(född 1928). Den amerikanske ingenjören Martin Cooper betraktas allmänt som mobiltelefonens fader. Han ledde det team som 1972-73 byggde den första mobiltelefonen. Från denna telefon gjorde Cooper världens första mobilsamtal.
Cooper föddes den 26 december 1928 i Chicago, Illinois. År 1950 tog han examen från Illinois Institute of Technology (IIT) i Chicago med en kandidatexamen i elektroteknik. Cooper gick med i den amerikanska flottan och tjänstgjorde under Koreakriget. Efter kriget gick han till Teletype Corporation och 1954 började han arbeta på Motorola. Cooper tog en masterexamen i elektroteknik från IIT 1957. På Motorola arbetade Cooper med många projekt som rörde trådlös kommunikation. Bland annat det första radiostyrda trafikljussystemet, som han patenterade 1960, och de första handhållna polisradioapparaterna, som introducerades 1967. Cooper var senare vice ordförande och chef för forskning och utveckling (1978-83) för Motorola.
Mobiltelefoner hade introducerats av American Telephone & Telegraph Company (AT&T) 1946. I ett visst område var dock endast 11 eller 12 kanaler tillgängliga, så användarna fick ofta vänta på att få använda systemet. En annan svaghet hos de första mobiltelefonerna var att den stora mängd ström som krävdes för att driva dem endast kunde levereras av bilbatterier. Det fanns alltså inga verkligt bärbara telefoner utan bara biltelefoner.
In 1947 utvecklade AT&T Bell Laboratories ingenjörer W. Rae Young och Douglas H. Ring visade att fler mobilanvändare kunde läggas till genom att dela upp ett stort område i många mindre celler. Detta krävde dock mer frekvenstäckning än vad som fanns tillgängligt. År 1968 bad den amerikanska federala kommunikationskommissionen (FCC) AT&T om en plan för hur man skulle kunna använda en liten del av UHF-bandet (ultrahöga frekvenser) för television. AT&T föreslog en cellulär arkitektur för att utöka sin biltelefontjänst.
Motorola fruktade slutet för sin mobilverksamhet. Företaget ville inte att AT&T skulle få monopol på mobiltelefoner. Cooper fick ansvaret för det brådskande projektet att utveckla en mobiltelefon. Han ansåg att mobiltelefonen inte skulle vara fastkedjad till bilen utan vara bärbar. Resultatet, telefonen DynaTAC (Dynamic Adaptive Total Area Coverage), var 23 centimeter hög och vägde 1,1 kilo. Den gav 35 minuters samtalstid innan batteriet tog slut.
Den 3 april 1973 presenterade Cooper DynaTAC-telefonen vid en presskonferens i New York City. För att försäkra sig om att den fungerade före presskonferensen ringde han det första offentliga mobiltelefonsamtalet, till ingenjör Joel Engel, chef för AT&T:s rivaliserande projekt. Cooper gladde sig åt att han ringde från en bärbar mobiltelefon.
1983, efter år av vidareutveckling, introducerade Motorola den första bärbara mobiltelefonen för konsumenter, DynaTAC 8000X. Trots sitt pris på 3 995 dollar blev telefonen en succé. Samma år lämnade Cooper Motorola och grundade Cellular Business Systems, Inc. (CBSI). Det blev det ledande företaget inom fakturering av mobiltelefonitjänster. År 1986 sålde Cooper och hans partner CBSI till Cincinnati Bell för 23 miljoner dollar. Cooper och hans fru Arlene Harris grundade sedan Dyna, LLC. Dyna fungerade som en central organisation från vilken de startade andra företag, t.ex. ArrayComm (1996), som utvecklade programvara för trådlösa system, och GreatCall (2006). GreatCall tillhandahöll trådlös service för Jitterbug, en mobiltelefon med enkla funktioner som skulle tilltala äldre personer. Cooper mottog Charles Stark Draper Prize från National Academy of Engineering 2013.