabilitet och med stolthet över sin språkliga och kulturella identitet”.

Både manx och corniska har återupplivats, och det finns nu återigen några infödda talare som är tvåspråkiga på dessa språk och engelska.När det gäller direkt överföring dog den sista infödda talaren av corniska på 1700-talet och den sista infödda talaren av manx 1974.Användningen av manx får ett betydande stöd från regeringen på Isle of Man och det lärs ut igen i skolorna. Cornish har för närvarande inget sådant stöd från den offentliga sektorn, även om det finns en stark grupp (Agan Tavas) som försöker få detta stöd. På dess webbplats står det att ”bristen på faciliteter och stöd för det corniska språket är inte längre bara en språkfråga, utan håller snabbt på att bli en fråga om medborgerliga rättigheter och politiska frågor också”.

Shetlandska är besläktat med skotska och omfattas inte av LER-BIML-projektet. Shetlandskan anses av shetlänningarna vara skild från skotskan och visar faktiskt oberoende bevis på inflytande från ett numera dött nordiskt språk, norn, som tidigare talades på Shetland. Detta är särskilt tydligt i ordförrådet. John Tait diskuterar dessa frågor i sin artikel Shetlandic, Scots and Norn – the origins of Shetlandic. Shetlandska och skotska är också besläktade med dialekten från Orkneyöarna.