Topp fem länder efter biologisk mångfald

Diskussionen om miljöskydd fokuserar ofta på regeringens roll, lagstiftning och brottsbekämpning. I sin bredaste bemärkelse kan miljöskyddet dock ses som ett ansvar för hela folket och inte bara för regeringen. Beslut som påverkar miljön ska helst involvera ett brett spektrum av intressenter, inklusive industrin, ursprungsbefolkningar, miljögrupper och samhällsföreträdare. Successivt utvecklas miljöbeslutsprocesserna så att de återspeglar denna breda bas av intressenter och blir mer samarbetsinriktade i många länder.

TanzaniaEdit

Många författningar erkänner att Tanzania erkänns som ett land med en av de största biologiska mångfalderna av alla afrikanska länder. Nästan 40 procent av landet har inrättats i ett nätverk av skyddade områden, inklusive flera nationalparker. Oron för den naturliga miljön omfattar skador på ekosystem och förlust av livsmiljöer till följd av befolkningstillväxt, expansion av självhushållningsjordbruk, föroreningar, utvinning av timmer och betydande användning av timmer som bränsle.

Miljöskyddet i Tanzania inleddes under den tyska ockupationen av Östafrika (1884-1919) – koloniala bevarandelagar för att skydda vilt och skogar infördes, varvid restriktioner infördes för traditionella inhemska aktiviteter som jakt, insamling av ved och betesdrift för boskap. År 1948 inrättade Serengeti officiellt den första nationalparken för vilda katter i Östafrika. Sedan 1983 har det gjorts mer omfattande insatser för att hantera miljöfrågor på nationell nivå, genom inrättandet av National Environment Management Council (NEMC) och utarbetandet av en miljölag. 1998 började Environment Improvement Trust (EIT) arbeta för miljö & skogsskydd i Indien från den lilla staden Sojat. Grundare av Environment Improvement Trust är CA Gajendra Kumar Jain som arbetar med frivilliga.

Zebror på Serengeti savana-slätterna i norra delen av Tanzania

Division of the biosphere är det viktigaste statliga organet som övervakar skyddet. Det gör det genom att formulera politik, samordna och övervaka miljöfrågor, miljöplanering och policyinriktad miljöforskning. National Environment Management Council (NEMC) är en institution som inrättades när den nationella miljöförvaltningslagen infördes för första gången år 1983. Rådet har till uppgift att ge råd till regeringar och det internationella samfundet i en rad miljöfrågor. NEMC har följande syften: tillhandahålla teknisk rådgivning, samordna teknisk verksamhet, utveckla riktlinjer och förfaranden för genomförande, bedöma, övervaka och utvärdera verksamhet som påverkar miljön, främja och hjälpa till med miljöinformation och kommunikation samt sträva efter att främja vetenskaplig kunskap.

Den nationella miljöpolitiken från 1997 fungerar som en ram för beslutsfattandet på miljöområdet i Tanzania. De politiska målen är att uppnå följande:

• Säkerställa en hållbar och rättvis användning av resurser utan att försämra miljön eller riskera hälsa eller säkerhet.
• Förhindra och kontrollera nedbrytning av mark, vatten, vegetation och luft
• Bevara och förbättra det naturliga och av människan skapade arvet, inklusive den biologiska mångfalden i unika ekosystem
• Förbättra tillståndet och produktiviteten i nedbrutna områden
• Öka medvetenheten och förståelsen för sambandet mellan miljö och utveckling
• Förbättra individens och samhällets deltagande
• Förbättra det internationella samarbetet
• Använda miljövänliga resurser.

Tanzania har undertecknat ett stort antal internationella konventioner, bland annat Rio-deklarationen om utveckling och miljö 1992 och konventionen om biologisk mångfald 1996. Miljöförvaltningslagen (Environmental Management Act, 2004) är den första omfattande rättsliga och institutionella ramen för att vägleda beslut om miljöförvaltning. De politiska verktyg som ingår i lagen är bl.a. användning av miljökonsekvensbedömningar, strategiska miljöbedömningar och beskattning av föroreningar för vissa branscher och produkter. Effektiviteten av denna lag kommer att visa sig först med tiden när problem med dess genomförande blir uppenbara på grund av det faktum att det historiskt sett har funnits en brist på kapacitet att tillämpa miljölagstiftningen och en brist på arbetsverktyg för att omsätta miljöskyddsmålen i praktiken.

ChinaEdit

Longwanqun National Forest Park är ett nationellt skyddat naturområde i Huinan County, Jilin, Kina

Formellt miljöskydd i Kina Huset stimulerades först av 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön som hölls i Stockholm. Efter detta började man inrätta miljöskyddsbyråer och införa kontroller av en del av sitt industriavfall. Kina var ett av de första utvecklingsländerna att genomföra en strategi för hållbar utveckling. År 1983 meddelade statsrådet att miljöskydd skulle bli en av Kinas grundläggande nationella politikområden och 1984 inrättades den nationella miljöskyddsbyrån (NEPA). Efter allvarliga översvämningar i Yangtzeflodens avrinningsområde 1998 uppgraderades NEPA till Statens miljöskyddsbyrå (SEPA), vilket innebar att miljöskyddet nu genomfördes på ministernivå. År 2008 fick SEPA sitt nuvarande namn: Folkrepubliken Kinas miljöskyddsministerium (MEP).

Miljöföroreningar och miljöförstöring har lett till ekonomiska förluster för Kina. År 2005 beräknades de ekonomiska förlusterna (främst till följd av luftföroreningar) uppgå till 7,7 % av Kinas BNP. Detta ökade till 10,3 % år 2002 och den ekonomiska förlusten till följd av vattenföroreningar (6,1 %) började överstiga den som orsakas av luftföroreningar.Kina har varit ett av de länder som presterat bäst när det gäller BNP-tillväxt (9,64 % under de senaste tio åren). Den höga ekonomiska tillväxten har dock satt ett enormt tryck på miljön och de miljöproblem som Kina står inför är större än de flesta andra länder. År 2010 rankades Kina på 121:a plats av 163 länder på Environmental Performance Index.

Kina har tagit initiativ för att öka sitt miljöskydd och bekämpa miljöförstöring:

• Kinas investeringar i förnybar energi ökade med 18 % under 2007 till 15 dollar.
• Under 2008 uppgick utgifterna för miljön till 1,49 % av BNP, vilket är en ökning med 3,4 gånger jämfört med 2000.
• Utsläppen av CO (kolmonoxid) och SO2 (svaveldioxid) minskade med 6,61 % respektive 8,95 % under 2008 jämfört med 2005.
• Kinas skyddade naturreservat har ökat avsevärt. År 1978 fanns det bara 34 jämfört med 2 538 år 2010. Systemet med skyddade naturreservat upptar nu 15,5 % av landets yta, vilket är högre än världsgenomsnittet.

Snabb tillväxt i BNP har varit Kinas främsta mål under de senaste tre decennierna med en dominerande utvecklingsmodell med ineffektiv resursanvändning och hög förorening för att uppnå hög BNP. För att Kina ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt bör miljöskydd behandlas som en integrerad del av den ekonomiska politiken.

Citat från Shengxian Zhou, chef för MEP (2009): ”En bra ekonomisk politik är en bra miljöpolitik och miljöproblemets karaktär är den ekonomiska strukturen, produktionsformen och utvecklingsmodellen.”

Europeiska unionenRedigera

Miljöskyddet har blivit en viktig uppgift för Europeiska gemenskapens institutioner efter det att Maastrichtfördraget för Europeiska unionen ratificerades av alla dess medlemsstater. EU är aktivt på det miljöpolitiska området och utfärdar direktiv, t.ex. om miljökonsekvensbeskrivningar och om medborgarnas tillgång till miljöinformation i medlemsländerna.

IrlandRedigera

Miljöskyddsbyrån, Irland (EPA)EPA har ett brett spektrum av funktioner för att skydda miljön, och dess främsta ansvarsområden är bl.a. följande:

• Miljötillstånd
• Hanteringen av miljölagstiftningen
• Miljöplanering, utbildning och vägledning på miljöområdet
• Övervakning, Analysera och rapportera om miljön
• Reglera Irlands utsläpp av växthusgaser
• Utveckling av miljöforskning
• Strategisk miljöbedömning
• Avfallshantering
• Radiologiskt skydd

MellanösternRedigera

Länderna i Mellanöstern blir delaktiga i den gemensamma islamiska miljöinsatsen, som inleddes 2002 i Jeddah. Inom ramen för den islamiska organisationen för utbildning, vetenskap och kultur deltar medlemsländerna vartannat år i den islamiska miljöministerkonferensen som fokuserar på vikten av miljöskydd och hållbar utveckling. Arabländerna tilldelas också titeln bästa miljöförvaltning i den islamiska världen.

I augusti 2019 vann sultanatet Oman priset för 2018-19 i Saudiarabien, med hänvisning till projektet ”Verifying the Age and Growth of Spotted Small Spots in the Northwest Coast of the Sea of Oman”.

RysslandRedigera

I Ryssland anses miljöskydd vara en integrerad del av den nationella säkerheten. Det finns ett auktoriserat statligt organ, det federala ministeriet för naturresurser och ekologi. Det finns dock många miljöproblem i Ryssland.

LatinamerikaRedigera

Föreningarnas miljöprogram (UNEP) har identifierat 17 länder med megadiversitet. På listan finns sex latinamerikanska länder: Brasilien, Colombia, Ecuador, Mexiko, Peru och Venezuela. Mexiko och Brasilien sticker ut bland de övriga eftersom de har den största arealen, befolkningen och antalet arter. Dessa länder utgör ett stort problem för miljöskyddet eftersom de har höga nivåer av avskogning, förlust av ekosystem, föroreningar och befolkningstillväxt.

BrasilienRedigera

Panorama över Iguazufallen i Brasilien

Brasilien har den största delen av världens tropiska skogar, 4 105 401 km2 (48,1 % av Brasilien), koncentrerade till Amazonasområdet. Brasilien är hemvist för en enorm biologisk mångfald, först bland världens megadiverse länder, med mellan 15-20 % av de 1,5 miljoner globalt beskrivna arterna.

Organisationen med ansvar för miljöskydd är det brasilianska miljöministeriet (på portugisiska: Ministério do Meio Ambiente, MMA). Det skapades först 1973 med namnet Secretaria Especial de Meio Ambiente (Secretaria Especial de Meio Ambiente), bytte namn flera gånger och antog det slutliga namnet 1999. Ministeriet ansvarar för följande frågor:

• En nationell politik för miljö och vattenresurser;
• En politik för bevarande, bevarande och hållbar användning av ekosystem, biologisk mångfald och skogar;
• Föreslå strategier, mekanismer, ekonomiska och sociala instrument för att förbättra miljökvaliteten och ett hållbart utnyttjande av naturresurser;
• Policy för integrering av produktion och miljö;
• Miljöpolitik och miljöprogram för det lagstadgade Amazonasområdet;
• Ekologisk och ekonomisk territoriell zonindelning.

Under 2011 täckte de skyddade områdena i Amazonas 2 197 485 km2 (en yta större än Grönland), med bevarandeenheter, som nationalparker, som stod för drygt hälften (50.6 %) och urfolksterritorier stod för resterande 49,4 %.

MexicoEdit

Axolotl är en endemisk art från den centrala delen av Mexiko

Med över 200 000 olika arter är Mexiko hemvist för 10-12 % av världens biologiska mångfald, och rankas på första plats när det gäller den biologiska mångfalden av reptiler och på andra plats när det gäller däggdjur – en uppskattning visar att över 50 % av alla djur- och växtarter lever i Mexiko.

Historien om miljöpolitiken i Mexiko började på 1940-talet med antagandet av lagen om bevarande av mark och vatten (på spanska: Ley de Conservación de Suelo y Agua). Tre decennier senare, i början av 1970-talet, skapades lagen om förebyggande och kontroll av miljöföroreningar (Ley para Prevenir y Controlar la Contaminación Ambiental).

Året 1972 var det första direkta svaret från den federala regeringen för att ta itu med eminenta hälsoeffekter av miljöfrågor. Genom den inrättades den administrativa organisationen för sekretariatet för förbättring av miljön (Subsecretaría para el Mejoramiento del Ambiente) inom ministeriet för hälsa och välfärd.

Sekretariatet för miljö och naturresurser (Secretaría del Medio Ambiente y Recursos Naturales, SEMARNAT) är Mexikos miljöministerium. Ministeriet ansvarar för att ta itu med följande frågor:

• Förbättra skyddet, återställandet och bevarandet av ekosystem, naturresurser, varor och miljötjänster samt underlätta deras användning och hållbara utveckling.
• Utarbeta och genomföra en nationell politik för naturresurser
• Förbättra miljöförvaltningen inom det nationella territoriet, i samordning med alla förvaltningsnivåer och den privata sektorn.
• Utvärdera och ge beslut om miljökonsekvensbeskrivningar för utvecklingsprojekt och förebyggande av ekologiska skador
• Inför nationell politik för klimatförändringar och skydd av ozonskiktet.
• Leda arbete och studier om nationella meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska och geohydrologiska system och delta i internationella konventioner i dessa frågor.
• Reglera och övervaka bevarandet av vattenvägar

I november 2000 fanns det 127 skyddade områden; för närvarande finns det 174, som täcker en yta på 25 384 818 hektar, vilket innebär en ökning av federalt skyddade områden från 8.6 % till 12,85 % av dess landyta.

OceanienEdit

AustralienEdit

Stora barriärrevet i Australien är det största barriärrevet i världen

Under 2008 fanns det 98 487 116 hektar skyddade landområden, vilket täcker 12,8 % av Australiens landyta. Siffrorna från 2002 på 10,1 % av den landbaserade arealen och 64 615 554 ha skyddat havsområde visade sig dåligt representera ungefär hälften av Australiens 85 bioregioner.

Miljöskyddet i Australien kan ses som att det började med bildandet av den första nationalparken, Royal National Park, 1879. Det mer progressiva miljöskyddet började på 1960- och 1970-talen med stora internationella program som FN:s konferens om den mänskliga miljön 1972, OECD:s miljökommitté 1970 och FN:s miljöprogram 1972. Dessa händelser lade grunden genom att öka allmänhetens medvetenhet och stöd för reglering. Delstaternas miljölagstiftning var oregelbunden och bristfällig tills Australian Environment Council (AEC) och Council of Nature Conservation Ministers (CONCOM) inrättades 1972 och 1974, vilket skapade ett forum för att hjälpa till att samordna miljö- och bevarandepolitiken mellan delstater och grannländer. Dessa råd har sedan dess ersatts av Australian and New Zealand Environment and Conservation Council (ANZECC) 1991 och slutligen Environment Protection and Heritage Council (EPHC) 2001.

På nationell nivå är lagen om miljöskydd och bevarande av den biologiska mångfalden (Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999) den primära miljöskyddslagstiftningen för samväldet Australien. Den gäller frågor av nationell och internationell miljöbetydelse när det gäller flora, fauna, ekologiska samhällen och kulturarv. Den har också jurisdiktion över all verksamhet som bedrivs av samväldet, eller som påverkar samväldet, och som har betydande miljöpåverkan.Lagen omfattar åtta huvudområden:

• National Heritage Sites
• World Heritage Sites
• Ramsar-våtmarker
• Nationellt utrotningshotade eller hotade arter och ekologiska samhällen
• Nukleär verksamhet och. åtgärder
• Great Barrier Reef Marine Park
• Migrerande arter
• Marina områden inom samväldet

Det finns flera skyddade områden inom samväldet på grund av partnerskap med traditionella inhemska ägare, som Kakadu National Park, en extraordinär biologisk mångfald som Christmas Island National Park, eller som förvaltas i samarbete på grund av att de är belägna i flera delstater, som de australiska alpernas nationalparker och reservat.

På delstatsnivå är huvuddelen av miljöskyddsfrågorna överlåtits till delstatens eller territoriets ansvar. Varje delstat i Australien har sin egen miljöskyddslagstiftning och motsvarande organ. Deras jurisdiktion är likartad och omfattar föroreningar från punktkällor, t.ex. från industri eller kommersiell verksamhet, mark-/vattenanvändning och avfallshantering. De flesta skyddade områden förvaltas av delstaterna och territorierna, där delstaternas lagstiftning skapar olika grader och definitioner av skyddade områden, t.ex. vildmark, nationella land- och havsparker, statliga skogar och naturskyddsområden. Staterna skapar också bestämmelser för att begränsa och ge allmänt skydd mot luft-, vatten- och ljudföroreningar.

På lokal nivå har varje stads- eller regionfullmäktige ansvar för frågor som inte täcks av statlig eller nationell lagstiftning. Detta omfattar föroreningar som inte är punktkällor eller diffusa föroreningar, t.ex. sedimentföroreningar från byggarbetsplatser.

Australien ligger på andra plats på FN:s index för mänsklig utveckling 2010 och har en av de lägsta skuldkvoterna i förhållande till BNP bland de utvecklade ekonomierna. Detta kan anses ske på bekostnad av miljön, eftersom Australien är världsledande när det gäller kolexport och utrotning av arter. Vissa har varit motiverade att förkunna att det är Australiens ansvar att föregå med gott exempel när det gäller miljöreformer som resten av världen ska följa.

Nya ZeelandEdit

På nationell nivå är miljöministeriet ansvarigt för miljöpolitiken och naturvårdsdepartementet tar itu med naturvårdsfrågor. På regional nivå administrerar regionråden lagstiftningen och tar itu med regionala miljöfrågor.

SchweizEdit

Miljöskyddet i Schweiz bygger främst på de åtgärder som ska vidtas mot den globala uppvärmningen. Föroreningarna i Schweiz är främst de föroreningar som orsakas av fordon och nedskräpning av turister.

USAEdit

Yosemite National Park i Kalifornien, ett av de första skyddade områdena i USA.

Sedan 1969 har USA:s miljöskyddsbyrå (EPA) arbetat för att skydda miljön och människors hälsa.

Miljöskyddsbyrån (EPA) är ett oberoende offentligt organ som lyder under ministeriet för kommunikation, klimatåtgärder & miljö och som inrättats i enlighet med miljöskyddslagen från 1992.

Alla amerikanska delstater har egna miljöskyddsavdelningar på delstatsnivå som kan utfärda bestämmelser som är strängare än de federala.

I januari 2010 utsågs EPA:s administratör Lisa P. Jackson via EPA:s officiella blogg sina ”Seven Priorities for EPA’s Future” (sju prioriteringar för EPA:s framtid), som var (i den ordning som ursprungligen angavs):

• Att vidta åtgärder mot klimatförändringarna
• Förbättra luftkvaliteten
• Säkerställa kemikaliesäkerheten
• Sanera samhällen
• Beskydda America’s waters
• Expanding the conversation on environmentalism and working for environmental justice
• Building strong state and tribal partnerships

As of 2019, är det oklart om dessa fortfarande representerar byråns aktiva prioriteringar, eftersom Jackson avgick i februari 2013 och sidan inte har uppdaterats under tiden.

IndiaEdit

I Indiens konstitution finns ett antal bestämmelser som avgränsar centralregeringens och delstatsregeringens ansvar för miljöskydd. Delstaternas ansvar när det gäller miljöskydd har fastställts i artikel 48-A i vår konstitution där det står att ” Delstaterna skall sträva efter att skydda och förbättra miljön och att skydda landets skogar och vilda djur och växter”.

Miljöskydd har gjorts till en grundläggande plikt för varje medborgare i Indien enligt artikel 51-A (g) i konstitutionen som säger ”Det ska vara en plikt för varje medborgare i Indien att skydda och förbättra den naturliga miljön, inklusive skogar, sjöar, floder och vilda djur och växter, och att ha medkänsla med levande varelser”.

Artikel 21 i konstitutionen är en grundläggande rättighet, där det står att ”Ingen person får berövas sitt liv eller sin personliga frihet, annat än i enlighet med det förfarande som fastställts i lag”.